Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gordon, lord George - Gordon, Juda Leon - Gordon, Patrick - Gordon Bennett cup - Gordon riots, The - Gordonsetter - Gore, Charles - Gorée - Goremykin, Ivan Logginovitj - Gorgas, William Crawford - Gorgias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Gordon, J. L.—Gorglas
848
1781 frikänd. Han dömdes 1787 till 5 års
fängelse för smädelse mot drottningen av
Frankrike m. m. G. hade då övergått till
judendomen och iakttog i fängelset noga sin
nya religions sedvänjor. Enär han vid
strafftidens utgång ej kunde ställa borgen för gott
uppförande, fick han stanna i
Newgatefängel-set till sin död. »G.-upploppet» skildras av
Dickens i »Barnaby Rudge». V. S-g.
GoTdon, Juda Leon, judisk diktare,
tidningsman (1830—92). Med G. nådde
haskala-diktningen sin höjdpunkt, och han inledde den
moderna hebreiska poesien. Skrev bl. a. fabler
(till stor del efter La Fontaine, Talmud o. s. v.),
episka dikter och problemdikter, i vilka han
gisslar rabbinismens urartningar. G. var länge
huvudredaktör för den hebreiska
Petersburg-tidningen Ha-Melits. Av G:s saml. verk
utkom 2:a uppl. (6 bd) 1905. Litt.: M.
Ehren-preis och A. Jensen, »Judarna» (1920); M.
Ehrenpreis och R. Josephson, »Nyhebreisk
lyrik» (1920). D. B-ck.
Gordon [gådn], Patrick, skotsk militär
i rysk tjänst (1635—99). Deltog än på svensk,
än på polsk sida i polsk-svenska kriget 1655
—60, gick 1661 i rysk tjänst och avancerade
1688 till general. 1689 slöt sig G. till tsar
Peter och stod därför högt i dennes ynnest.
Största förtjänsten om Azovs erövring (1696)
var hans, och han biträdde vid
omorganisationen av ryska armén. G:s på engelska skrivna
dagbok utgör en av de viktigaste källorna
till Rysslands historia under denna tid; den
utgavs i förkortad ty. övers, i 3 bd 1849—
53 och fullständig i ry. övers. 1892.
Gordon Bennett cup [gå’dn be’nit ka’p], ett
1906 av den amerikanske tidningskungen och
sportmecenaten Gordon Bennett (se d. o.)
uppsatt vandringspris i distanstävlan för
luftballong. Erövrades tre år i följd och därmed
definitivt av Belgien (1924), varefter den
belgiska aeroklubben stiftade ett nytt pris, om
vilket man sedan 1925 fortsätter att tävla
på samma villkor, som gällde för den gamla
G. De troféer, som av Gordon Bennett
instiftades för automobiltävlingar (1899) samt för
flygmaskinstävlingar (1909) och som också
äro definitivt erövrade, kallades även Gordon
Bennett cup.
Gordon riots, The [öo gå’dn räi’ots],
»Gor-donupploppet», se Gordon, lord George.
Gordonsetter [gä’dn-], se Hundraser.
Gore [gä’o], Charles, engelsk teolog (f.
1853 22/i). Studerade i Oxford, blev kanik
(canon) i Westminster 1894, biskop i
Wor-cester 1902, biskop i Birmingham 1905 och var
1911—19 biskop i Oxford. Sedermera bosatt
i London, har G. bl. a. verkat där som lärare
i teol. fakulteten vid King’s college. Från
barndomen tillgiven den anglo-katolska
(ritu-alistiska) riktningen inom Englands kyrka,
har G. på senare tid framträtt som dess
ledande teolog. Han har därvid (särskilt
genom sin medverkan i den berömda
essäsamlingen »Lux mundi», 1889) brutit väg för en
modernare åskådning, en »liberal katolicism»,
som accepterar både den evolutionistiska
naturuppfattningen och en historiskt-kritisk syn
på bibeln. Därjämte har han starkt bidragit
till den nyare högkyrklighetens utpräglat
sociala orientering. G. torde kunna räknas till
Englands främsta religiösa ledare i nutiden.
Bland hans skrifter må nämnas »The church
and the ministry» (1889), som betonar läran
om »successio apostolica» och den engelska
kyrkans katolska karaktär, »The body of
Christ» (1901), »The new theology and the old
religion» (1907), »Christian moral principles»
(1921) samt hans dogmatiska trilogi »Belief in
God» (1921), »Belief in Christ» (1922), »God
in Christ» (1922; sv. övers. 1924) och »The
Holy spirit and the church» (1924). (Y. Br.)
Gorée [gåre’], ö och stad i kolonien
Séné-gal, Franska Västafrika, utanför Dakar; omkr.
1,500 inv. G. var den första punkt i
Sene-gambien, som fransmännen besatte (1677).
Goremy’kin, Ivan Logginovitj, rysk
statsman (f. 1840, d. trol. 1917). Blev 1895
adjoint åt
inrikesministern I. N. Durnovo
och drev som
inrikesminister 1895—99 en
reaktionär politik. 10
maj 1906 blev han
ministerpresident men
ersattes redan juli s. å.
av Stolypin. Febr. 1914
blev han åter
ministerpresident men var
på intet sätt vuxen
världskrigets
påfrestning och fick febr.
1916 avsked.
Gorgas [gä’d$os], William C r a w f ord,
nordamerikansk läkare (1854—1920), från 1914
chef för militärläkarkåren. G. har blivit
berömd genom de storartade resultat han
vunnit vid bekämpandet av smittosamma
sjukdomar, främst gula febern. Hans första
storverk var att 1901 på 6 mån. befria Habana
från gula febern. Maj—sept. 1905 åstadkom
han detsamma i den sedan gammalt illa
beryktade kanalzonen på Panamanäset och
skapade därmed en av de viktigaste
förutsättningarna för kanalens byggande. Se vidare
G u 1 a f e b e r n. T. O.
Go’rgias, grekisk sofist från staden
Leon-tinoi på Sicilien. G. föddes omkr. 483 f. Kr.,
besökte 427 Aten som sin fädernestads
sändebud och flyttade sedan till Grekland. G.
hade stort rykte som lärare i vältalighet.
Bland hans lärjungar nämnas Thukydides
och Isokrates. Han räknas som uppfinnare
av flera retoriska konstgrepp, och i
samband därmed gjorde han språket till
föremål för undersökning. I dialogen »Gorgias»
utreder därför också Platon retorikens
begrepp. — I skriften »Om icke-varat och om
naturen» (av vilken fragment finnas) drog G.
de yttersta konsekvenserna ur eleatismen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
