Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefing, Lorens Ludvig - Grefsen - Gregh, Fernand - Grégoire, Henri - Gregorčič, Simon - Gregori, Ferdinand - Gregorianska kalendern - Gregorianska kristna - Gregorianska sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Grefing—Gregorianska sången
986
Greenwich hospital och Royal naval war college, från flodsidan.
Grefing, Lorens Ludvig, boktryckare
(1714—69), bördig från Lybeck. Verkade
mycket för den svenska typografiens höjande och
utövade en omfattande förlagsverksamhet
(utgav bl. a. Dalins svenska historia och Modées
samling av författningar). -rn.*
Grefsen, sanatorium vid G:s station (109 m
ö. h.), 7 km n. om Oslo, på Grefsenåsens
sydsluttning. Villastad; spårväg till Oslo. 1858
anlades här G:s bad, Norges äldsta
kall-vattenkuranstalt, sedan 1899 sanatorium för
bröstsjuka.
Gregh [gräg], F e r n a n d, fransk skald
(f. 1873). G. efterbildade först Verlaine i
vershäftet »La maison de 1’enfance» (1897),
anslöt sig sedan till Moréas’ »école romane»
och stiftade slutligen en egen Ȏcole
huma-niste». Han griper tillbaka till romantikens
mästare, främst Lamartine och Hugo; till den
senares »Légende des siècles» vill G:s
ståtligaste diktsamling, »La chaine éternelle»
(1910), vara ett modernt motstycke. Titlarna
»La beauté de vivre» (1900) och »Clartés
hu-maines» (1904) uttrycka hans poetiska
program, en allmän livsberusning. Kj. S-g.
Grégoire [gregmä’r], Henri, fransk
kyrkomän och politiker (1750—1831). Abbé G.,
som var av jansenistisk prästtyp, invaldes
1789 i états généraux. Han bidrog till
prästerskapets förening med
tredje ståndet och
ivrade mot privilegierna.
G. var den förste, som
avlade ed på
prästerskapets civilkonstitution; han blev därpå
»konstitutionell»
biskop i Blois febr. 1791.
Nationalförsamlingens
president blev han jan.
s. å. I konventet
arbetade G. för
republiken och röstade för
konungens straffande, dock ej med dödsstraff,
som han principiellt ogillade. Vid
religions-förföljelserna hösten 1793 försvarade han
frimodigt sin tro i konventet. G. verkade för
negerslaveriets avskaffande, skolreformer,
upprättande av bibliotek, stiftande av Institut de
Franee och räddande av konstverk undan
revolutionsraseriet. Efter konkordatet 1801
måste G. nedlägga sitt biskopsämbete.
Invald 1819 i deputeradekammaren, uteslöts
han av rojalisterna. G:s »Mémoires» utgåvos
1837. Jfr H. Hjärne, »Revolutionen och
Napoleon» (1911). B.H-d.
Gregorcie [-gå’rtj‘itj’], Simon, slovensk
skald (1844—1906). Var urspr. katolsk präst
men tvangs för »irrlärighet» och »erotisk
förförelse» till tjänstledighet och hemföll åt
svårmod. Genom sina lyriska dikter (fyra saml.
»Poezije», 1882—1908), präglade av djup
känsla och varm fosterlandskärlek, blev G. en av
slovenernas främsta skalder. A-dJ.*
Gregori [-gä’-], Ferdinand, tysk
skådespelare och teaterledare, professor (f. 1870). Har
bl. a. varit anställd 1901—10 vid Burgteatern i
Wien, ledde 1910—12 hovteatern i Mannheim,
deltog som officer i världskriget och var 1916
—21 anställd vid Deutsches Theater i Berlin,
även som regissör. Han är sedan 1923 lärare
i teaterteori vid Berlins univ. G. är en
betydande teaterteoretiker; hans tidigare egna
framställningar av bl. a. Hamlet, Faust, Brand
och Byggmästar Solness voro burna av fantasi
och temperament. Bland G:s skrifter märkas
»Der Schauspieler» (1920) samt monogr. över
B. Baumeister (1902) och J. Kainz (1904). G.K-g.
Gregorianska kalendern, se Gregorius
XIII och Kalender.
Gregorianska kristna kallas (efter
Arme-niens apostel Gregorius Lusavorits)
medlemmarna av den armeniska kyrkan.
Gregorianska sången, den, enl. uppgift, av
påven Gregorius den store (påve 590—604)
ordnade katolska ritualsången (antifonier,
re-sponsorier m. m.); utgör närmast en revidering
av ambrosianska sången (se d. o.).
Då notskrift ej förekom på Gregorius’ tid,
hade den ursprungliga handboken ej
nottecken. En handskrift med neumer (se d. o.)
i klostret S:t Gallen har med orätt ansetts
vara kopia efter den autentiska
originalhandskriften. T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
