Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnesta - Gnetales - Gnetum - Gniben - Gniezno - Gnila lipa - Gnista - Gnistan - Gnistbildning - Gnistfångare - Gnistinduktor - Gnistsläckare el. Gnistfångare - Gnisttelegraf - Gnisttelegrafi - Gnisttändare - Gnomer - Gnomisk poesi - Gnomon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
Gnesta—Gnomon
786
Gnesta, municipalsamhälle i ö.
Södermanlands län, Frustuna
socken, invid Frösjön, station vid V.
stambanan; 60 har, 1.209 inv.
(1928). Viktig handelsplats
(hästmarknader m. m.); mejeri,
valskvarn m. m. Busslinjer till
Mariefred, Nyköping, Strängnäs och
Trosa. Tingsställe. Kommunal
mellanskola. Tax.-värde å fast
egendom 3.688,900 kr. (1926),
bev.-tax. inkomst 1,194.160 kr. Litt.:
A. Bianchini, »Sörmländska
socknar ...». saml. 1 (1917).
Gnetäles, den högst stående
klassen bland gymnospermerna,
igenkänd därpå, att hartsgångar
saknas och att kärl finnas i den
sekundära veden; blommorna äro
försedda med hylle och åtm. i
regel enkönade; embryot har 2
hjärtblad. De 3 hithörande
släktena, Ephedra, Gnetum och Tumboa (se dessa
ord), äro så olika varandra, att de numera
vanl. hänföras till skilda familjer (benämnda
efter resp, släkten).
Gnetum, växtsläkte av klass Gnetales och
fam. Gnetaceae bland gymnospermerna, med
omkr. 15 arter (i tropiska länder), slingrande
lianer, mera sällan små träd, med breda,
korsvis motsatta, fjädernerviga blad och
stenfruktlik nande frön. G. gnemon, odlad i
Ost-indien. har ätbara frön.
Gniben, n. v. spetsen av Sjællands
od de (se d. o.), Själland, Danmark.
Gntezno [gnjä’znå], ty. Gnesen, stad i v.
Polen, vojevodskapet Poznan (Posen), 45 km
ö. n. ö. om staden Poznafi; 25.900 inv. (1921).
Järnvägsknut. Kvarnar och sockerbruk.
Marknader. — G. är en av Polens äldsta
städer, från 1000 ärkebiskopssäte. I katedralen
(från 1300-talet), Polens största, den helige
Adalberts silversarkofag. Ärkebiskopen av
G. var från 1419 till Polens delningar (då G.
1793 kom till Preussen) rikets främste prelat;
ärkebiskopen av G.-Poznan residerar nu i
Poznan. Litt.: A. Warschauer, »Geschichte
der Stadt Gnesen» (1918).
Gnita lipa, biflod fr. v. till Dnjestr, i
öst-galizien (Polen); utmynnar nedanför Halicz.
Om striderna vid G. under världskriget se
Polsk-ryska fronten.
Gnista, se Elektriska urladdningar.
Gnistan, Göteborgssällskap, stiftat 27 nov.
1878 efter mönstret av Idun i Stockholm,
samlingspunkt för konstnärer, vetenskapsidkare,
författare, konstälskare m. fl. G.
sammanträder en gång i månaden, utom på sommaren,
varvid föredrag eller diskussion äger rum,
utställning anordnas och samkväm hålles. G.
har även verkat utåt, bl. a. genom att anordna
offentliga konstutställningar, ss. 1881 och 1886.
Se W. Berg. »Sällskapet G.» (1903). K. W-g.*
Gnlstbildning, se Elektriska
maskiner, sp. 598.
Utsikt över Gnesta.
Gnistfångare, se Gnistsläckare.
Gnistinduktor, se I nduk tionsapparat.
Gnistsläckare el. Gnistfångare,
anordning, som har till uppgift att uppfånga
gnistor, innan de lämna skorstenen; nyttjas mest
på ånglokomotiv och ångbåtar. Gnistorna äro
ofullständigt förbrända, delvis ännu brinnande
bränslepartiklar, som, om de komma ut i skog
och mark eller bland brännbara ämnen, kunna
åstadkomma eldsvåda. G. består av i
skorstenen eller i en huv på denna anbragta
me-talltrådsnät, galler, hålade plåtar eller en
serie snett ställda skärmar, mellan vilka
förbränningsgaserna få passera, så att de flera
gånger ändra rörelseriktning. De glödande
partiklarna hejdas i g., söndersmulas i mindre
stycken och slockna. Jfr Lokomotiv. G.H-r.
Gnisttelegraf, se Radioteknik.
Gnisttelegrafi, äldre benämning för trådlös
telegrafi. Se Telegraf.
Gnisttändare, anordning för elektrisk
t ä n d n i n g (se d. o.).
Gnisvärd, fiskläge på Gotlands v. kust, 18
km s. s. v. om Visby. Stor fiskehamn planeras.
Gnömer, se Elementarandar.
Gnömisk poesi (av grek, gnöme, insikt),
tänkespråks- el. ordspråkspoesi. På ett äldre
kulturstadium råder hos ett folk stor
förkärlek för ordspråk och tänkespråk (Salomos
ordspråk, Syrachs bok, »Havamal»). I
Grekland florerade denna smak under 500-talet f.
Kr.; formen var distikon eller hexameter; de
mest bekanta författarna voro Solon och
Theog-nis. I hellenistisk tid blev denna diktart åter
populär. En dylik samling är det enda
bevarade av Publilius Syrus’ mimer; en senlatinsk
samling går under Cato d. ä:s namn (»Dicta
Catonis»; se Cato, sp. 705). (M. Pn N-n.)
Gnömon, grek., visare, rättesnöre. G. är
sannolikt det äldsta av alla astronomiska
instrument och var bekant i Kina redan
omkr. 500 f. Kr. I sin enklaste form består
det av en på en plan yta vertikalt uppställd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
