Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Got, François Jules Edmond - Gotama - Gotenhof - Goter - Gotha - Gothan, Bartholomæus - Gothapartiet - Gothaprogrammet - Gothein, Georg - Gothem - Gothicus - Gotik, Gotisk stil (spetsbågsstil)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Gotama—Gotik
862
Debuterade 1844 på Théätre frangais, blev
1850 societär ocb avgick 1894. Bland G:s
roller må nämnas Harpagon, Figaro i »Figaros
bröllop», Polonius i »Hamlet», Jean de Rieux
i »Hertig Job» och Poirier i
»Klädeshandlaren och hans måg». G. förenade
temperament, humor och fantasi med finaste smak,
känsligaste verklighetssinne och en
framställningskonst, som lyste utan avsikt att
blända. G. K-g.
Gotama (medelindisk form för skt
Gau-tama), namn på den släkt, vartill Buddha (se
d. o.) hörde; ofta använt om honom själv,
vanl. i förbindelsen G. Buddha.
Gotenhof [gå’tenhåf], en av gotländska
köpmän under medeltiden i Novgorod anlagd
ne-derlagsplats för deras varor. Den hade ett
fördelaktigt läge på den s. k. handelssidan,
nära lastningsplatsen vid Volchov; i närheten
låg handelstorget. G. förstördes av eldsvåda
1299 men återuppbyggdes, och från mitten av
1300-talet brukade Visby rådmän uthyra G.
åt hansan (en mängd kontrakt därom finnas
i behåll). J. G.*
Goter, en östgermansk stam, besläktad med
gutar och götar i Sverige, varifrån de under
århundradena närmast f. Kr. övergått till
landet omkring nedre Weichsel. Där omtalas
de omkr. 100 e. Kr. av Tacitus, och enl.
geografen Ptolemaios bodde de kvar i samma
trakt ännu i mitten av 100-talet. Därefter
ägde en stor utvandring rum av de vid s. ö.
östersjökusten boende östgermanerna, bland
vilka g. synas ha varit de förnämsta (se F o 1
k-vandrin ge n). Genom nuv. Polen och
Ryssland tågade g. ned till Svarta havet, där de
bildade ett vidsträckt rike. Från 200-talets
förra hälft hemsökte de med fruktansvärda
plundringståg till lands och till sjöss
romerska rikets s. ö. provinser och besegrade i
ett stort fältslag 251 kejsar Decius, som
stupade i striden. Kort därpå (269) tillfogades
dem ett svårt nederlag vid Naissus (i nuv.
Serbien) av kejsar Claudius (»Gothicus»). Från
romerska riket mottogo g. kraftiga
kulturimpulser, som de sedan fortplantade till
stam-fränderna vid Östersjön. G. delades i två
stammar, visigoter och ostrogoter. Ordet
»visigoter» avsåg säkerligen »de äkta g.»,
d. v. s. g:s huvudstam, medan »ostrogoter» voro
i »öster» bosatta g. Redan g:s historieskrivare
Jordanes, på 500-talet, tolkade namnen som
västgöter och östgoter (se dessa ord
samt Gotiska språket, Krimgoter
och M e s o g o t e r). S. B. (S. T-g.)
Gotha [gå’ta], stad i tyska fristaten
Thü-ringen, vid Leinakanalen, 22 km v. s. v. om
Erfurt; 45.686 inv. (1925). G. är välbyggt
och har många parker och trädgårdar. På
Schlossberg i Altstadt ligger, 328 m ö. h.,
det imponerande slottet Friedenstein, uppfört
omkr. 1650, med ett bibliotek om 250.000 bd
och 7,728 handskrifter samt en storslagen
myntsamling. En kartsamling om 300,000
blad ingår i Justus Perthes’ geografiska
an
stalt (grundad 1785), utgivare av bl. a.
Al-m a n a c h de Gotha (se d. o.). Industrien
omfattar, förutom tryckerier,
järnvägsverkstä-der, porslins-, maskin- och automobilfabriker
m. m. Korvtillverkning (Zervelatwurst). G.
är säte för stora försäkringsbolag;
Landes-versicherungsbank, från 1827, är nu
Tysklands största. — G. var före 1918, omväxlande
med Koburg, residens för hertigen av
Sachsen-Koburg-G. och 1918—20 huvudstad i fristaten
Sachsen-G.
Gothan, Bartholomæus, se Ghotan.
Gothapartiet [gå’ta-] (ty. die Gothaer),
tyskt politiskt parti, bildat i Gotha juni 1849.
Det hade stor del i att Preussens förslag
till författningsändring antogs på
parlamentet i Erfurt 1850. Senare betecknade G. dem,
som arbetade på en rent tysk förbundsstat
under Preussens ledning. G:s ledare voro
bröderna von Gagern, F. Chr. Dahlmann, F. D.
Bassermann m. fl.
Gothaprogrammet [gä’ta-], ett på en
kongress i Gotha 1875 antaget program för
Tysklands socialdemokratiska parti. Det ersattes
1891 av Erfurtprogrammet (se d. o.).
Gothein [gåtaFn], Georg, tysk politiker
(f. 1857). Innehade flera
gruvförvaltnings-poster i Schlesien och var 1893—1901 syndikus
i Breslaus handelskammare. G. var 1893—1903
led. av preussiska lantdagens
deputeradekammare, 1901—18 och 1920—24 av tyska
riksdagen samt 1919—20 av nationalförsamlingen.
Han tillhörde först frisinnade föreningen, var
efter revolutionen en av det demokratiska
partiets stiftare och febr.—juni 1919
riks-skatteminister i Scheidemanns ministär. G.
tillhörde riksdagens flitigaste debattörer,
särskilt i ekonomiska frågor. Han skrev bl. a.
»Reichskanzler Graf Caprivi» (1918). — G:s
broder Eberhard G. (1853—1923) blev
1890 prof, i statsvetenskap i Bonn och var
1904—22 prof, i nationalekonomi och
ekonomisk historia i Heidelberg. Han skrev bl. a.
»Ignatius von Loyola» (1885; 2:a uppl. 1895)
och »Verfassungs- und Wirtschaftsgeschichte
der Stadt Köln» (1916). V. S-g.
Gothem, socken i Gotlands n. härad, ö.
kusten, kring nedre Gothemsån; 70,89 kvkm,
646 inv. (1928). Omfattar skogs-och myrmark
kring en odlad slätt i socknens mitt. 922 har
åker, 5,201 har skogs- och hagmark. Ingår i
G:s och Norrlanda pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet. — Kyrkan färdigbyggd i början
av 1200-talet. Märklig korstol från 1300-talet.
Kastal i ruiner strax v. om kyrkan.
Go’thicus, se Claudius, Marcus
Au-r e 1 i u s.
Gotik, Gotisk stil, med huvudsaklig
hänsyn till byggnadskonsten även kallad
spetsbågsstil, den konststil, som
härskade i västerlandet under medeltidens senare
del (i n. Frankrike ung. från 1100-talets mitt,
i andra trakter senare, i Sverige från
omkr. 1200-talets mitt) och som efterträddes
av renässansen. Namnet, som urspr. åsyftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
