Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorlice - Gorm - Gornergrat - Górnicki, Łukasz - Gorod el. Grad - Gorodisjtje - Gorries von Gorgas, Johan - Gorskaja - Górski, Artur - Gorst, sir Eldon - Gorst, sir John - Gortjakov, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.853
Gorm—Gor t j akov
854
ningen en lämplig punkt för genombrytning
av den långa ryska linjen från Karpaterna
uppåt genorn Polen och ö. om östpreussen samt
beslöt söka avgörandet på sträckningen
mellan Karpaterna och Weichsel. Till företagets
ledare utsågs generalöverste von Mackensen.
Till hans förfogande sammandrogs kring Neu
Sandez (Nowy Sacz) en armé, bestående av den
nybildade 11 :e tyska armén, 8 tyska och 2
österrikiska inf.-fördelningar, tills, omkr. 150.000
man, väl utrustade med tungt artilleri. Under
de 5 mån., som ryssarna innehaft sin ställning,
hade de starkt befäst denna; 3
huvudförsvars-linjer kunde skönjas. På eftermiddagen 1 maj
började anfallsartilleriets inskjutning; på
natten fortsattes elden långsamt, tills den satte
in med full kraft 2 maj kl. 6 f. m. Denna
förberedelse räckte fyra tim.; sedan tog
stormningen sin början på båda sidor om G. på en
front av omkr. 20 km. Samtidigt gingo de
på ömse sidor om 11 :e armén stående
österrikiska trupperna till anfall, och 3 maj var
inom anfallsområdet i huvudsak den andra
ryska försvarslinjen tagen. Ryssarna sökte
senare förgäves bjuda motstånd i de
bakom-varande ställningarna. De slagna ryska
trupperna tillhörde huvudsaki. 3:e armén;
fångantalet var mycket stort. Följderna av
genombrottet vid G.—Tarnöw blevo av den mest
vittgående natur; jfr Polsk-ryska
fronten. Jfr »Från slaget vid Gorlice—Tarnöw ...
Av Generalstabens krigshistoriska avdelning»
(1926). M. B-dt.
Gorm (sammandragen form av äldre Godorm,
angls. Godrum), namn på flera danska
konungar under heden tid. Den siste bäraren av
namnet, Gorm den gamle, dansk konung
vid 900-talets mitt, ansågs förr som den förste
konungen över hela Danmark. Mera bekant
än G. är hans drottning, Tyra (se d. o.).
G:s och Tyras namn äro förbundna med
Danmarks förnämsta fornminnesmärke, de båda
stora högarna vid Jelling (nära Vejle) med
deras runstenar. Om inskriften på den äldre
av dessa stenar har på senaste tiden
framkommit ett tolkningsförslag, enl. vilket
tillnamnet Danmarkar bot ej skulle, som förut
antagits, tillkomma Tyra utan i stället G.; se
därom bl. a. L. Weibull, »Tyre Danmarkar
bot» (i Scandia, I, 1928). (S. T-g.)
Go’rnergrat, se Z e r m a 11.
Gornicki [gorni’tski], Lukasz, polsk
författare (1527—1603). Var sekr. och
bibliotekarie hos konung Sigismund August samt
blev slutligen ståthållare på slottet Tykocin.
G. författade ett av den polska »guldålderns»
klassiska verk, »Dworzanin polski» (Den
polske hovmannen.; 1566; senast utg. 1926; ty.
övers. 1856), en bearbetning av B. Castigliones
»Il libro del cortegiano». I ett par märkliga
skrifter kritiserade G. Polens författning.
Sami. skr. i 3 bd 1886. A-d J.*
Go’rod el. Gra d, ry., stad, urspr.
»inhägnad plats» (mest i sammansättningar, t. ex.
Novgorod, Leningrad). Ordet har
un
der tidernas lopp haft mycket skiftande
betydelse från befästning (äldst trämur,
gärdsgård) till befäst stad och stad som centrum
i ett administrativt förvaltningsområde (krets).
GorodFsjtje, ry., lämningar av gamla
befästa ryska orter från tiden före tatarernas
välde i Ryssland. De bestå till största delen
av jordhögar, de flesta belägna på höga
flodstränder, på två el. tre sidor skyddade av
naturliga branter, på den fjärde av vallar
el. dyl. J. G.*
Go’rries von Go’rgas, Johan, tysk ingenjör
i svensk tjänst (födelse- och dödsår okända).
Blev 1650 ingenjör vid bremiska
fortifika-tionsstaten, adlades 1653, tjänstgjorde under
Karl X Gustavs polska fälttåg som
generalkvartermästare, följde i samma befattning
1657 konungen till Danmark och blev aug.
s. å. tillika överste för ett dragonregemente.
Han ledde jämte Dahlbergh belägringen av
Frederiksodde och kallades i slutet av 1658
till Själland att övertaga ledningen av
Köpenhamns belägring. Ur svensk tjänst fick han
avsked 1661, gick då först i kurpfalzisk, sedan
som generalmajor i dansk och synes 1667 ha
fått kommandot över militien sunnanfjälls i
Norge. L. W:son M.*
Gorska ja [gå’-J, se Bergsrepubliken.
Görski [go’-J, Artur, polsk författare och
kritiker (f. 1870). Har skrivit dikter, noveller
m. m., som kritiker kämpat för en ny
romantik och i hänförda ordalag sökt leda sin
litterära samtids intresse tillbaka till
Mic-kiewicz. A.A-t.
Gorst [gäst], sir Eldon, engelsk diplomat
(1861—1911), son till sir John G. Ingick på
diplomatbanan 1885, anställdes vid
generalkonsulatet i Kairo 1886 och var sedan
mestadels verksam i Egypten, 1898—1904 som
finansiell rådgivare åt egyptiska regeringen.
1904—07 var G. biträdande understatssekr. i
engelska utrikesministeriet och från 1907 till
sin död som brittisk generalkonsul och high
commissioner (efter lord Cromer) Egyptens
verklige styresman. Om hans försök att
genom partiellt tillmötesgående nå uppgörelse
med de egyptiska nationalisterna se
Egypten, sp. 395. V. S-g.
Gorst [gåst], sir John, engelsk politiker
(1835—1916). Var ämbetsman på Nya
Zeeland 1861—64 samt led. av underhuset 1866
—68 och 1875—1906. Han omorganiserade
1869—74 det konservativa partiets
valmaskineri, tillhörde de första åren på 1880-talet den
lilla fronderande gruppen »fjärde partiet» (se
d. o.), adlades 1885 och var solicitor general
i Salisburys första ministär (1885—86). I
dennes andra ministär (1886—92) innehade
han underordnade poster och var i den tredje
(1895—1902) undervisningsminister. G. var
som ivrig frihandlare motståndare till J.
Chamberlains tullpolitik, föll därför igenom
vid 1906 års val och övergick 1910 till det
liberala partiet. V. 8-g.
Gortjakov [-kå’f], rysk furstlig släkt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
