Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gordon, ätt - Gordon, Adam Lindsay - Gordon, Charles George (Chinese Gordon, Gordon pascha) - Gordon, Charles William (Ralph Connor) - Gordon, lord George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Gordon, A. L.—Gordon, G.
846
av Huntly, uppsatte 1794 regementet Gordon
highlanders. Med honom utdog ättens
hertigliga gren. Godsen övergingo genom arv till
hertigen av Richmond (av slakten Lennox,
därefter kallad Gordon-Lennox);
hertigtiteln återupplivades 1876, då 6:e hertigen av
Richmond fick titeln hertig av Richmond
and Gordon. En son till 2:e earlen av
Huntly blev genom gifte earl av S u t h e
r-1 a n d (se d. o.). Huvudmannen för ätten G:s
Aberdeengren fick 1682 titeln earl (1915
markis) av Aberdeen; om denna gren se
Aberdeen. V. S-g.
Gordon [gådn], Adam Lindsay,
australisk skald (1833—70), död genom självmord.
Levde ett oregelbundet och skiftande liv, var
särskilt bekant som framstående ryttare. G:s
diktsamlingar, »Sea-spray and smoke-drift»
(1867), »Ashtaroth» (s. å.) och »Bush ballads
and galloping rhymes» (1870), blevo högst
populära till följd av G:s hänförelse för hästar
och ridning, den stormande kraften och
Byrondraget. Sami, dikter (1880) i många uppl.
Biogr. av J. H. Ross (2:a uppl. 1902); E.
Humphries och D. Släden, »A. L. G. and his
friends in England» (1912). (S. B. L.)
Gordon [gådn], Charles George (C h
i-nese Gordon, Gordon pascha),
brittisk officer (1833 28/i—85 26/i). Deltog i
Krim-kriget och 1860 i det fransk-engelska kriget
mot Kina; till major
befordrades han 1862.
I mars 1863 övertog
han befälet över den
lilla armé, som de
europeiska invånarna i
Shanghai utrustat för
att bekämpa
taiping-upproret (se Kin a,
historia), och han
bidrog 1863—64 i hög
grad att göra slut på
detta. Han var 1865—
71 fortifikationsofficer
i Gravesend, därjämte upptagen av en
omfattande filantropisk verksamhet. 1874 begav sig
G., numera överste, till Egypten som guvernör
över dess Ekvatorialprovinser. Då han såg sig
hämmad i sin kamp mot slavhandeln, nedlade
han 1876 sitt ämbete men återvände 1877 som
generalguvernör över Sudan, Dar Fur och
Ekvatorialprovinserna samt verkade där
energiskt mot slavhandeln. Han avgick 1879,
återvände till England 1880, ägnade sig med
växlande framgång åt uppgifter i Indien,
Kina, Mauritius och Sydafrika samt blev
1882 generalmajor. Efter att ha tillbragt
året 1883 i Palestina stod han i begrepp
att träda i konungens av Belgien tjänst i
Kongo men åtog sig i stället att återvända
till Egypten, i vars sudanesiska provinser
mahdistupproret rasade. G. tog i febr. 1884
som generalguvernör över Sudan sitt residens
i Kartum med uppgift att verkställa
utrymningen av de hotade länderna men ville ej
utrymma Sudan utan att lämna någorlunda
tryggade förhållanden efter sig. Hans förslag,
att landets styrelse skulle uppdragas åt hans
motståndare från kampen mot slavhandeln
Zo-beir pascha, avböjdes av engelska regeringen,
och våren 1884 avskars förbindelsen med
Egypten. G. instängdes i Kartum, som han
försvarade med oförlikneligt mod och aldrig
svikande uthållighet. Alltför sent beslöt
ministären Gladstone utrusta en
undsättnings-expedition, och då dennas förtrupp var i
Kartums närhet, stormades staden 26 jan. 1885,
varvid G. dog hjältedöden. Till den olyckliga
utgången var han väl själv med sitt
självrådiga och impulsiva lynne ej utan skuld, men
ett drygt ansvar vilar på ministären
Glad-stones passivitet och tvehågsenhet. —
Grunddraget i G:s karaktär var en varm och djup,
täml. mystiskt färgad religiositet, som framför
allt tog sig uttryck i en brinnande
människokärlek i förening med en sällsynt grad av
oegennytta och personligt mod. — G:s brev
och dagböcker ha till stor del blivit
offentliggjorda, så »Reflections in Palestine» (1883),
»Letters from the Crimea, the Danube, and
Armenia» (1884), »Private diary of his
ex-ploits in China» (1885), »Letters to his sister»
(s. å.), »The journals at Kartoum» (s. å.) och
»Diary of the taiping revolution» (1890). —
Av litt. om G. må nämnas A. E. Hake, »G. in
China and the Soudan» (1896); lord Cromer,
»Modern Egypt» (1908); eng. biogr. av H. W.
Gordon (1885), sir W. Butler (1889) och D.
Boulger (2 bd, 1896). Se även Cecilia
Bååth-Holmberg, »Charles G. G.» (1894). H. B-n.
Gordon [gådn], Charles William,
kanadensisk författare under pseud. Ralph
Connor (f. 1860). Har verksamt deltagit
i socialt arbete och var en tid fältpräst under
världskriget. G. har skrivit ett stort antal
mycket lästa berättelser med hemlandsämnen,
»Black rock» (1903; »Lifvet i Black rock»,
1905), »The sky pilot» (»Himlalotsen», 1904,
1921), »The man from Glengarry» (1907), »The
settler» (»Nihilisten», 1914) och »To him that
hath» (1922) m. fl.
Gordon [gådn], lord George, brittisk
upprorsman (1751—93); se släktöversikten.
G. gjorde sig tidigt känd som till ytterlighet
excentrisk, var 1774—81 led. av underhuset
och stiftade 1779 en protestantisk förening,
som skulle verka för upphävandet av 1778
års lag om större fri- och rättigheter för
katolikerna. Han höll 29 maj 1780 som föreningens
president ett stort massmöte och
framlämnade å dettas vägnar i underhuset en petition
mot lagen. Jäsningen i London växte dag för
dag, katolska kapell förstördes, och 6 juni
hotade pöbeln parlamentet, brände
Newgate-fängelset samt befriade fångarna även i andra
fängelser. G. hade sökt mana till lugn men
förmådde ej behärska de krafter han
lös-släppt. 8 juni kuvades upproret, efter G. vanl.
kallat the Gordon riots, med militärmakt. G.
häktades, åtalades för förräderi men blev febr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
