Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gran (träd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Gran
926
vanliga granen, P. abies (P. excelsa,
Abies excelsa), som i slutet av Litorinatiden
invandrade från n. och ö. samt numera är
utbredd från Torne lappmark till Halland och
n. Skåne. Fortfarande framtränger den på
tallens och lövträdens bekostnad. Den har
styva, 1—2 cm långa, mörkgröna barr och
pyramidformig el. konisk krona med rakt
utstående el. till sist något hängande grenar.
Barken är täml. tunn, på yngre träd
brun-el. rödaktig, på äldre grå och särskilt
nedtill på stammen något avflagrande. Kottarna
äro som unga röda el. gröna, vid mognaden
gulbruna, 7—10 cm långa. G. uppnår en
ålder av omkring 400 år och i Sverige en höjd
av bortåt 40 m. Först vid omkr. 50 års
ålder börjar den blomma rikligare, och i regel
är vart tredje år ett rikt kotteår. — G.
uppträder i en mängd särskilt till förgrening
och i fråga om kottefjällen olika former. De
mest uppmärksammade äro o r m g r a n
(forma virgata) och s 1 o k g r an (forma
vimi-nalis). Den förra har få, grova, ofta enkla
grenar av första ordningen och barren mera
allsidigt riktade än hos de vanliga formerna.
Den finnes här och där i enstaka exemplar; i
bestånd uppträder den i Orsa i Dalarna.
Slok-granen har täml. talrika, hängande, vanl.
enkla och pisksnärtlika grenar av andra
ordningen. Den är sällsynt och förekommer i
nämnvärt antal endast i Orsa.
I s. och mellersta Sverige odlas flera
utländska g. i parker samt här och där i
skogsbestånd, t. ex. v i t g r a n (P. canadensis, P.
alba; från ö. Nordamerika), som har
blågröna, uppåt-framåtriktade barr och omkr.
4 cm långa kottar; Sitkagran (P.
sit-chensis, från n. v. Nordamerika), som har
stickande, på översidan gröna, på undersidan
stålblå barr, blågran (P. pungens; från
Klippiga bergen), som har stickande, vanl.
blågröna barr och omkr. 10 cm långa kottar
med även före mognaden utstående
kottefjäll, och svartgran el.
Marylands-g r a n {P. mariana, P. nigra; från ö.
Nordamerika), som har korta, 1 cm långa barr och
2—4 cm långa kottar. G. M-e.
G. är jämte tallen Sveriges ekonomiskt
betydelsefullaste trädslag. När under
1800-talets senare del ordnat skogsbruk började
införas i Sverige, hade g. spritt sig över hela
riket utom till nedre delarna av Skåne samt
Blekinges och Hallands kusttrakter, där
sålunda samtliga granbestånd från början
upp-dragits genom skogsodling. — Av Sveriges
totala virkesförråd, 1,53 milliarder kbm,
beräknas 42 % utgöras av g. Av
barrvirkesförrådet utgöres ung. hälften av tall och
hälften av g.
Som skogsträd är g. mer fordrande än
tallen i fråga om fuktighetsförhållandena och
markens näringsrikedom. Dess
produktionsförmåga är emellertid under gynnsamma
förhållanden även högre än tallens. Sin
kraftigaste tillväxt ger trädslaget i kalktrakter
Ormgran.
eller på mullrika och lerhaltiga jordmåner,
särskilt om därjämte markens
dräneringsför-hållanden äro goda. G. utvecklas mycket bra
även på mer näringsrika morän- och
sandjordar, om blott fuktighetsförhållandena äro
något så när gynnsamma. Den äger stor
anpassningsförmåga, kan taga sig in och
fort-växa även på marker, som äro alltför torra
eller näringsfattiga för dess verkliga trevnad.
På dylika marker blir emellertid g:s växt
mycket långsam och dess utveckling
kvantitativt och kvalitativt otillfredsställande.
Särskilt i n. Sverige finnas vidsträckta arealer
för g. mindre tjänliga marker, där den genom
olämpliga avverkningsformer småningom
kommit att helt dominera.
G. är i hög grad skuggfördragande. Dess
plantor ha stor förmåga att utvecklas och
fortleva med bibehållen livsenergi under
stark och långvarig beskuggning. Denna
trädslagets egenskap ger det en gynnad
ställning i konkurrensen med andra trädslag i
skogen. Granplantorna gå till även i täml.
starkt slutna bestånd, och när den gamla
skogen sedan avverkas, äro dessa plantor de
första på platsen samt få försprång i
åter-växten framför mer ljusbehövande trädslag. I
äldre tiders sydsvenska lövskogar har
trädslaget trängt in och mångenstädes helt trängt
undan eken och boken. På dessa goda
marker når emellertid g. en mycket vacker
utveckling, varför nämnda förändring snarast
får anses ha varit ekonomiskt värdefull.
Jämväl i Sveriges vidsträckta hagmarker och
björkskogar tager sig g. spontant in, om
marken ej betas alltför hårt, samt ersätter nämnda
lågproduktiva beståndstyper med ofta snabb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
