Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gresset, Jean Baptiste Louis - Gretjaninov, Aleksandr - Gretna Green - Grétry, André Erneste Modeste - Grettissaga - Greulich, Hermann - Greuze, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1047
Gretjaninov—Greuze
1048
méchant» (1747), vars hjälte är en
sällskapslivets Tartuffe men utan dennes komiska bredd
och saft. Samma tendens till abstrakt,
onyanserad karaktärsteckning ha G:s övriga
komedier, som dock slogo an genom sin eleganta
form. På äldre dagar återvände G. i kyrkans
famn. Jfr J. Wogue, »G.» (1894). Kj. S-g.
Gretjaninov [-å’f], Aleksandr, rysk
tonsättare (f. 1864). G. har skrivit flera operor
och symfonier; mest ansedd som kompositör
av romanser och andliga körverk. T. N.
Gretna Green [gre’tna gri’n], by i
Skottland vid engelska gränsen. Olikheten i skotsk
och engelsk äktenskapslagstiftning medförde,
att engelsmännen 1754—1856 kunde i
Skottland utan giftomans samtycke ingå
äktenskap, vilka därpå, såsom utländska, blevo
giltiga i England. I Skottland fordrades
nämligen blott, att parterna inför trovärdigt
vittne förklarade sig vilja äkta varandra. Som
ofta anlitad vigselförrättare nämner
traditionen en smed (»smeden i Gretna Green»).
Grétry [gretri’], André Erneste
Modeste, belgisk kompositör (1741—1813). Var
född i Liége, studerade i Rom 1759—64.
infördes genom Voltaire och upplysningsfilosoferna
i Paris’ litterära
kretsar. Till
librettförfat-tare fick han
Marmon-tel. I sin musik sökte
G. anpassa sig efter
filosofernas åsikter om
deklamationens första
rätt inom den sceniska
musiken. Hans
egentliga fält blev den
komiska operan, inom
vilken han 1768
debuterade med »Le
hu-ron». Under 1770-talet
var han den främste kompositören för
opéra-comique, och hans verk gåvos över hela
Europa. Sveriges minister i Paris, greve Creutz,
var G:s vän och beskyddare och torde särskilt
ha rekommenderat honom hos Gustav III. Till
G:s förnämsta verk räknas »Zémire et Azor»
(1771; »Zemir och Azor», Sthlm 1778) och
»Richard, coeur de lion» (1784; »Konung
Richard Lejonhjerta», Sthlm 1791). Av andra
i Sverige givna må nämnas »Les deux avares»
(1778; »De begge girige», Sthlm s. å.), »Le
tableau parlant» (1769; »Den talande taflan»,
Sthlm 1782) och »Lucile» (1769; Sthlm 1776).
G. drog sig efter 1784 alltmera tillbaka från
all verksamhet för teatern. Han skrev
»Mé-moires ou essais sur la musique» (1789; ny
uppl. i 3 bd 1796) och »Reflexions d’un solitaire»
(utg. i 4 bd, 1919—22). G. stod högt i ära hos
revolutionens män, vilka beställde musikverk
av honom för de nationella festerna; Napoleon
gav honom en betydande pension. G. gav den
komiska operan en fast form och anses som
reformator av den lätta operan liksom Gluck
av den allvarliga. G. var själv ej någon
egentlig nydanare, men genom att ställa sin konst
i upplysningsfilosofiens tjänst gav han den
komiska operan en ställning bland de högre
konsterna. — Biogr. av M. Brenet (1884) och
H. de Curzon (1920); R. Rolland, »Några
tonkonstens mästare i forna dagar» (1918). T. N.
Grettissaga, isländsk ättesaga från slutet
av 1200-talet, handlar om Grettir
Asmunds-son, hans strider och äventyr med människor
och troll. G. är full av övertro och folksägner
(utg. 1900 av R. Boer).
Greulich [grålTilj], H e r m a n n, schweizisk
socialdemokratisk politiker (1842—1925), son
till en transportarbetare i Breslau. Kom tidigt
i bokbindarlära, gav sig 1862 ut på
gesällvandring, kom i
Reut-lingen i kontakt med
arbetarrörelsen, var
1865 delegerad vid
Allmänna tyska
arbetarföreningens kongress i
Stuttgart och slog sig
därpå ned i Zürich,
där han sedan verkade
till sin död. G. slöt
sig 1867 till stadens
sektion av
Internationella arbetarassociationen (Första inter-
nationalen). Han var 1869—80 redaktör av
den socialdemokratiska tidningen Tagwacht
och därjämte från dess bildande 1870 många
år sekr. i Schweiz’ socialdemokratiska parti.
G. blev mot slutet av 1870-talet schweizisk
medborgare, verkade banbrytande på det
socialpolitiska området, bl. a. genom statistiska
undersökningar om arbetarklassens läge, och
var 1884—87 föreståndare för kantonen
Zü-richs statistiska byrå. 1887 blev G. den
nybildade fackliga landsorganisationens i Schweiz
sekr. samt invaldes 1890 i kantonen Zürichs
råd och 1902 i schweiziska nationalrådet. Som
parlamentariker intresserade han sig mest för
socialpolitiska problem och tullfrågor. Han
var under flera årtionden en förgrundsgestalt
på Socialdemokratiska internationalens
kongresser. Schweiz’ socialdemokrati såg i honom
sin främste man. G:s skrifter röra sig om
den materialistiska historieuppfattningen, Ch.
Fouriers lärobyggnad, arbetslöshet och
arbets-löshetshjälp i Schweiz m. m. R. L-dm.
Greuze [groz], Jean Baptist e, fransk
målare (1725—1805). Skolad i Paris och i
Rom, blev han
huvudsakligen genremålare.
Hans tavlor ha
berättande innehåll och
moraliserande syfte; han
framställde
familje-idyller och sorgespel,
sentimentalt rörande
och teatraliskt. Unga
flickor målade han
med ganska sökt
naivitet. Goda porträtt.
Väl representerad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
