Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granat - Granatenburg, Olof Bengtsson - Granatgnejs - Granatharpun - Granatkartesch - Granatkastare - Granatskjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
Granatenburg—Granatskjul
934
vissa klorföreningar), alstrande tjock,
kvarblivande rök, kom i bruk under världskriget. Dess
uppgift är att åstadkomma rökslöjor dels
omedelbart framför egna trupper, så att dessas
förehavanden döljas, dels framför fiendens
linjer, särskilt dess observationsplatser, så att
utsikten därifrån hindras. Rökgranaten anses
nu ha stor betydelse. I regel har den även en
viss brandverkan. Gasgranaten är den
viktigaste under världskriget tillkomna
specialprojektilen. Den är jämte en mindre
sprängladdning för g:s söndersprängande fylld
med giftämne i fast eller flytande form.
Giftämnet förflyktigas vid krevaden och alstrar
en i vissa fall länge kvarliggande
giftgasmassa. Se vidare Gasstrid och
Giftgaser. Jfr även Krevad. G. af W-dt.
Granatenburg, Olof Bengtsson,
krigare (1608—79 el. 1681). Gick i krigstjänst
1628, var 1655—57 kommendant på
Keks-holms fästning, som han 1656 hjältemodigt
försvarade mot ryssarna. Han adlades 1662
med namnet G. och blev slutligen överste.
Granatgnejs, se Gnejs.
Granatharpun, se H a r p u n.
Granatkartesch (eng. shrapnel, efter
uppfinnaren, eng. översten sir HenryShrapnel,
1761—1842), ihålig artilleriprojektil,
huvudsaki. fylld med kulor och en mindre
sprängladdning. G. är en utveckling av
k a r t e s c h e n (se d. o.) men skiljes
från denna av att projektilgodset,
numera en tunn stålhylsa, är så
starkt, att det motstår stöten vid
skottlossningen, varför projektilen
kreverar först nära framför målet.
Vid krevad, som alltid bör ske i
luften utsändas kulorna i en framåt—
nedåt böjd krevadkon och sprida
sig över ett ovalt markområde med
ringa bredd (25—50 m) och stort djup
(100—300 m). Antalet kulor (vanl. av
bly) växlar; fältkanonens g. har
vanl. 300 kulor, en 15 cm g. ända upp
till 1,000. Sprängladdningen (av svartkrut) är
vanl. förlagd i bottnen av projektilen,
varigenom den bidrar att vid krevaden pådriva
kulorna, så att deras
hastighet ökas (50—100 m per sek.)
utöver projektilens
hastighet i krevadögonblicket. För
detta ändamål bör
projektilhylsan förbli hel vid
krevaden (med endast röret
utslungat), så att g. kan verka
som en liten mörsare.
Sprängladdningen alstrar därjämte
ett krevadmoln, så att
eldledaren kan observera
krevadens läge i förhållande till
målet. — G., uteslutande
ett stridsmedel mot oskyddade trupper, har
mot dem en förödande verkan. Före
världskriget ansågs den som fältkanonartilleriets
huvudprojektil. Under kriget avtog den oer-
Bildl.
Äldre granatkartesch..
hört i betydelse, enär trupperna sällan
uppträdde oskyddade och g. är utan verkan
mot skyddsmedel. Jfr Krevad och
Projektil. G. af W-dt.
Granatkastare, en för strid på nära håll
avsedd kastpjäs av ung. samma typ som de
gamla mörsarna. Primitiva föregångare
brukades redan i rysk-japanska kriget 1904—05,
men först
under världskriget
kommo g. i
allmänt bruk.
Genom att man
håller låg
utgångs-hastighet och så •
lunda uppger
kravet på stor
skottvidd,
åstadkommes en pjäs,
som förenar stor verkan (tung projektil) med
stor rörlighet (liten pjäsvikt). Den låga
ut-gångshastigheten medför även fördelen, att
granatens sprängladdning (giftgasladdning)
kan ökas avsevärt över vanliga granaters (jfr
Granat) procenttal. Vid lätta g. införes
ej projektilen i loppet. Den har då baktill
ett cylindriskt skaft, passande till loppet
och upptagande gastrycket. Granaten styres
och roteras genom på den anbragta
skruv-formade vingar, på vilka luftmotståndet
verkar. Under världskriget nöjde man sig i
allm. med en skottvidd av 800—1.000 m. Efter
kriget ha anspråken på skottvidd stegrats till
2,000—2.500 m, på vissa håll ända till 3,000 m.
Samtidigt ha g. på en del håll gjorts
sönder-tagbara. så att de kunna uppdelas i
mans-bördor. Nedanstående siffror ge ett begrepp
om g:s viktigaste egenskaper.
[-Kaliber-]
{+Kali- ber+} em [-Projektilens-] {+Projek- tilens+} vikt kg [-Spräng-laddnrs-] {+Spräng- laddnrs+} vikt kg [-Pjäsvikt-] {+Pjäs- vikt+} kg [-Skottvidd-] {+Skott- vidd+} m
m/18 Sverige 6 /12 \ 25 t} 110 /1,000 \ 500
m/21 8,1 / 3,5 \ 5,5 0,5 \ 1,0/ 51 /l,800 \ 700
Tyskland 7,6 4,6 0,55 215 1,300
(under världs- 17 55 15 585 1,050
kriget) 25 97 48 780 970
Frankrike 5,8 16 6 420 650
*15 17 5,4 615 2,000
*24 83 40 862 2,150
1 -1928 fortfarande reglementerade.
Under världskriget ansågos g. ha sitt
huvudsakliga värde i ställningskriget och funnos i
stort antal inmonterade i de främsta
skyttegravarna. Numera anser man g. ha viktiga
uppgifter även i de rörliga striderna, och lätta
granatkastarbatterier ha i regel tilldelats
in-fanterireg:tena som följevapen till deras
omedelbara förfogande. G. af W-dt.
Granatskjul, befästnk., äro beredskapsrum,
anordnade i eller invid stridsvärn för dettas
besättning. Jfr Skyddsrum. L. af
Svensk lätt granatkastare m/21.
Bild 2.
Modern granatkai
-tesch (med
dubbelröret avskruvat).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
