Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisebach, August Heinrich Rudolph - Grisebach, Eduard - Griseldis - Grisette - Grisi, Giuditta - Gris-Nez - Grisons, Les - Grissbach, Georg - Grisslehamn - Grisslibjörn - Grisslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Grisebach—Grisslor
1088
Grisebach [gri’zøba^], August
Heinrich Rudolph, tysk botanist (1814—79).
Blev ord. prof, i
Göttingen 1847. G. är en
av den moderna
växtgeografiens grundare.
Hans huvudverk är
»Die Vegetation der
Erde nach ihrer
klima-tischen Anordnung»
(1872; 2:a uppl. 1884),
vari han genom att
skildra klimat,
livsformer, formationer
och regioner inom de
olika floraområdena
gav en beundransvärd översikt över hela
jordens vegetation. Även som florist och
systematiker var G. flitigt verksam. C. S-g.
Grisebach [grFzoba^], Eduard, tysk
författare (1845—1906), son till A. H. R. G., jur. dr,
1872—89 konsulatstjänsteman. Diktsamlingen
»Der neue Tanhäuser» (1869) förenade lidelse
med Schopenhauersk pessimism, »Tanhäuser
in Rom» (1875) hyllade det nya tyska
kejsardömet. En fin kännare av litteraturen och
stor bibliofil, gav G. i »Das goethesche
Zeit-alter» (1891) m. fl. paradoxalt originella verk
intressanta bidrag till kultur- och
litteraturhistorien, verkade även som utgivare
(Scho-penhauer, Grabbe m. fl.) och översättare.
Mo-nogr. av H. von Miiller (1910). R-n B.
Grise’Idis, huvudperson i en vida spridd
medeltida novell av följ, innehåll: markgreve
Walter av Saluzzo drives av sina undersåtars
böner att till arvsföljdens betryggande
förmäla sig. Men då han önskar en fullkomligt
undergiven och ödmjuk maka, gifter han sig
med en fattig bondflicka, G. Hon föder honom
två barn, en son och en dotter. För att pröva
hennes undergivenhet låter han taga barnen
ifrån henne och förskjuter henne, enl. vad
han uppger i avsikt att ingå ett nytt,
stånds-mässigt äktenskap. Då G. utan knot eller
klagan fördrager denna behandling, anser
hennes gemål henne nog prövad och insätter
henne åter i hennes rättigheter. — Denna
novell berättas f. ggn av Boccaccio i
»Deca-meron» och varieras många gånger i
medeltidslitteraturen samt även senare, bl. a. av
Petrarca och Chaucer; i dramatisk form
bearbetas motivet i Frankrike (»Mystère de
Gri-sélidis», 1395). På 1500-talet återkommer det
i flera novellsamlingar och dramatiseras av
Hans Sachs, senare bl. a. av Lope de Vega,
Fr. Halm, G. Hauptmann m. fl. Det har även
givit upphov till en mängd folkböcker (den
äldsta svenska, tr. 1622) och folkvisor. Full
visshet om motivets ursprung har forskningen
ännu ej nått. Ett psykoanalytiskt
tolkningsförsök har gjorts av Otto Rank
(»Psychoana-lytische Beiträge zur Mythenforschung», 1919).
— Litt.: Käte Laserstein, »Der Griseldisstoff
in der Weltlitteratur» (1926; med bibliogr.);
W. Küchler, »Schön Annie, Fraisne und
Gri
selda» (i »Die neueren Sprachen», bd 35,
1927).,— Den svenska folkboken är tryckt
i P. O. Bäckström, »Svenska folkböcker», I
(1845). O. W-n.
Grisette [-ä’t], fr., eg. klänning av simpelt
grått tyg; flicka el. kvinna av lägre stånd,
särskilt fattig ung flicka, som är älskarinna
åt någon student, konstnär el. dyl.; ordet
var modeord vid och efter mitten av 1800-talet.
Gri’si, Giuditta, italiensk sångerska (1805
—40); uppträdde intill 1834 i Italien och
Paris. — Systern Giulia G. (1811—69),
ävenledes sångerska, uppträdde från 1832 i
Paris och London med utomordentlig
framgång; gifte sig 1856 med den berömde
tenorsångaren Mario och företog med honom
talrika konsertresor. — V. Bellini skrev för
systrarna G. operan »Montecchi e Capuletti».
Gris-Nez [gri-ne’], bergudde på franska
kusten (dep. Pas-de-Calais) vid Kanalen, 50
m hög, 31 km från Dover på eng. kusten.
Fyrtorn.
Grisons, Les [lä grizå’], se Graubünden.
Grissbach, Georg, bergsman (1587—1651),
f. i Braunschweig. Blev minörkapten i svensk
tjänst 1624 och sändes inom kort av Gustav
II Adolf till Sverige för att som bergmästare
taga vård om bergverken. Redan s. å.
återvände G. till krigstjänsten och deltog i
fälttågen 1625—30. Han blev 1630
överbergmästare över alla rikets silver-, bly- och
koppargruvor samt tillika bergmästare i Sala,
1637 dessutom assessor i Generalbergsamtet
och adlades 1641. Se vidare
Bergskollegium. — G:s brev till Axel Oxenstierna
1634—48 äro tryckta i dennes »Skrifter och
brefväxling», XI (1905). N. Zn.
Grisslehamn, hamnplats vid Älandshav,
Väddö socken i Roslagen, förr överfartsort till
Åland (Eckerö, 43 km), fiskläge, tullstation
och badort. — 12 km s. om G. ligger Gamla
G., till 1757 överfartsort till Finland.
Grisslibjörn, se Björnar.
Tobisgrissla (Uria grylle).
Grisslor, Uria, släkte av ordn. a 1 k f å
g-1 a r (se d. o.). Omfattar 10 arter från
Ishavet och de n. delarna av Atlanten och Stilla
havet. G. äro medelstora, fiskätande fåglar,
ha lång, spetsig näbb, kort, tvär stjärt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
