Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska litteraturen - Litt. - Grekiska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Grekiska språket
1004
(1883); F. Susemihl, »Geschichte der
griechi-schen Litteratur in der Alexaudrinerzeit» (1891
—92); U. v. Wilamowitz-Möllendorff, »Die
grieehische Literatur» (i »Die Kultur der
Gegen wart», utg. av Hinneberg, I, avd. 8; 3:e
uppL 1912); A. och M. Croiset, »Histoire de la
littérature grecque» (3:e uppl. 1910—21); W.
v. Christ, »Geschichte der griechischen
Litteratur bis auf die Zeit Justinians» (6:e uppl.,
bearb. av W. Schmid, 1912—24); H. Schiick,
»Allmän litteraturhistoria, I, De antika folkens
litteratur» (1919); E. Bethe och M. Pohlenz,
»Die grieehische Literatur» (i »Einleitung in
die klassische Altertumswissenschaft
heraus-gegeben von Gercke und Norden», bd I: 3;
3:e uppl. 1924); E. Bethe, »Die grieehische
Dichtung» (i »Handbuch der
Literaturwissen-schaft», utg. av O. Walzel, 1924 ff.). M. Pn N-n.
Grekiska språket är en gren av den
indo-europeiska språkfamiljen och tillhör den v. av
dess två huvudgrupper (de s. k.
centum-språ-ken). En särskild, närmare frändskap med
latinet antogs förr men med orätt. G. har bevarat
mycket av arvet från urspråket, i åtskilliga
fall mer än sanskrit. Emellertid talades i
Grekland före grekernas invandring ett annat
språk, som varit utbrett över Grekland, öarna
och s. v. hörnet av Mindre Asien, bl. a. av det
folk, som skapat bronsålderns högkultur (se
Kretisk kultur). Talrika inskrifter på
lertavlor, lerkärl o. s. v. ha påträffats, men
denna skrift är ännu icke tydd. Språket var
icke indoeuropeiskt och lever endast kvar i en
rad ortnamn med ändelserna -nthos, -ssos,
-éné (t. ex. Korinthos, Parnassos, Priene),
med vilkas hjälp några få mytologiska namn
(Hyakinthos, Rhadamanthos, Athene) och
kulturord (asa’minthos, badkar, samt särskilt
sydliga växter, tere’binthos, tamarisk, o’lynthos,
fikon, m. fl.) kunna igenkännas som
förgrekiska lånord. — Grekerna invandrade under
2:a årtusendet f. Kr. (jfr Grekland,
historia), och deras språk utträngde det
inhemska. Redan före invandringen hade
dialektskillnader uppstått, vilka efter
bosättningen ytterligare utvecklades, så att varje
landskap, snart sagt varje stad, hade sina
egendomligheter. I äldre tid använde varje
stad sin särskilda dialekt i skrift. Emellertid
kunna dialekterna sammanfattas i större
grupper. Ytterst på ena flygeln står den
jonisk-attiska, på den andra den
dorisk-nord-västgrekiska; de övriga sammanfattades förr
under benämningen eoliska. Numera brukar
denna grupp benämnas de eolisk-acheiska
dialekterna och uppdelas i två grupper. Den
eoliska dialekten tillhör Tessalien och n. v.
Mindre Asien. Den beotiska dialekten är
eo-lisk med ett starkt doriskt inslag. Till den
acheiska dialekten i denna mening (väl att
skilja från dialekten i Akaja, som
förmodligen tillhörde den doriska gruppen) höra den
arkadiska och den cypriska dialekten. Doriska
dialekter talades i Peloponnesos’
kustlandskap, på de sydliga Sporaderna, på Kreta och
i Mindre Asiens s. v. hörn. Deras mest
framträdande drag är a-vokal ismens förhärskande.
Den joniska dialekten tillhör mellersta delen
av Mindre Asiens västkust, Kykladerna och
Eubea. Utmärkande äro e-vokalismens
förhärskande, å,-ljudets totala försvinnande och
stor vokalrikedom. Attisk dialekt skiljer sig
från jonisk bl. a. genom bevarande av h och
a i vissa ställningar samt kontraktion av
vokalerna. Kolonierna övertogo sin moderstads
dialekt. — Inskrifterna vittna bäst om
dialekterna, men åtskilliga av dessa ha ock
kommit till litterär användning, varvid
främmande inflytelser inträtt och artificiella
dialekter uppstått. En sådan, jonisk med eoliskt
inslag, är redan den homeriska, vilket vanl.
förklaras så, att de urspr. eoliska dikterna ha
omsatts till jonisk dialekt. Om dialekterna
i den äldre litteraturen se vidare
Grekiska litteraturen. Efter Alexander
den stores tid, då grekiskt språk och grekisk
kultur utbreddes över orienten samt
greker av olika stammar blandades om
varandra, uppstod ett »allmänt språk» (kolntf)
på grundval av den attiska dialekten, vilken
makedonerna antagit som förvaltningsspråk;
därtill komma vissa joniska inslag. Av
betydelse var, att g. numera i stor utsträckning
inlärdes i skolorna. Skriftspråket var ett
glanslöst och färglöst pappersspråk; det
talade språket blev vulgärt. Denna språkform
föreligger i N. T. och i egyptiska papyrer.
Ljudsystemet förändrades, formrikedomen
minskades (t. ex. försvinnandet av optativen),
syntaxen förenklades, och de finare nyanserna
bortföllo. Redan före Kr. f. inträdde en
reaktion, som segrade i slutet av l:a årh. e. Kr., men
denna återinförde den klassiska tidens
språkform. Det ledande språket gick sin väg
bredvid denna litterära rörelse, och koin# segrade
så fullständigt, att alla moderna grekiska
dialekter härstamma från denna med endast ett
undantag (tzakoniskan på Peloponnesos’ ö.
kust; den är en avläggare av den gamla
lakoniska dialekten). — G. utmärker sig för stor
formrikedom, bildbarhet och rika
uttrycksmöjligheter. Det senare gäller såväl tankens
och känslans finaste nyanser som logisk
be-greppsdistinktion och syntes. Lånorden äro få
och framför allt icke av lärt ursprung; g. har
med eget språkmaterial uppbyggt en
vetenskaplig terminologi, som ännu är härskande.
På g. skapades, bortsett från G. T., den första
världslitteraturen. Om språkets klang och
rytm kan man numera icke göra sig en
levande föreställning, men av de grekiska
författarna ser man vilken väldig betydelse
denna sida av språket hade. Därtill kommer,
att grekerna grundlagt den vetenskapliga
utforskningen av språket.
I v. Europa var under medeltiden
kunskapen om det grekiska språket och litteraturen
så gott som utdöd men väcktes åter mot slutet
av sagda tidevarv till liv genom bysantinska
lärda, som kommo till Italien, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
