Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grav (grävd) - Grav (tung) - Grava (kokkonst) - Grava (kommun) - Gravallius, Wilhelmina, f. Isakson - Gravamen - Gravand - Gravarne - Gravationsbevis - Gravbrev - Grave - Gravelines - Gravelotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
Grav—Gravelotte
962
för enfilerande eld, och för fordon anläggas
skyddsgravar. — En permanent befästnings
yttergrav, huvudgraven, göres stormfri, d. v. s.
får ett djup, om den är torr, av minst 6 m
och en bredd av minst 8 m. Tidigare gjordes
båda sidorna lodräta, vilket, där graven ej
var nedsprängd i berg, åstadkoms genom att
de försågos med beklädnadsmurar; men
numera, då man endast med svårighet kan
skydda även en låg eskarpmur mot den
moderna kastelden, göres eskarpen oftast i
jordens naturliga sluttning, och stormfriheten
tillgodoses, utom av kontereskarpmuren,
genom stormgaller eller andra stormhinder i
graven. En v å t g. göres 30—60 m bred och
dess vattendjup så stort, att det hindrar
övervadning. Permanenta stormgravar
försvaras bäst genom flankerande eld (se Gra
v-flankering). Vid permanenta mindre
befästningar nöjer man sig ibland med grunda
g., minst 12 m breda och fyllda med
stormhinder; de måste kunna bestrykas frontalt
från bröstvärnet. L. W:son M. (L. af P.)
Grav (lat. gr a’vis). 1. Grav accent,
se Accent, sp. 81 och 82. — 2. Ett
bitecken (’), som i flera alfabet sättes över vissa
vokaler; i franskan begagnas g. dels för att
skilja homonymer (t. ex. å, åt. a, har), dels
för att ge vokalen annat ljudvärde (è = ä;
e = e; i italienskan utmärker g. stundom
huvudton (t. ex. virtü), stundom skiljer det
homonymer (è = är; e — och); i svenskan har
g. nyttjats över e i fr. lånord, t. ex. mystèr.
— 3. Tung, svår; allvarlig. — Gravämen
(plur. -ä m i n a), klagomål; besvär, besvärande
omständighet. — Gravera, besvära, trycka,
belasta.
Grava, kokk., lindrigt sockersalta sådan fisk
som lax, sik och strömming; se G r a v 1 a x.
Grava, kommun i Värmlands län, Karlstads
härad, kring Klarälven, närmast n. om
Karlstad; 170,78 kvkm, 7.918 inv. (1928). Omfattar
mellan höga berg och åsar väl odlade delar
av Vänerslätten. 5.277 har åker, 8.988 har
skogs- och hagmark. Vid älven ligga
Fors-haga (se d. o.) municipalsamhälle, Råtorp
(villasamhälle; 600 inv.) och Skåre (sågverk; 550
inv.). G. är delat på församlingarna G. (131,80
kvkm. 3.873 inv.) och Forshaga (se d. o.), vilka
var för sig äro pastorat i Karlstads stift,
Kils kontrakt.
GravaTlius, Wilhelmina, f. Isakson,
författarinna (1809—84). Skrev romaner, av
vilka »Högadals prostgård» (1844; flera uppl.)
var populär.
Gravämen, se Grav 3.
Gravand, se Gåsfåglar.
Gravarne, gammalt fiskläge på Bohusläns
kust, vid Kungshamns kyrka. 14 km n. v. om
Lysekil. Bildar med Bäckeviks fiskläge
muni-cipalsamhället Gravarne och B ä c k
e-v i k: 37 har, 1.640 inv. (1928). Konservfabrik,
etenhuggeri, elektricitetsverk, mekanisk
verkstad och slip. Goda ångbätsförbindelser,
statlig automobillinje till Dingle station. Tax.-
värde å fast egendom 1,571,600 kr. (1926),
bev.-tax. inkomst 757,167 kr.
Gravationsbevis, jur., ett å tjänstens
vägnar utfärdat intyg om de inteckningar och
därmed jämförliga åtgärder (»gravationer»),
som tillkommit i fråga om viss egendom och
alltjämt ha rättslig betydelse. G. utfärdas på
begäran, mot stadgad expeditionslösen och
stämpelavgift, av vederbörande häradshövding
(el. chef för domsagas inskrivningsavd.),
fastig-hetsbokförare vid rådstuvurätt (eller
undantagsvis arkivarie eller advokatfiskal vid
hovrätt). G. kan avse viss fast egendom, även
enskild järnväg, eller ock fartyg, tomträtt,
vattenfallsrätt, sådan egendom, som är
föremål för förlagsinteckning, ävensom spannmål,
som kan i särskild ordning pantförskrivas.
Avser g. fast egendom, skall det upptaga —
jämlikt en k. kung. 13 febr. 1925 på grundval
av inteckningsboken el. fastighetsbokens
in-teckningsspalt, icke själva
inteckningsproto-kollet — samtliga egendomen gällande
inteckningar, inteckningsansökningar och
utmätningar, klander-, lösnings- och
expropria-tionsanspråk, ägarens konkurs m. m. I g.
rörande annan egendom skola, i den mån
motsvarighet finnes, enahanda uppgifter
meddelas. C. G.Bj.
Gravbrev, skriftligt avtal, varigenom
nyttjanderätt till gravplats upprättas. Styrelsen
för begravningsplatsen upplåter mot en viss
summa för alltid eller för viss tid (högst 50
år) och mot en viss avgift samt under vissa
villkor ett stycke jord, vars läge och storlek
noga anges, att användas till grav för
namngiven person eller dennes rättsinnehavare. Jfr
lag om nyttjanderätt till gravplats 24 mars
1916 och 28 febr. 1921. Före denna lag
utfärdades g., ställda till innehavaren såsom
ägare av graven. Huruvida äganderätt i
vanlig mening föreligger har ifrågasatts. Jfr k. f.
12 sept. 1783. O. Hpl.
Gra’ve, it. (av lat. gr a’vis, tung), mus.,
allvarligt, tungt. Jfr Con gråvit ä.
Gravelines [gravli’n], flarn. Gravelinghe, ty.
Gravelingen, stad i fr. dep. Nord, vid Aa, 3
km ovan dess mynning i Pas de Calais; 5,255
inv. (1921). Fiske och skeppsbyggeri. G.
an-lades 1160 och har sedan 1659 varit franskt.
Spanjorerna under Egmont vunno här 1558
en lysande seger över fransmännen.
Gravelotte [gravlå’t], by i Frankrike, dep.
Moselle, 11 km v. om Metz. Byn har givit
sitt namn åt det blodiga slag, vari tyskarna
18 aug. 1870 under Moltke besegrade
fransmännen under Bazaine. Den senare hade efter
slaget vid Vionville (16 aug.) intagit en stark
ställning på en höjdsträckning med högra
flygeln vid byn S:t Privat och den vänstra
vid Jussy vid Moselle med front åt v. och
Metz i ryggen. Tyskarna (större delen av l:a
och 2:a arméerna) anföllo 18 aug. vid
middagstiden. Ett första gardesanfall mot S:t Privat
kl. 5 e. m. misslyckades, men sedan sachsarna
lyckats kringgå fransmännens ställning, stor-
VIII. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
