Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Gregorius XVI (Bartolommeo Alberto Mauro Cappellari påve) - Gregorius av Nazians (Naziancenus) - Gregorius av Nyssa - Gregorius av Tours (Georgius Florentinus) - Gregorius Dagssön - Gregorius Lusavorits - Gregoriusorden - Gregorius Thaumaturgos - Gregorovius, Ferdinand - Gregory, lady Augusta, f. Persse - Gregory, sir Augustus Charles - Grégr, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Gregorius av Nazians—Grégr
992
ningar samt Overbecks konst. Litt.: Hj.
Holmquist, »Påvedömets historia 1800—1920»
(1920). E.Nwn.
Gregorius av Nazians (G.
Naziance-n u s), en av de tre »kappadokiska fäderna»
(omkr. 329—omkr. 390), f. nära Nazians i
Kap-padokien. Var en av den ortodoxa världens
främsta teologer och fick av sin samtid
hedersnamnet »Teologen». G. förenade
orige-nistisk vetenskaplighet med nicaensk ortodoxi
och gav treenighetsläran den formulering, som
sedermera segrade i kyrkan. Genom kravet
på individuell diagnos i själavården samt
genom vältalighet och begåvning som skald
befäste han sin ställning som en av gamla
kyrkans främsta män. Han förmådde ej härda
ut som biskop, bl. a. i Nazians, utan flydde
till öknen för att leva asketens liv. 379 blev
han predikant, 380 biskop i Konstantinopel
men avsade sig snart även detta ämbete
liksom presidiet vid 2:a ekumeniska mötet och
drog sig undan till sin födelseort, där han
slutade sitt liv. G:s tal, brev och dikter ingå bl. a.
i Mignes »Patrologia». Litt.: F. Loof s,
»Leit-faden zum Studium der Dogmengeschichte»
(4:e uppl. 1906); L. Duchesne, »L’histoire
an-cienne de 1’église», II (3:e uppl. 1908); Hj.
Holmquist, »Kyrkohistoria», I (1922). (E. Nwn.)
Gregorius av Nyssa, en av de tre
»kappadokiska fäderna» (d. 394). Var född i
Cae-sarea i Kappadokien, blev 371 biskop i Nyssa,
var tidtals fördriven av arianerna men dog i
Nyssa. Hans dogmatiska och exegetiska
skrifter (utg. av Migne i hans »Patrologia»; senast
av W. Jäger, 1920 ff.) kämpa för samma mål
som Gregorius’ av Nazians (se d. o.) och äro
berömda för djupsinne och originalitet. Hj. H-t.*
Gregorius av Tours [-tö’r], urspr.
Georgius Fl o r en t iu s, medeltida
historieskrivare (omkr. 538—omkr. 594). Var av förnäm
galloromansk ätt och blev 573 biskop i Tours.
G. skrev 576—omkr. 594 »Historia
Franco-rum» i tio böcker, en huvudkälla för den
mero-vingiska tidens historia, mirakelberättelser
och biografisamlingen »Vitae patrum». G:s
verk äro senast utg. av W. Arndt och B.
Krusch i »Monumenta Germaniae historica.
Scriptores» (2 bd, 1884—85). W. v. Giesebrecht
har översatt hans historia till ty. (4:e uppl.,
3 bd, 1911—-13). G. var föga litterärt bildad
men erfaren och kunnig. lians anekdotrika
krönika är övers, till da. av J. P. Jacobsen (2 bd,
1911—18; med biogr. inl.). B. H-d.
Gregorius Dagssön, norsk hövding på
1100-talet, på mödernet besläktad med Giskeätten.
Han var en framstående lendermand och
bodde på Bratsbergs gård. G. blev konung
Inge Krokryggs förnämsta stöd vid de försök
dennes bröder Sigurd och Öystein gjorde att
beröva Inge hans del av riket. G. röjde ur
vägen först Sigurd och sedan Öystein, men då
G. jan. 1161 anföll Sigurds son Håkon
Herde-bred, blev han dödad (i Bohuslän). O. A. Ö.*
Gregorius Lusavörits (»Gregorius
Ljus-bringaren»; lat. Gregorius Illuminator; d.
omkr. 340), grundare av armeniska
kyrkan (se d. o.).
Gregöriusorden, se Ordnar.
Gregorius Thaumatu’rgos (»Undergöraren»,
210—270), biskop i Neocaesarea i Pontus. Var
lärjunge till Origenes (jfr hans
»tacksamhets-tal» till denne) och berömd för sin nitiska
evangelisationsverksamhet. Eftervärlden gav
honom namnet Thaumaturgos på grund av de
underverk, som tillskrevos honom. (E. Nwn.)
Gregorövius, Ferdinand, tysk
historieskrivare och skald (1821—91). Skrev 1849 en
monogr. om Goethes »Wilhelm Meister». Om
sina resor i Italien (från 1852) utgav G.
den utmärkta
reseskildringen »Wander-jahre in Italien» (5 bd,
1857—77; ny uppl.
1925). Hans
huvudarbete, »Geschichte der
Stadt Rom im
Mittel-alter» (8 bd, 1859—
74; ny uppl. 1926), är
grundat på
arkivstudier och delvis
mönstergillt men präglat
av antiprästerlig
tendens och G:s starka
sympatier för Italiens enhet. Han skrev även
»Geschichte der Stadt Athen im Mittelalter»
(2 bd, 1889), en biogr. (2 bd, 1874; 7:e uppl.
1925) över Lucrezia Borgia (jfr d. o.) samt
andra avh. och dikter. Hans »Römische
Tage-bücher» utkommo 1892. Ty. biogr. av J.
Hönig (1921). " K. W-g.*
Gregory [gre’gori], lady Augusta, f.
P e r s s e, irländsk författarinna (f. 1852),
äktade 1881 sir William G. (d. 1892). Jämte E.
Martyn och Yeats är hon skaparen av en
nationell och folklig irländsk teater, för vilken
hon varit direktris (se »Our irish theatre»,
1913) och författat ett stort antal
teaterstycken, bl. a. »Spreading the news» (1904),
»Hya-cinth Halvey» (1906), farser och burlesker av
stor komisk verkan, samt »The gaol gate»
(1906), »Mac Donough’s wife» (1911) och »The
golden apple» (1916); några äro samlade i
»The image and other plays» (1922). Hon har
också översatt flera stycken av Molière,
återberättat gamla keltiska sagor och legender,
utgivit irländska folkminnen m. m. Litt.: E.
Boyd, »Contemporary drama of Ireland»
(1917). S. B.L.
Gregory [gre’gori], sir Augustus
Charles, engelsk australieforskare (1819—1905).
Ledde 1846, 1848 och 1852
undersökningsexpe-ditioner i Västaustralien samt 1855—56 och
1858 i Nord territoriet och Queensland. Om
sina resor utgav han »journaler» (1856 och
1884). Han adlades 1903.
Grégr, Julius, tjeckisk politiker,
tidningsman (1831—97). Tills, m. brodern Eduard G.
(1829—1907) stiftade G. 1863 det
demokratiska nationalistiska partiet Ungtjeckerna
med den av G. 1861 grundade Närodnl Listy,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
