Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greuze, Jean Baptiste - Grew, Nehemiah - Grevbäck, Gredbäck - Greve - Greve, Konrad - Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1049
Grew—Grevefejden
1050
Louvre o. a. museer i
Frankrike, Tyskland m. fl.
Monogr. av Ch. Normand
(1892) och C. Mauclair
(1906). G-g N.
Grew [grö], Nehemiah,
engelsk botanist (1641—
1712). läkare i London och
slutligen sekr. i Royal
so-ciety. Är jämte Malpighi
(se d. o.) skapare av den
moderna växtanatomien,
åt vilken han i motsats
till denne helt ägnade sig.
I sin »The anatomy of
vegetables begun» (1672)
skildrar han växternas
celler och kärl, organ och
utveckling samt antager, att
pistillerna äro honliga,
ståndarna hanliga organ,
men utan att som Camerarius (se d. o.) styrka
påståendet med experiment. Namnet
paren-kym härrör från honom. G:s största verk är
»Anatomy of plants» (4 bd, 1682). E-k N-d.
Grevbäck, G r e d b ä c k, socken i
Skaraborgs län, Kåkinds härad, strax n. om Hjo;
46,89 kvkm, 806 inv. (1928). Höjer sig i
avsatser från Vätterns strand upp till
skogshöjder i det inre. 1,280 har åker, 2,998 har
skogs- och hagmark. Ingår i G:s och Bredviks
pastorat i Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Greve (mlat. comes, fr. comte, ty. Graf),
adlig titel på en person, som har rang i
Sverige närmast över friherre, i andra länder
närmast över friherre (baron) el. vicomte
(viscount) ; jfr Adelstitlar. Comes användes
under tidig romersk kejsartid om personer i
kejsarens omgivning och blev sedan en
äm-betstitel, som på germanskt område först
uppträder hos frankerna. I saliska lagen är
grafio konungens fogde på tingen. I det tyska
Gau var g. konungens ställföreträdare. Under
merovingernas sista tid blev greveämbetet
ärftligt; karolingerna utvidgade
grevskapsin-delningen att gälla hela riket. Vid gränserna
funnos markgrevar, vid hovet p f a 1
z-grevar. Till hjälp hade g. ofta en vicecomes
(härav fr. vicomte). Då länsväsendet
utvecklade sig, kunde grevarna, som vanl. stodo
under hertigar och furstar, även bli
omedelbara vasaller, ss. i Tyskland riks-, lant- och
markgrevar; pfalzgrevarna jämställdes med
hertigarna. Om borggreve se d. o. Hos
angelsaxerna kallades högste ämbetsmannen
i ett »hundred» (härad) gerefa, som även
förekom i andra, sammansatta titlar, t. ex.
scir-gerefa, nuv. sheriff. I Storbritannien
motsvaras grevetiteln nu närmast av earl (för
utländsk g. är titeln count). I Danmark
brukades g.-titeln ibland under medeltiden;
genom förordn. 1671 tilläts upprättande av
grevskap och baronier; om dessas övergång till
fri egendom se Fideikommiss, sp. 300.
I Sverige infördes g.- och friherrevärdighe-
»Förlovningen i byn.» Målning av J. B. Greuze.
terna av Erik XIV vid hans kröning 1561 (se
Friherre). G.-värdigheten gavs åt tre av
konungens fränder, riksråden Svante Sture,
Per Brahe och Gustaf Johansson (Tre rosor).
Det dröjde någon tid, innan de även fingo
grevskap (se d. o.). Grevarna fingo uppbära
årliga räntan (d. v. s. skatten) inom
grevskapen men hade ingen domsrätt. 1562 erhöllo
de rätt att från rusttjänst undantaga tre
sätesgårdar. Om deras privilegier jfr
Grevskap, om klassindelningen på riddarhuset
se Friherre; jfr Adel och Krona. På
svenska riddarhuset ha introducerats 142
grevliga ätter, varav (april 1928) 57 kvarleva
(8 dock utdöda på manssidan). Jfr litt. till
art. Friherre. (B. H-d.)
Greve, Konrad, tysk-finländsk tonsättare
(1820—51), 1842 dirigent i Åbo och ledare av
Musikaliska föreningen 1843—46. Tonsatte
flera sångpjäser; i Stockholm gå vos
»Sommarnatten» (1848; Sthlm 1861), »Den bergtagna»
(1850; Sthlm 1856) och F. Berndtsons »Ur
lifvets strid» (Sthlm 1851). T. N.
Grevefejden, kriget 1534—36 mellan hertig
Kristian (från juli 1534 Kristian III) av
Danmark och lybeckarna. De senare, ledda av J.
Wullenwever, föreburo att uppsätta Kristian
II på tronen; deras anförare var greve
Kristofer av Oldenburg, efter vilken kriget fått
namn. I Danmark splittrade reformationen de
högre stånden; borgare och bönder hyste
demokratiska planer och reste sig till Kristian
II:s förmån. Greve Kristofer erövrade först
Skåne, Själland och Fyn men hade sedan
växlande lycka. Sommaren 1534 ingrep Sverige
på Kristian III:s sida. Gustav Vasa segrade
vid Hälsingborg jan. 1535 och Kristian III:s
anhängare vid öxnebjerg på Fyn juni s. å.,
varjämte svensk-danska flottan under Måns
Svensson (Some) och P. Skram slog
lybeckarna. Köpenhamn och Malmö kapitulerade
först 1536. G. innebar nederlag för Kristian
II, borgare och bönder, seger för den luterske
Kristian III och hans holsteinska adel. P. E-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
