Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gran, Gerhard von der Lippe - Gran, Tryggve - Granada (provins) - Granada (stad i Spanien) - Granada (stad i Nicaragua) - Granadör - Granat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Gran, T.—Granat
930
19. aarhundredes tilblivelse» (2 bd, 1910—11;
ofullb.), som behandlar Rousseau, »B. Björnson»
(1910), »Norsk aandsliv i 100 aar» (3 bd, 1915
—19), »Fremmed aandsliv» (1920), »Henrik
Ib-sen» (2 bd, 1918) och en postum, ofullb. bok om
Dickens (1925). G. hade stor betydelse för norsk
kultur som utgivare av tidskr. Samtiden (1890
ff.) och grundläde den internationella
litteraturhistoriska tidskr. Edda 1914. R-n B.
Gran, T r y g g v e, norsk flygare (f. 1888).
Kort efter sin studentexamen följde han som
skidexpert Scott på dennes sydpolsfärd 1910
—12, företog sedan vidsträckta resor och
utbildades i Frankrike till flygare. Han flög
juli 1914 ensam över Nordsjön från Skottland
till Jæren i Norge, en bragd, som med
dåtida flygmaskiner måste anses betydande.
Under världskriget var G. en tid norsk
flygattaché, deltog sedan i kriget som brittisk
flygare och avancerade till major. G. är nu
reservkapten vid norska arméns flygvapen.
Han har skrivit flera pojkböcker och om sina
flygarminnen »Mellem himmel og jord»
(1927). M.H.
Granada [-a’öa], provins i s. Spanien,
Andalusien; 12,529 kvkm, 590,980 inv. (1926);
huvudstad: Granada (se nedan). Omfattar en
kort kuststräcka vid Medelhavet, större
delen av Sierra Nevada samt det innanför
liggande höglandet, som genomflytes av
Gua-dalquivirs bifloder Genil och Guadiana menor.
Kusttrakten och la vega granadina (kring
Genil) äro konstbevattnade och lämna goda
skördar av vete, korn, majs, vin, frukt m. m.;
av stor vikt är odlingen av sockerrör.
Järngruvor; sockerbruk.
Granada [-a’öa], stad i s. Spanien,
Andalusien, vid övre Genil nära Sierra Nevadas
fot (669 m ö. h.); 106,461 inv. (1926). Var
fordom huvudstad i det arabiska riket G.;
numera ärkebiskopssäte och provinshuvudstad;
universitet. G. är berömt för sitt vackra läge
vid ö. randen av den fruktbara la vega
granadina och omges av trädgårdar och
grönskande lundar samt stiger i ö. och s. upp mot
branta kullar, bl. a. det dominerande Monte
de la Asabica med det berömda Alhambra. G:s
äldsta delar äro de nuv. förstäderna Albaicfn
(i n. ö.), fordom de arabiska adelsfamiljernas,
nu zigenarnas stadsdel, och Antequeruela (i s.),
skilda av Genils biflod Darro. Deras stadsplan
är arabisk; gränderna äro smala och sluta ofta
blint, husen ha platta tak och vackra inre
gårdar. G:s västliga delar äro av modernare
prägel. Knutpunkt för samfärdseln är torget
Puerta Real (vid en av de forna
stadsportarna). Märkligaste byggnaden är katedralen
(Santa Maria de la Encarnaciön), påbörjad
1523, fullbordad 1703 (jfr C an o, A., med bild);
Capilla Real är gravplats för Ferdinand V och
Isabella m. fl. ö. om katedralen märkes
Alcai-cerfa, den numera restaurerade arabiska
saluhallen (arab, al-kaisarija’). Andra arabiska
minnesmärken äro Casa del Cabildo antigua
(det forna arabiska universitetet) och Alcäzar
Gård i Generalife.
de Genil (de arabiska drottningarnas palats).
Om Alhambra och Generalife se Alhambra
och plansch vid d. o. Obetydlig industri; den
fordom berömda sidenvävningen har numera
upphört. G. har ett 1531 grundat univ. med
5 fakulteter.
G. anlades av araberna efter erövringen av
Spanien 711, var först del av kalifatet
Cör-doba och blev efter dess fall eget
konungarike 1238. I G. fick den arabiska (moriska)
kulturen en glansperiod; landet var folkrikt
och hade stor andlig och industriell blomstring
(särskilt sidenvävning). Riket försvagades
och förminskades genom inbördeskrig och var
morernas sista bålverk i Spanien, då det jan.
1492 erövrades av spanjorerna. G. förföll
därefter, framför allt sedan moriskerna utvisats
ur Spanien 1609. Litt.: S. P. Scott, »History
of moorish empire in Europé» (3 bd, 1904); K.
E. Schmidt, »Cordoba und G.» (»Berühmte
Kunststätten», 13, 1902).
Granada [-a’öa], stad i Nicaragua på
Nica-raguasjöns v. strand; 21,925 inv. (1921).
Viktig handelsort; järnväg från Corinto. G.
anlades 1523 och var länge en av
Centralamerikas rikaste städer.
Granadör, se Grenadjär.
Granät. 1. (Miner.; namnet beror på att
den röda färgen hos många g. förr liknades
vid den hos granatträdets blommor och frön.)
En viktig mineralgrupp, vars till färg och
sammansättning olika led alla
kristallisera reguljärt, vanl. i
rombdodekaederns (se bild) el. en
ikositetraeders form och utgöra
isomorfa blandningar av vissa
silikat. G. är glasglänsande, har
hårdhet 6,5—7,5, spec. v. 3,4—4,3
och saknar utpräglad klyvbarhet.
De viktigaste leden i granatgrup-
pen äro a) kalkler jords-g. (grossular),
väsentligen 3 Ca O . A12O3.3 Si O2, färglös i
alldeles rent tillstånd, vanl. sparrisgrön
(egentlig grossular) eller gul, röd- el. brunaktig;
hyacintröda varieteter kallas hessonit el.
kanelsten och gå i ädelstenshandeln under
samma namn som äkta hyacint (se d. o.) ; b)
VIII. 30
Granat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
