Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevillius, Nils - Grévin, Alfred - Grevskap - Grévy, Jules - Grey, ätt - Grey, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
Grévin—Grey, A.
1054
lin. G. torde vara en av nutidens främsta
svenska dirigentbegåvningar. T. N.
Grévin [grevä’], Alfred, fransk tecknare
(1827—92). Var under andra kejsardömet en
av de mest populära framställarna av
Parislivets glada sidor och särskilt av pikanta
damtyper. Hans teckningar i Charivari o. a.
Paristidningar äro flott och säkert
improviserade och ganska oförargliga. Han
medverkade vid tillkomsten av vaxkabinettet Musée
Grévin i Paris 1882. G-g N.
Grevskap, åt en greve på vissa villkor given
förläning. I Sverige utdelades de första
grevskapen (jfr Greve) 1562: Visingsborg till Per
Brahe, Västervik (från 1570 Stegeholm och
Västervik) till Svante Sture och Bogesund (i
Västergötland) till Gustaf Johansson (Tre
rosor). Sedan frih. Sten Eriksson Leijonhufvud
(Lewenhaupt) 1568 blivit greve, gavs 1571
Raseborg i Finland som g. åt hans änka. De
viktigaste villkor, under vilka dessa län gåvos,
voro lika med privilegierna för friherrar (se
Friherreskap); grevarna uppburo
emellertid även kronotionden mer el. mindre
fullständigt inom g. samt hade rätt att anlägga
städer, när sådana ej funnos inom g.
Privi-legiebrevet 7 dec. 1644 gällde både grevar
och friherrar. Genom förklaringen över
grevarnas privilegier 26 jan. 1651 ordnades
närmare deras rättskipning och dess förhållande
till hovrätterna; nyanlagda städer fingo tio
års skattefrihet, varefter hälften av lilla tullen
och 1/3 av accisen skulle tillfalla greven. Från
Gustav II Adolfs tid tillkom grevetiteln ättens
både manliga och kvinnliga medlemmar. Av
nya g. tillkommo Läckö (De la Gardie) 1615
och Pernau (von Thurn) 1627, under det att
Stegeholm, Västervik och Bogesund hemföllo
till kronan. 1644 funnos sålunda blott 4 g.:
Visingsborg, Raseborg. Läckö och Pernau.
Kristina utdelade 18 g., och under Karl X Gustav
tillkommo två nya. G. drabbades liksom
fri-herreskapen av reduktionen. Utförliga
redogörelser för g. finnas i den i art.
Friherreskap anförda litt. — I modern tid har i
Sverige utdelats ett g. av annan art, B ö r r i n g
e-kloster, med vars fideikommissnatur för
innehavaren även följa grevevärdighet och
namnet Beck-Friis. B. H-d.
Grévy [grevi’], J u 1 e s, fransk president
(1807—91). Blev 1837 advokat i Paris,
invaldes 1848 i nationalförsamlingen för sin
hembygd i Jura och
föreslog, att statens
överhuvud skulle
utses av
nationalförsamlingen, vara
regeringens chef och alltid
av-sättlig. G.
motarbetade prins Napoléon
och ägnade sig efter
statskuppen 1851 åt
en inbringande
advokatverksamhet. 1868
invaldes han i
lag
stiftande kåren, var en av republikanernas
främsta män, uppträdde med skärpa mot
folkomröstningens återupplivande och röstade 1870
mot kriget. 1871—73 var G. president i
nationalförsamlingen, 1876—77 i
deputeradekammaren och vann på dessa poster så stort
anseende, att han efter Mac Mahons avgång 30
jan. 1879 med 563 röster av 713 valdes till
republikens president. Som sådan sökte han
upprätthålla en sträng parlamentarism men
övade dock stort inflytande, bidrog till
republikens konsolidering och motarbetade
misstänksamt Gambettas »äventyrspolitik». G.
omvaldes 1885 men blev genom sin strävt
borgerliga natur och långt drivna sparsamhet
alltmer impopulär. Dec. 1887 tvangs G. att avgå,
enär hans i Elyséepalatset bosatte måg, David
Wilson, befanns ha drivit handel med ordnar.
G:s »Discours» utgå vos i 2 bd 1888. A. A-t.
Grey [gréi], gammal engelsk adelsätt, som
påstås härstamma från en i Domesdaybook
upptagen anglo-normandisk jordägare på
Vilhelm Erövrarens tid, Anschitel de Gray; från
1200-talet är släktledningen säkrare. John
de G., 2:e lord G. de Wilton (1268—1333),
stred än för, än emot Edvard II; hans båda
söner blevo stamfäder för släktens
huvudgrenar, G. de Wilton och G. of R u t h i n.
Till ättgrenen G. de Wilton hörde Arthur
G., 14:e lord G. de Wilton (1536—93),
lordlöjtnant på Irland 1580—82 med skalden
Edmund Spenser som sekr. Med hans son
Thomas G., 15:e lord G. de Wilton,
invecklad i Essex’ sammansvärjning 1601 och
död i Towern 1614, utslocknade grenen G. de
Wilton. Till den yngre ättgrenen G. of Ruthin
hörde earlerna och (sedan 1710) hertigarna
av Kent samt John G., lord F e r r e r s
of Gr oby (1432—61), vilken 1450 gifte sig
med Elisabeth Woodville, sedermera Edvard
IV:s drottning, och stupade för Henrik VI:s
sak vid S:t Albans. Genom släktskapen med
konungahuset blev denna ättgren rik på gods
och inflytande samt förvärvade titlarna
markis av D o r s e t, 1475, och hertig av S u
f-f o 1 k, 1551 (se dessa ord). Dit hörde
drottning Jane G. (se nedan) och hennes syster
Catherine G. (omkr. 1538—68), vilken sina
sista år av drottning Elisabet hölls i
fängs-ligt förvar såsom möjlig tronpretendent. Deras
farbror lord John G. (d. 1569), yngre bror
till l:e hertigen av Suffolk, liksom brodern
invecklad i Wyatts resning (1554), var
stamfar till släktgrenen G. of G r o b y, varav en
linje 1628 fick earlvärdighet av Stamford.
Till ättgrenen G. de Howick höra general
Charles G. (1729—1807), vilken utmärkte
sig i nordamerikanska frihetskriget och 1793
—94 i Västindien, blev general 1795 samt 1801
upphöjdes till baron G. de Howick och 1806
till earl G., samt vidare hans sonson sir George
G. (1799—1882; se nedan) och dennes sonson
sir Edward G. (se nedan), 1916 upphöjd till
viscount G. of Fallodon. V. S-g.
Grey [gréi], Albert, 4:e earl G., brittisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
