Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gripenberg, Oskar Ferdinand - Gripenhielm, ätt - Gripenhielm, Edmund (Figrelius, Figrel) - Gripenstedt, släkt - Gripenstedt, Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1081
Gripenhielm—Gripenstedt
1082
av infanteriet (1901).
Han blev hösten 1904
överbefälhavare för
andra manchuriska
armén i rysk-japanska
kriget, företog 25 jan.
1905 en framryckning
mot japanernas
vänstra flygel vid Sandepu,
som han hårt ansatte,
men fiek ej påräknat
stöd av
överbefälhavaren Kuropatkin och
måste 29 jan. pä dennes order draga sig
tillbaka. I harm häröver anhöll G. kort därpå
om sitt återkallande.
Gripenhielm, svensk adlig ätt,
härstammade från Edmund Figrelius, adlad
1660 med namnet G., frih. 1673 (se nedan).
Hans son frih. N i 1 s G. (1653—1706) var från
1692 landshövding i Stora Kopparbergs län
och utsågs kort före sin död till kungl. råd
och president i Bergskollegium. Vid 1697 års
riksdag var han lantmarskalk. Hans bror frih.
Karl G. (d. 1694), känd även som poet, blev
1683 dir. och kort därpå generaldir. över
lant-mäteriet, vilket av honom organiserades till
ett särskilt ämbetsverk. Han »författade»
1689 en karta över Mälaren (otryckt; i Kungl.
bibi.) och vidtog förberedelser för en
generalkarta över riket. Ätten utgick 1759 på
svärdssidan. B. S.*
Gripenhielm, Edmund (före adlandet
Figrelius. även Figrel), frih., riksråd
(1622—75). Blev 1650 historiarum professor
vid Uppsala univ. samt 1657 sekr. i kansliet
och handsekr. hos Karl X Gustav, som på sin
dödsbädd (1660) utnämnde honom till
kronprinsens lärare. Han var ock sekr. vid freds*
underhandlingarna i Danmark 1659—60; hans
efterlämnade koncept från dessa (i
Riksarkivet) röja hans snabba uppfattning och goda
förmåga att uttrycka sig. 1661 blev G. dir.
för Kungl. bibi., 1662 statssekr., 1665 hovråd
och 1671 hovkansler. Karl XI:s uppfostran
blev visserligen bristfällig, men skulden
härför delar G. med drottning Hedvig Eleonora
och konungens guvernör, Krister Horn. När
konungen blivit myndig, överhopade han den
forne läraren med nådebevis och utnämnde
honom 1673 till riksråd och frih., men G:s
inflytande övergick efter hand till hans
skydds-ling Lindschöld. G. var bl. a. latinsk skald.
Åt Kungl. bibi, ägnade han synnerlig
omvårdnad. Jfr O. Varenius, »Räfsten med Karl XI:s
förmyndare», I (1901). B. S.*
Gripenstedt, svensk släkt, som härstammar
från handlanden Bryngel Radhe (d. 1679)
i Göteborg. Hans son Jakob Radhes barn
adlades 1717 med namnet G. (adopterade på en
äldre ätt G:s n:r). J. Radhes sonsons sonson
J. A. G. (se nedan) blev 1860 frih. Dennes son
frih. Johan Theodor G. (1851—1918),
ryttmästare (avsked 1892), var led. av Första
kammaren 1891—1918 (protektionist).
Gripenstedt, JohanAugust, frih.,
statsman (1813 u/8—74 13/7); jfr släktöversikten.
Blev student i Uppsala 1827, löjtnant vid
Göta artillerireg:te 1837 och tog avsked 1848
för att väsentligen
ägna sig åt politiken.
Inom riksdagsarbetet,
i vilket G. deltog fr.
o. m. 1840, vann han
snart en så bemärkt
ställning, att han trots
sin ungdom redan 17
april 1848 utnämndes
till konsultativt
statsråd i den då nybildade
reformvänliga
ministären. I konseljen
kvarstod han ända till
4 juli 1866, då han på egen begäran fick
avsked (jan.—okt. 1851 t. f. och maj 1856—juli
1866 ord. finansminister). 1867—73 var G.
led. av Andra kammaren för Stockholms stad.
Han blev 1858 led. av Vet.-akad.
Inom 1800-talets svenska politik är G. en
förgrundsgestalt genom sin utpräglade, orädda
personlighet, vilken kännetecknades av
ansvarsmedveten, praktisk initiativkraft och
tillspetsad doktrinarism i egendomlig blandning.
G. var ock en det talade ordets mästare, som
i detta avseende fortsatte riddarhusets bästa
traditioner, av honom utmejslade efter den
moderna franska retorikens mönster. Hans
ställning till de moderna demokratiska
strävandena kännetecknas därav, att han perioden
1840—65 ivrade för en på folkets förtroende
grundad representation, vilken dock ej såsom
sådan borde äga all makt utan fastmer ledas
av en upplyst regering. I genomförandet av
representationsreformen tog G. verksamt del,
bl. a. genom sitt stora tal på riddarhuset 12
dec. 1865, men mot den bondedemokrati, som
kom att behärska Andra kammaren, intog han
en kärvt avog ståndpunkt. Å andra sidan
betraktade han med stigande ovilja konungens
roll i svenskt statsliv. I sina
tidningsuppsatser hösten 1871 hänvisade han t. o. m.
monarken att uteslutande befatta sig med
ordens-väsen och hovliv. Denna kritik, särskilt
riktad mot Karl XV, återspeglas dels inom
unionspolitiken, där G. under 1860—61 års kris
motsatte sig konungens benägenhet för
eftergifter för norrmännens krav i
ståthållarfrå-gan, dels i förhållandet till skandinavismens
strävanden. G. ingrep sålunda vid
konferensen på Ulriksdal 8 sept. 1863 med utmanande
temperamentsfullhet mot Karl XV:s och
utrikesministern Manderströms planer på en
allianstraktat med Danmark i frågan om
Sles-vig; endast i fast samverkan med
västmakterna borde Sverige enl. G. skrida till aktion.
Lika betydelsefull var G:s insats som
finansminister. I tullfrågan var G. en utpräglad
frihandlare, hävdande, att tullarna principiellt
sett vore en skatteregleringsfråga, som icke
genom en skyddslagstiftning finge lösas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
