Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granatträd - Granatäpple - Granberg, Johan Olof - Granberg, Per Adolf - Gran Canaria - Gran Chaco, El - Grand (stor) - Grand (adel) - Grand, Jens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Granatträd—Grand
936
Granatträd, Punica granatum.
Kvistar med blommor och
omogna frukter.
Granatträd, Pünica, växtsläkte, som ensamt
bildar fam. Punicaceae bland koripetalerna.
Frukten är ett nästan klotrunt fröhus med
läderartad vägg och många frön (med saftiga
skal) i varje rum.
P. granatum, ett
litet, lövfällande träd
med äpplelika
frukter, granatäpplen, växer vilt på
Balkanhalvön och i
Främre Asien (till
Himalaja) och har
odlats som
fruktträd sedan
urminnes tid. Numera
förekommer det i
nästan alla
varmare länder. För de
stora, purpur- och
scharlakansröda
blommorna» odlas
det även i parker
och trädgårdar. —
I forntiden var hos
skilda folk
granatäpplet, på grund av
sina talrika frön,
symbol för
fruktsamhet. Det
motsvarade i antikens
liv citron och
apelsin i nutiden. —
Vidstående bild
visar ett tvärsnitt
av granatträdets
frukt.
Granatäpple, se Granatträd.
Granberg, Johan Olof, konstforskare (f.
1858 24/a). Var anställd vid Nationalmuseum
1884—86 samt 1903—16 (1912—16 som
intendent), bibliotekarie vid Konstakad. 1899—
1914, red. för Ny Illustrerad Tidning 1886—
1900 och konstanmälare i pressen. G. är en
framstående expert på äldre konst, framför
allt holländskt måleri från 1600-talet, har
utarbetat vetenskapliga kataloger över svenska
privatsamlingar och utställningar samt
studier över drottning Kristinas tavelgalleri
(1896), Rudolf II:s konstkammare och dess
svenska öden (1903), Skokloster (s. å.) samt
A. van Everdingens nordiska landskap (1902),
vilkas motiv han uppvisar vara svenska, ej,
som förut uppgivits, norska. G-g N.
Granberg, Per Adolf, författare (1770—
1841), sekr. i Lantbruksakad. (från 1826) och
boktryckare. G:s alsterrika författarskap
omfattar dels vitterhet (det dåliga lyriska
skådespelet »Jorund» fick 1812 stora priset i Sv.
akad.; dramat »Svante Sture och Märta
Lei-jonhufvud», 1812, hade scenisk framgång;
dikter m. m.), som var akademisk efterklang och
hånades av nyromantikerna, dels historiska
verk (bl. a. en mot Gustav IV Adolf partisk
»Historisk tafla af f. d. konung Gustaf IV
Adolphs sednaste regeringsår», 3 bd, 1810—11),
statistik, lexikon o. s. v. — G:s dotter J
o-hanna Charlotta G. (1825—57), 1854 g.
m. teaterchefen E. Stjernström, skrev
skådespel (»Drottning Kristina», 1855, »Konung
Karl X Gustaf» m. fl.) och översatte eller
bearbetade många utländska teaterstycken. —
Hennes syster Louise Elisabet G. (1827
—1907), 1861 g. m. den äldre systerns
efterlevande make, medarbetade i flera av hennes
stycken samt författade eller bearbetade ett
stort antal pjäser. Som äldre skrev hon under
märket Carl Blink sju historiska romaner
i C. G. Starbäcks stil. R-n B.
Gran Cana’ria, en av Kanarieöarna (se d. o.);
1,667 kvkm, 180,024 inv. (1921). ön är nästan
cirkelformig och består av ett vulkaniskt
bergmassiv med dalar och raviner utstrålande likt
radier mot kusten. Högsta toppen når 1,951 m.
Huvudstaden, Las Palmas (se d. o.), ligger på
n. ö. kusten. Av andra orter märkas Telde
(14,539 inv.) och Gäldar (7,913 inv.).
Gran Chaco, El [-t/a^å], se Chaco;
Grand [grä], fr. (av lat. gra’ndis), stor. —
G. aumönier [grät åmånie’], fr.,
överhovpredikant (se All m o se u t de la re). — G.
chambellan [grä Jäbälä’], fr.,
överstekammarherre. — G. chancelier [grä Jasolie’],
fr., storkansler, rikskansler. — G. - d u c [-[grä-dy’k],-] {+[grä-
dy’k],+} fr., storhertig, storfurste. — G. - duché
[grä-dyJV], fr., storhertigdöme. —
Grande-duchesse [gräd-dyjä^], fr., storhertiginna,
storfurstinna. — Grandeur [grädö’r], fr.,
storhet, höghet, storslagenhet, högsinthet. —
G. - maltre [grä-ma’tr], fr., stormästare. —
G r a n d’m è r e [grämä’r], fr., farmor,
mormor. — G. - o n c 1 e [grät-ä’kl], fr., faders el.
moders farbror, morbror el. annan frände i
högre generation. — G. - p è r e [grä-pa’r], fr.,
farfar, morfar. — G. - seigneur [-[grä-sän-jo’r],-] {+[grä-sän-
jo’r],+} fr., förnäm herre. — G r a n d’t a n t e
[grätä’t], fr., faders el. moders faster, moster
el. annan fränka i högre generation. — La
grande nation [la gräd nasiä’], fr., »den
stora nationen», benämning, som Napoleon I
gav åt franska folket.
Grand (sp. grande, storman), från
1200-talet titel för Kastiliens högsta adel.
Gränderna innehade stora särrättigheter; i cortes
sutto de närmast efter prelaterna. De få
alltjämt i konungens närvaro ha huvudet betäckt
och tilltalas av honom »mi primo» (min
kusin). På Karl I:s tid voro granderna av
Spanien reducerade till en hovadel, som
delades i 3 klasser. Värdigheten avskaffades av
Joseph Bonaparte, återställdes efter
restaurationen, upphävdes 1868 men infördes på nytt
av Alfonso XII. Om g.-släkterna se F.
Fernan-dez de Béthencourt, »Historia genealögica y
heräldica» (9 bd, 1897—1912). B. H-d.
Grand, Jens, ärkebiskop i Lund (d. 1327).
G. var av hög börd, frände till Jakob
Erland-sen (se d. o. och Galen). G. blev omkr. 1280
domprost i Roskilde. Han tillhörde
oppositionen redan under Erik Klipping och var släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
