Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gortjakov, släkt - Gortjakov, Aleksandr Michajlovitj - Gorton - Gortyn (Gortyna) - Goschen, George Joachim - Goschen, sir William Edward
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Gortjakov, A. M.—Goschen
856
leder sitt ursprung från Rurik. Flera av dess
medl. ha varit framstående ämbetsmän el.
militärer. — Petr Dmitrijevitj G. (1789
—1868) utmärkte sig 1829 i kriget mot
turkarna, slöt preliminärfreden i Adrianopel,
blev 1843 general och deltog i Krimkriget. —
Hans broder Michail Dmitrijevitj
G. (1793—1861) stred mot perser, fransmän,
turkar, polacker och ungrare, förde under
Krimkrigets första skede utan större
framgång befäl i Valakiet samt var 1855
överbefälhavare på Krim. Efter Malakovs fall
lät G. spränga återstoden av Sevastopols
fästningsverk i luften och förde därefter sina
trupper i säkerhet. Från 1856 till sin död var
han generalguvernör i Polen och visade
därvid ganska stor humanitet. — Om hans kusin
A. M. G. se nedan. (A. A-t.)
Gortjakov [-kå’f], Aleksandr M i c h a
j-lovitj, rysk statsman (1798 18/7—1883 n/s).
Började sin diplomatiska bana som
Nessel-rodes attaché vid kongresserna i Troppau,
Laibach och Verona
samt blev 1850 rysk
minister hos tyska
förbundsdagen. 1854 blev
G. sändebud i Wien och
utsågs 1856 av kejsar
Alexander till
utrikesminister. G. bröt med
Rysslands
traditionella politik, visade en
uppenbar köld mot
Österrike och närmade
sig i stället Frankrike.
Sedan G. lyckats
av
värja en intervention av västmakterna till
Polens förmån 1863, utnämndes han s. å. till
rikskansler. G. begagnade fransk-tyska kriget
(1870—71) för att genomdriva upphävandet
av Parisfredens förbud för Ryssland att hålla
flotta i Svarta havet. Han gjorde nu till den
ryska politikens uppgift att vinna fria händer
i orienten. G. åvägabragte Alexander II:s
deltagande i trekejsarmötet i Berlin 1872 och det
där grundade trekejsarförbundet men gav å
andra sidan sitt stöd åt Frankrike i dess
konflikt med Tyskland 1875. Efter utbrottet av
upproret i Bosnien och Hercegovina deltog G.
liksom Bismarck i Andråssys försök att förmå
sultanen till allvarliga reformer, men då
engelska regeringen under Disraeli ställde sig
avvisande (maj 1876), försäkrade sig G. om
Österrikes neutralitet, och efter den
misslyckade konferensen i Konstantinopel (dec. 1876
—jan. 1877) förklarade Alexander II krig mot
Turkiet (april 1877) för att »befria de
slaviska bröderna», därtill tvungen av en stark
panslavistisk rörelse inom Rysslands ledande
kretsar. Efter Plevnas fall genomdrev G.
preliminärfreden i San Stefano (3 mars 1878)
och deltog i Berlinkongressen (juni—juli s. å.),
där Ryssland emellertid berövades en god del
av segerns frukter. G. sökte dock så mycket
som möjligt skjuta ansvaret för eftergifterna
ifrån sig. Tilltagande sjuklighet nödgade
honom att 1880 tills vidare överlämna skötseln
av utrikesärendena åt N. v. Giers, och 3 april
1882 tog han avsked från
utrikesministerposten. G. var en skicklig och ärelysten
diplomat men också fåfäng och svag för smicker.
— Litt.: Biogr. av Ch. Marvin (1877); F.
Charles-Roux, »Alexandre II, Gortchakoff et
Napoleon III» (1913). V. K-r. (G. W-k.)
Gorton [gåtn], förstad i s. ö. till Manchester.
Gorty’n (Gortyna), forntidens jämte
Knossos förnämsta stad på Kreta, senare säte för
ståthållaren i romerska provinsen Greta et
Cyrenaica, nu by och biskopssäte, Hagi Deka.
Ruinerna från romartiden ha utforskats av
italienare. Märkligast är den stora inskrift
från 400-talet f. Kr., där stadens lagar
upptecknats (person-, familje- och egendomsrätt).
Nyaste uppl. Kohler-Zieberth, »Das Stadtrecht
von G.» (1912). M. Pn N-n.
Goschen [gåujn], George Joachim,
viscount G., engelsk politiker (1831—1907),
sonson till den tyske bokförläggaren G. J.
Goschen och bror till sir W. E. G. Var en
tid delägare i
bankfirman Frühling and
Goschen, väckte 1863
uppmärksamhet
genom sitt arbete »The
theory of the foreign
exchanges» (många
uppl.) och invaldes s.
å. av Londons city i
underhuset. G. slöt sig
till liberalerna, var
nov. 1865—juni 1866
medlem av Russells
ministär och var i
Gladstones första ministär först president i
Poor-law board (dec. 1868—mars 1871), därpa
sjöminister (mars 1871—febr. 1874). G.
sändes 1876 till Egypten och förmådde i
samarbete med franska regeringsombudet
Jou-bert kediven att ställa sina finanser under
uppsikt av en europeisk kommission. 1880—
81 var han utomordentligt sändebud i
Konstantinopel med uppgift att påskynda den åt
Grekland på Berlinkongressen 1878 utlovade
gränsförbättringen. Han skilde sig efter
hemkomsten alltmer från liberalerna, bekämpade
Gladstones home-rule-politik och var den
förste av de liberala unionisterna, som inträdde
i en konservativ ministär
(skattkammarkan-sler i Salisburys andra ministär jan. 1887—
aug. 1892). G. genomförde 1889 en
konvertering av engelska statsskulden, var i
Salisburys tredje ministär sjöminister (juni 1895—
sept. 1900) och upphöjdes vid sin avgång till
pär (viscount G.). I överhuset tillhörde han
under tullstriden frihandelsunionisterna. G.
åtnjöt stort anseende som finansiell auktoritet.
Biogr. av A. D. Elliot (2 bd, 1911). (V. S-g.)
Goschen [gäujn], sir W i 11 i a m E d w a r d,
engelsk diplomat (1847—1924), bror till G.
J. G. Var envoyé 1898—1900 i Belgrad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
