Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska litteraturen - 3. Den hellenistiska tiden - 4. Den hellenistisk-romerska tiden - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001
Grekiska litteraturen
ten fick en viss betydelse för romarna, hans
pliktlära genom Ciceros och Ambrosius’
förmedling för kristendomen. En annan stoiker,
Poseidonios, som något tidigare verkade på
Rhodos, upptog platonska tankar och
orientaliska element samt fick stor betydelse för
framtidens andliga liv. Han var glänsande
stilist och utövade en betydande vetenskaplig
verksamhet som historiker och etnograf.
Retoriken fick åter uppsving mot periodens slut.
På det historiska området föranledde de
omvälvande politiska händelserna åtskilliga
deltagare att skildra dem i skrift, t. ex. H i e
ro-n y m o s från Kardia och Ptolemaios I.
Memoarer och lokalhistoria blomstrade;
därtill anslöto sig kronologi (A p o 11 o d o r o s)
och beskrivningar av länder och orter
(perie-geter, bl. a. P o 1 e m o n). Om Siciliens
historia författade T i m a i o s (omkr. 300) ett
betydande verk. Den ende av denna tids
historiker, av vars arbete en större del blivit
bevarad, är Polybios (omkr. 201—120), en
arkadisk statsman, som tillbragte större
delen av sitt liv i Rom i Scipionernas krets.
Hans verk, det främsta efter Thukydides’,
söker uppvisa händelsernas orsaker och
sammanhang; stilen är det hellenistiska
pappers-språket. Mytologien systematiserades
(Apol-lodoros) och förklarades historiskt av E u
hemer o s. Omkr. 200 uppstod en romersk
historieskrivning, i början på grekiska språket
(Fabius Pictor m. fl.).
4. Den hellenistisk-romerska tiden. Sedan
Egypten år 30 f. Kr. intagits av Augustus,
tycktes Rom en tid bli ett centrum för den
grekiska litteraturen. Alexandria trädde
tillbaka, även om den berömde grammatikern
D i d y m o s, som dock eg. är en kompilator,
verkade där. Något yngre är juden F i 1 o n,
som omklädde judisk rättrogenhet med
grekisk filosofi. I Rom verkade under Augustus’
tid geografen S t r a b o n, historikern och
re-torn D i o n y s i o s från Halikarnassos, vilken
skrev Roms äldre historia och
litteraturkritiska skrifter, och delvis historiekompilatorn
Diodoros. Nu inträdde en reaktion mot
det hellenistiska pappersspråket, vilken dock
ej byggde på det levande språkets grund utan
sökte sina mönster hos den klassiska tidens
stora författare. Denna atticistiska
riktning, som bär skulden för de stora förlusterna
av den hellenistiska litteraturen, utvecklade sig
så småningom. Den hade ännu icke gripit P 1
u-t a r c h o s (omkr. 46—120 e. Kr.), en
harmonisk och sympatisk personlighet, en
mångsidig och lättillgänglig skriftställare samt
eklektisk filosof med böjelse för mystik; han
författade mycket lästa levnadsteckningar
av berömda män och ett stort antal skrifter
av filosofiskt och moraliskt innehåll.
Atticis-mens förelöpare var D i o n från Prusa (omkr.
40—120 e. Kr.), vilken vann stort anseende som
talare. Vid sidan om rörelsen stod den kvicke
och spirituelle Lukianos från Samosata i
Syrien, retor och satiriker. Under 2:a årh.
1002
e. Kr. var riktningen förhärskande, den s, k.
andra sofistiken. Dess utövare voro talare,
som vandrade från stad till stad och
hän-ryckte publiken med sin konst, H e r o d e s
Atticus, Aelius Aristeides, F i 1
o-stratosm.fi. På 300-talet upplevde
sofistiken en efterblomstring; av berömda talare
må nämnas Libanios, Himerios och
Themistios; även J u 1 i a n u s
Avfällingen hör till deras krets. Även i
historieskrivningen spåras denna riktning; A r r i
a-n o s efterbildade Xenofon och skrev bl. a.
Alexander den stores historia. Obetydlig
som skriftställare och historiker är A p p i
a-n u s (romersk historia); något högre står
Cassius Dio (början av 200-talet), som
sökte efterbilda Thukydides. Den siste mera
betydande historikern var Z o s i m o s (slutet
av 400-talet). Pausanias (2:a årh.), som
(till största delen efter äldre källor)
författade en beskrivning av Grekland och dess
minnesmärken, imiterade Herodotos. Inom
filosofien voro stoicismens sista verk E
pikte t o s’ moraliserande och uppbyggliga
föredrag, upptecknade av Arrianos, och
kej-sar M a r c u s Au r e 1 iu s’ vackra
självbetraktelser. På 200-talet uppstod
nyplatonis-men (Plotinos, Porfyrios,
Jambli-c h o s). Diogenes L a e r t i o s skrev ett
kompilatoriskt arbete i filosofiens historia.
Vetenskapen bestod huvudsakligen i
kompilation och framställning av äldre resultat
(grammatiker: Ap o 11 o n i o s Dyskolos,
He-rodianos; astronom: Ptolemaios;
läkare: Dioskorides, Galenos;
lexiko-grafer: Pollux, Harpokration m. fl.).
Anekdoter, märkvärdigheter o. dyl. samlades
(A e 1 i a n u s, »Varia historia», »De natura
animalium»; F 1 e g o n, »Mirabilia»; A r
tern i d o r o s’ drömtydningsbok o. s. v.).
Betecknande äro encyklopediska samlingsverk,
som räddat åtskilligt av den äldre
litteraturen men också bidragit till dess undergång
(Athenaios; Johannes S t o b a e u s’
antologi). Romanen, som uppstått redan i
föregående period, blomstrade på 200-talet;
det finnes dels rese- och äventyrs-, dels
kärleksromaner. Alexanderromanen, som
utsmyckades med sagoelement, blev mycket populär.
Litteraturhistoriskt stå dessa verk lågt.
Versen trädde alldeles i skuggan — endast
Ba-brios’ fabler, epigram och ett par
lärodikter kunna nämnas —, tills den episka
poesien upplevde en renässans vid själva slutet
av antiken, Q u i n t u s’ från Smyrna
»Post-homerica», N o n n o s’ Dionysosepos, M
u-s a i o s’ »Hero och Leander». — Om grekiska
litteraturen under medeltiden och nyare tiden
se Bysantinska litteraturen och
Nygrekiska litteraturen.
Litt.: K. O. Müller, »Geschichte der
griechi-schen Litteratur bis auf das Zeitalter
Alexanders» (2 bd, 1841; 4:e uppl., med forts, av E.
Heitz, 1882—84); J. Centerwall, »Greklands
och Roms litteratur i urval och öfversättning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
