Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goncourt, Huot de, Edmond och Jules - Goncourtakademien, Académie des Goncourt - Gond - Gondar - Gondi, de - Gondinet, Edmond - Gondokoro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Goncourtakademien—Gondokoro
836
Man av gondstammen.
i sv. övers. 1927), dagboksanteckningar från
1851 till 1895, innehållande livfulla
skildringar av deras samtida, ofta ej så litet
indiskreta. En tionde del, ännu outgiven,
förvaras i Bibliothèque nationale. — Jfr
Goncourtakademien. Litt.: G. Brändes,
»Mennesker og værker» (1883); P. Bourget,
»Essais de psychologie contemporaine» (1883
—85); A. Delzant, »Les G.» (1889); P.
Mar-tino, »Le roman réaliste» (1913); P. Sabatier,
»L’estéthique des G.» (1920); O. Levertin,
»Essayer», II (1907); J. Mortensen, »Likt och
olikt» (1908). Kj.S-g.
Goncourtakademien [gäkö’r-], A c a d é m i e
des Goncourt, vanl. kallad Société
litté-raire des Goncourt, grundlädes genom Edmond
de Goncourts (se d. o.) testamente av 1896
och skall enl. detta bestå av 10 medl., var och
en med 6,000 frcs i årlig lön, och utdela 5,000
frcs årl. till det märkligaste prosaarbetet.
1903 trädde akademien i verksamhet. Av de
tio medlemmarna, som ej få tillhöra Franska
akad. — en bestämmelse, som gör
nyrekryteringen ganska svår —, utsåg stiftaren själv
åtta. Akademien blev en högborg för de
officiellt illa sedda naturalisterna. Dess f. n.
mest kände medlem torde vara
komediför
fattaren G. Courteline. Goncourtpriset
(Prix Goncourt) tillhör de mest eftertraktade
Ruinerna efter slottet i Gondar.
litterära belöningarna, sedan med dess hjälp
betydande talanger dragits fram i
offentlighetens fulla ljus, ss. Claude Farrère (1905),
bröderna Tharaud (1906), Henri Barbusse
(1916), Georges Duhamel (1918) och Marcel
Proust (1919). Kj.S-g.
Gond, den näst största och viktigaste av
de s. k. skogsstammarna (forest tribes) av
icke-ariskt ursprung, i senare tid uppblandade
med hinduelement. Gonderna räkna mer än
3 mill., därav omkr. 21/2 mill. i
Centralprovinserna, som förr kallades Gondwana, och omkr.
750.000 i Centralindien samt Behar och Orissa.
G. synas ha invandrat till sina n. v. boplatser
söderifrån, möjl. på 1100-talet e. Kr.; g.
bildade sedan där en mängd smärre
hövdinge-dömen och konungariken. De blevo på
1500-talet i rätt stor utsträckning tributpliktiga
till stormogulerna men bibehöllo i övrigt
sitt oberoende. På 1700-talet översvämmades
Gondwana av mahratterna, och g. togo då sin
tillflykt till det egentliga höglandet, där de
organiserade sig till fruktade rövarband.
Sedermera ha de pacificerats av engelsmännen
och utgöra nu en fullt fredlig och laglydig
befolkning.
Gondstammarna delas i en mängd kastartade
grupper, mestadels på rent totemistisk grund.
Barnäktenskap förekomma sällan, änkor gifta
ofta om sig. Tron på själavandring är allmän.
G:s gudavärld är stor och lokalt rätt
skiftande. Människooffer till en lokal gudinna,
som sedan identifierades med Käli (se d. o.),
voro fordom vanliga. — Litt.: R. V. Russell,
»Tribes and castes of the Central provinces»,
III (1916); om språket se Trench, »Grammar
of gondi» (2 bd, 1919—21). J. Ch-r.
Go’ndar, huvudstad i Amhara, Abessinien,
40 km n. om Tanasjön; omkr. 3,000 inv. G.
är byggt på en kulle, krönt av ruinen efter
det gamla slottet, Gemp, från mitten av
1600-talet. G. var från omkr. 1640 kejsarens
residensstad och hade då omkr. 50,000 inv.;
skövlades av mahdisterna 1887.
Gondi [gädi’], de, se R e t z.
Gondinet [gådinä’], Edmond, fransk
dramatiker (1829—88). G. vann sin
första stora framgång med
verskomedien »La cravate
blanche» (1867; »Den hvita
halsduken», 1868), försökte sig
sedan inom de flesta
skådespelets arter, från operan »Le roi
l’a dit», med musik av L.
De-libes (1873; »Kungen har sagt
det», 1877), och femaktsdramat
»Libres!» (1874), »Les grands
enfants» (1880; »Stora barn»,
s. å.), ett inlägg i
äktenskaps-skillnadsfrågan, och »Un
pari-sien» (1886; »En parisare», s. å.)
till vådeviller och farser.
Gondoköro, handelsplats vid
övre Nilen (4° 54’ n. br.) i
Eng-elsk-egyptiska Sudan. Redjaf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
