Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grammont, Maurice - Gramont, ätt - Gramont, Antoine Agénor de - Grampianbergen - Grams metod - Gran el. Grande - Gran (mått, vikt) - Gran (träd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Gram ont—Gran
924
Fritt stående gran.
tagne (Franche-Comté)» (1901), »Le vers
fran-gais» (2:a uppl. 1913), »L’assimilation» (1923).
Gramont [-må’], fransk adelsätt, urspr. från
Navarra. Antoine III (1604—78) blev 1641
marskalk och 1663 hertig d e G. Han deltog
i flera krig, som han skildrade i sina
»Mé-moires» (utg. 1716). Hans bror greve P h i 1
i-b e r t de G. (1621—1707) deltog i olika
fälttåg och blev som rival till Ludvig XIV i en
kärleksaffär utvisad från Frankrike Hans
svåger Anthony Hamilton skildrade honom
i »Mémoires de la vie du comte de G.» (1713)
som en typisk representant för Ludvig XIV:s
och Karl II:s eleganta och lättsinniga hov.
Till släkten hörde A. A. de G. (se nedan).
Gramont [-må’], Antoine A g é n o r de,
hertig, fransk diplomat (1819—80). Slöt sig
1849 till prins Napoléon och hade från 1851
olika sände budsposter. 1861—70 var G.
ambassadör i Wien och blev 15 maj 1870
utrikesminister i kabinettet Ollivier. Hans andel
i ansvaret för krigsutbrottet juli s. å. är
omstridd. G. torde ha varit mindre
freds-vänlig än sina kolleger och påyrkade ivrigt,
att Frankrike skulle av preussiske konungen
begära garantier för att prinsen av
Hohen-zollern i framtiden
icke skulle få
mottaga spanska kronan.
Detta krav blev
anledningen till den kris,
varur krigsutbrottet
framgick (se B i
s-marek, sp. 377). 9
aug. 1870 avgick G.
med ministären
Ollivier; han sökte efter
kriget flera ggr
försvara sin politik, bl. a.
i »La France et la
Prusse avant la guerre» (1872). Jfr É.
Ollivier, »L’empire libéral», bd 14 (1909).
Grampianbergen [gräTnpion-], eng.
Gram-pian mountains el. Grampians (efter en
gammal felläsning av Tacitus’ Mons Graupius), s.
delen av skotska högländerna, mellan
Glen-more och Clydes dalgång. Bergskedjorna
stryka fram i n. ö. riktning. Särskilt de s. G.
innesluta i trånga dalgångar långsmala sjöar
(Loch Awe, Loch Lomond, Loch Katrine m. fl.).
De största floderna (Forth, Tay, Dee m. fl.)
flyta till Nordsjön. De n. G., vanl. kallade
Cairngorm mountains, äro högst, näst Ben
Nevis, Storbritanniens högsta topp, 1,343 m ö.
h. G. bestå huvudsaki. av gnejs och urskiffer.
Grams metod, inom bakteriologien använd
färgningsmetod av stor diagnostisk betydelse,
inför av dansken H. C h r. J. G r a m (se d. o.).
Preparatet färgas först med gentianaviolett
och behandlas därefter med en lösning av jod
i jodkaliumlösning (Lugols lösning) samt
slutligen med 95 % alkohol. Vissa bakteriearter
(grampositiva) bibehålla härvid den en
gång erhållna svartvioletta färgningen, medan
andra (gramnegativa) helt avfärgas vid
alkoholbehandlingen. Chr. B-l.
Gran el. G r a’n d e, it. (av lat. gra’ndis,
stor), mus., stor.
Gran (av lat. gränum, sädeskorn), ett äldre
längdmått = 0,3 mm; en medicinalvikt
(använd i Sverige före 1863) = 6,2 cg; dets. som
^4 karat.
Gran, Pi’cea, släkte inom fam. Pinaceae
bland barrträden, igenkänt på sina
spiral-ställda, 4-kantiga, fleråriga barr och
hängande kottar, som avfalla hela. Hithörande
något över 20 arter växa i n. halvklotets
tempererade länder. De äro träd med i regel
rak stam samt kransvis sittande grenar av
första och tvåsidigt ställda grenar av andra
ordningen. Täckfjällen tillväxa icke under
frönas utveckling, varför de i den mogna
kotten äro små och h. o. h. dolda mellan de
läderartade kottefjällen. Fröna mogna redan
under första hösten.
I Sverige växer endast en art vild, näml.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
