- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
1037-1038

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Historia - Litt. - Greklands sju vise

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1037

Greklands sju vise

1038

aug. men avskedades 5 okt. s. å. Under
kabinettet Skuludis (nov. 1915—juni 1916)
besatte bulgarisk-tyska trupper fortet Rupel i
Ma-kedonien; de allierade, som landsatt betydande
truppstyrkor i Saloniki, upprättade nu även
marinbaser på Joniska öarna och i Grekiska
arkipelagen; 21 juni 1916 krävde
garantimakterna G:s demobilisering. som genomfördes av
kabinettet Z a i m i s (juni—sept. 1916).
Under aug. s. å. besatte bulgarerna ö.
Makedo-nien med fortet Ka vala. Venizelos’ anhängare
organiserade då i Saloniki en nationell
för-svarskommitté, som sedan ombildades till en
provisorisk motregering under Venizelos’
ledning; den förklarade krig mot Tyskland och
Bulgarien samt erkändes de facto av de
allierade. Under tiden skiftade ministärerna i
Aten, och de allierades neutralitetskränkande
fordringar blevo allt hårdare. De krävde
utlämning av grekiskt artilleri och förflyttning
av G:s trupper till Peloponnesos samt
genomdrevo sina krav genom blockad. Konstantins
ställning hade blivit allt kinkigare; han
tvangs av den som de tre garantimakternas
kommissarie till G. sände franske senatorn
Jonnart att avgå (12 juni 1917) och
efterträddes av sin andre son, Alexander.
Venizelos blev ministerpresident (27 juni s. å.)
och mobiliserade armén; grekiska trupper
del-togo 1918 med utmärkelse i striderna på
Salo-nikifronten. Under fredsförhandlingarna förde
Venizelos med mycken skicklighet sitt lands
talan. Enligt freden i Sèvres (10 aug. 1920)
skulle G. erhålla Egeiska öarna, större delen
av Trakien med Adrianopel samt rätt att på
5 år förvalta Smyrna med omnejd.
Angora-regeringen (se d. o.) ratificerade emellertid ej
Sèvrestraktaten, och G. började därefter med
Englands goda minne krig i Mindre Asien.
Konung Alexander avled 25 okt. 1920; vid
valen i nov. s. å. led Venizelos ett
förkrossande nederlag och avgick 15 nov.; den efter
konungens död insatte regenten, Venizelos’ vän
amiral Konduriotis, ersattes av ett
regent-skapsråd under änkedrottning Olga. Efter
överväldigande majoritet vid en
folkomröstning om Konstantins återkallande återkom
denne (19 dec.) men erkändes icke av de
allierade stormakterna. Juni 1921 gjorde grekerna
en offensiv i Mindre Asien men kunde ej nå
fram till Angöra; 1922 försökte de nå ett
avgörande genom en framstöt i Trakien
men hindrades av de allierade, och aug.
—sept. 1922 jagades de av turkarna ut ur
Mindre Asien. Nederlaget åtföljdes av
myteri, Konstantin måste 27 sept. abdikera (han
dog 11 jan. 1923 i Palermo) och efterträddes
av sin äldste son, Georg II. En
revolutions-regering under överste Plastiras höll
blodig räfst med den gamla regimens ledare (bl.
a. avrättades förre konseljpresidenten
Guna-ris). I Mudania slöts 10 okt. med Turkiet
ett stillestånd, vilket 24 juli 1923 bekräftades
genom freden i Lausanne. Därvid miste G.
sina anspråk på Mindre Asien och fick i övrigt

sina nuv. gränser (se kartan vid sp. 1016).
Under fredsförhandlingarna överenskoms om
utväxling av grekisk-ortodoxa från turkiskt
område och muhammedaner från grekiskt (se
ovan, sp. 1018—19). 27 aug. 1923 mördades på
grekiskt område några italienska medlemmar
i en internationell kommission för
bestämmande av gränsen mellan G. och Albanien,
Italien ställde oantagliga villkor om
upprättelse samt bombarderade och besatte 31 aug.
ön Korfu som påtryckning. G. hänvände sig
förgäves till Nationernas förbund och dömdes
av ambassadörkonferensen att betala Italien
50 mill. lire i skadestånd, varpå Korfu
utrymdes. Inströmningen av greker från Turkiet
vållade stora svårigheter, upprepade
gränskonflikter med Bulgarien ägde rum,
finanssituationen var förvirrad, och en häftig
dragkamp pågick mellan republikaner och
mo-narkister. Vid valen i dec. 1923 erhöllo
republikanerna överväldigande majoritet,
Venizelos återkallades men avgick redan 4 febr.
1924. Under Papanastasius ministär
avsattes Georg II (31 mars s. å.), och republikens
införande bekräftades av en folkomröstning
med 758,742 röster mot 325,322. Till
provisorisk president utsågs amiral K o n d u r i
o-t i s. Genom en militärkupp 25 juni 1925
tillskansade sig general Pangalos makten,
sökte genom tvångslån och andra drastiska
åtgärder förgäves ordna finanserna och styrde
med hjälp av en allt hårdare militärdiktatur.
18 mars 1926 avgick Konduriotis, Pangalos
lät 11 april välja sig till president men
störtades 21—22 aug. av general Kondylis,
varefter Konduriotis återvände. Kondylis lät
7 nov. s. å. hålla val, varvid republikanerna
erhöllo 151 platser och deras motståndare 126.
En 4 dec. 1926 bildad samlingsministär Z a
i-m i s (i vilken även ett par monarkister
in-gingo), ombildad aug. 1927 och febr. 1928, har
under något lugnare förhållanden arbetat på
den nya republikanska författningen och
lösningen av de finansiella problemen.

Litt.: W. Christmas, »Kong Georg I» (1913);
Platykas, »La Grèce pendant la guerre» (1918);
A. Heisenberg, »Neugriechenland» (1919); W.
Miller, »A history of the greek people 1821—
1921» (1922); O. Maull, »Griechisches
Mittel-meergebiet» (1922); E. Driault och M.
Lhéri-tier, »Histoire diplomatique de la Grèce de
1821 å nos jours» (4 dir, 1925—26; med
bib-liogr.); A. F. Frangulis, »La Grèce et la crise
mondiale» (1926 ff.); »L’établissement des
ré-fugiés en Grèce» (utg. av Nationernas
förbund 1926); nygrek, arbeten av Lambros,
Ky-riakides, Brachnos m. fl. A. A-t.

Greklands sju vise, representanter för
grekisk levnadsvishet under tiden före
perserkrigen. Som de sju vise nämnas vanl. Bias
från Priene, C h e i 1 o n från Sparta,
Kleo-b u 1 o s från Lindos, Periandros från
Korint, Pittakos från Mytilene, Solon
från Aten och T h a 1 e s från Miletos. Thales
var filosof, de övriga statsmän. M. PnN-n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free