Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gloria - Glorup - Glosa - Glossa - Glossar(ium) - Glossatorer - Glossema - Glossina - Glossitis - Glossop - Glossopteris - Glostorp - Glottis - Glottiskramp - Glottisstöt - Glottisödem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Glorup—Glottisödem
768
Den döde Kristus, omgiven av Maria och Johannes.
Detalj av en målning (»Kristi begråtelse») av Fra
Bar-tolommeo.
bildytans plan (i väggmålningar stundom
utarbetad i stuckrelief, radialt räfflad och
förgylld); fr. o. m. renässansen oftast i
perspek-tivisk förkortning som en ljusring, svävande
över huvudet. Kristusfigurens g. består under
medeltiden nästan alltid av ett likarmat kors,
lagt på en rund skiva eller inskrivet i en
ring; denna form är en kvarleva av den
urgamla solsymbolen hjulkorset (se Kors). Fr.
o. m. den senare medeltiden upplöses g. ofta
i en krets av strålar. — Under medeltiden
framställes Kristus stundom tronande »i
härlighet» (majestas Domini, Herrens majestät),
med hela gestalten omgiven av en
spets-oval, ofta regnbågsfärgad nimbus (it.
man-dorlaj. Jfr O. Montelius, »Solens hjul och det
kristna korset» (i Nord. Tidskr. 1904). H. W-n.
3. Den del av den katolska mässan, som
inträder efter »Kyrie» och vars begynnelseord
äro »Gloria in excelsis Deo» (»Ära vare Gud
i höjden»). Jfr D o x o 1 o g i.
4. Ett med varp av silke och inslag av ylle
vävt, kyprat tyg, som nyttjas till paraplyer.
Glorup, dansk herrgård på Fyn, 13 km s.
om Nyborg. Huvudbyggnaden, uppförd omkr.
1765, omges av förnäm parkanläggning. — G.
var omkr. 1500 ätten Walkendorffs
huvudgård; köptes 1762 av greve A. G. Moltke, blev
1793 del av fideikommisset Moltkenborg, som
1916 blev penningfideikommiss (och 1920 fri
egendom). G. tillhör alltjämt ätten Moltke.
Glösa (grek. glo’ssa), ord; svårförklarat
främmande ord; ordförklaring; glåpord
(spe-glosa). — Glosbok, bok, där främmande
ord med förklaringar uppskrivas.
Glo’ssa, grek. (eg. tunga), tungomål, språk.
Beteckning för dialektord och vidare alla
ovanliga och föråldrade ord. Ät dessa
ägnades redan i antiken stor uppmärksamhet;
de förklarades och samlades. En samling av
glossor, vanl. i alfabetisk följd, med korta
förklaringar kallas g 1 o s s a r(i u m). I
texterna skrevs en dylik förklaring ibland i
kanten; då en ny avskrift togs, kunde den råka
in i texten (s. k. g 1 o s s e m a). Se även
Glossatorer. A. M. A.*
2. En spansk diktform, bestående av fyra
tioradingar på fyrfotigt trokeiskt versmått;
strofernas fyra slutrader bilda det tema, som
dikten utlägger. G. upptogs av romantiker i
Tyskland och Sverige. R-n B.
Glossär(ium), lat., sv. plur. glossärier,
se G 1 o s s a.
Glossatorer (lat. glossatöres), de medeltida
rättslärda, som särskilt under 1100-talet i
Bologna återupplivade ett vetenskapligt
studium av den romerska rätten och genom sina
förklarande glossor (se G 1 o s s a) till
Justi-nianus’ stora lagverk (Corpus juris civilis; se
d. o.) bearbetade det så, att den romerska
rättens reception särskilt i Tyskland förbereddes
och dess betydelse för den moderna
rättsvetenskapen grundlädes. Bland berömda g. märkes
främst Accursius (d. omkr. 1260), vars
arbete under namn av »Glossa ordinaria»
mestadels utträngde alla övriga, i synnerhet i praxis.
Vida mindre betydelse tillkommer p o s
t-glossatorerna, vilka inskränkte sig till
att kommentera äldre g:s skrifter; dock
finnas bland dem självständigare undantag, ss.
B a r to 1 u s (se d. o.). Litt.: R. Sohm,
»Institutionen, Geschichte und System des römischen
Privatrechts» (17:e uppl. 1923). Rid.*
GIo’ssema, grek., se Glossa.
Glosslna, zool., se Tsetseflugan.
Glossitis (av grek. glo’ssa, tunga),
inflammation i tungan. Ytlig, g. mucosa, är den
begränsad till slemhinnan och förekommer då
vanl. i samband med andra inflammationer i
munhålan. Djupliggande, g. parenchymatosa,
kan den vara lokaliserad till större eller
mindre delar av tungan och orsakas av gifter,
brännskador, främmande kroppar, parasiter
m. m. Ibland kan tungan då svullna så
våldsamt. att hela munhålan utfylles (t. ex. vid
mjältbrand) och t. o. m. tracheotomi kan bli
nödvändig för att möjliggöra andning. E. L-g.
Glossop [glå’sap], stad i eng. grevsk. Derby,
19 km ö. om Manchester; 20.528 inv. (1921).
Centrum för grevskapets bomullsindustri.
Glosso’pteris, en fossil ormbunksliknande
växt med odelade blad av växlande form med
tydlig medelnerv och förgrenade sidonerver.
G. är utmärkande för
Glossopterisflo-ran; några få av dess många arter
överlevde denna och förekommo ännu i övre trias.
Jfr Gondw anasystemet. A. G. N.*
Glostorp, socken i Malmöhus län, Oxie
härad, s. s. ö. om Malmö; 10,98 kvkm, 609 inv.
(1928). Tillhör Söderslätt. 1,004 har åker;
skog saknas. Ingår i Bunkeflo och G:s
pastorat i Lunds stift, Oxie kontrakt.
Glo’ttis, den av stämbanden begränsade
ljudspringan, se Struphuvud.
Glottiskramp (jfr Glottis), se
Struphuvudets sjukdomar.
Glottisstöt (jfr Glottis), mus., kraftig
guttural sångansats; nyttjas för att skilja på
vokal börjande ord från föregående el. för att
markera kraftig vredesaffekt.
Glottisödem, se Struphuvudets
sjukdomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
