Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grouchy, Emmanuel de - Grousset, Pascal - Groux, Charles de - Grovare - Grove, sir George - Grove, sir William Robert - Grovtarm - Groznyj - Grubb (Grubbe), Christofer Larsson - Grubb, Nils - Grubbe, ätt - Grubbe, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
Grousset—Grubbe, L.
1110
G. »Mémoires», utg. 1873—74. Jfr Le Gros,
»Le maréchal G... le 17 et 18 juin 1815» (1912).
Grousset [grosä’], Pascal, fransk
publicist, kommunard (1845—1909). Var under
andra kejsardömet radikal journalist,
redigerade under kommunen 1871 tre flygblad och
var en kort tid utrikesminister. Juni 1871
arresterades G., deporterades 1872 till Nya
Kaledonien, rymde därifrån och återkom efter
amnestien 1880 till Frankrike. 1893 blev han
deputerad (socialist). G. var en produktiv
författare, utgav rese- och sedeskildringar,
arbeten i historia och fysisk fostran samt
äventyrsromaner, delvis under olika pseud.
Groux [gro], Charles de, belgisk
målare (1825—70). Närmast påverkad av
Cour-bet, blev G. fattigdomens och lidandets
målare. I sina många genretavlor framställde han
landsstrykare, hungrande barn, utmärglade
kvinnor, allt med osökt medkänsla, äkta patos
och djup melankoli. I sitt motivval påverkade
han A. Struys, C. Meunier m. fl. G-g N.
Grovare, socken i Älvsborgs län, Äs härad,
n. v. om Ulricehamn, kring sjön Grosken i
Lidans källområde; 15,33 kvkm, 179 inv. (1928).
Mest skog och mossar. 287 har åker, 1,092
har skogs- och hagmark. G. har sedan 1*74
gemensam kyrka med Fänneslunda; ingår i
S. Vings, Härna, Fänneslunda och G. pastorat
i Skara stift, Äs kontrakt.
Grove [gråuv], sir George, engelsk
musikförfattare (1820—1900); var urspr.
ingenjör men övergick sedan till musiken. Var
1882—94 dir. för Royal college of music, vann
stor berömmelse genom musiklexikonet
»Dic-tionary of music and musicians» (5 bd, 1879
—89; 3:e uppl. 1927—28) och skrev i detta
flera utförliga biografier (Beethoven, Schubert
m. fl.). Berömt är även »Beethoven and his
nine symphonies» (1896; ty. uppl. 1906). Biogr.
av C. L. Graves (1903). * T. N.
Grove [gråuv], sir
William Robert,
engelsk fysiker (1811
—96). Var advokat
och från 1871 domare
i London, ägnade sig
även åt fysik och var
1840—46 prof, i fysik
vid Royal institution.
Adlades 1872. Berömd
är hans konstruktion
(1839) av ett konstant
galvaniskt element
(med platina i
salpe
tersyra och zink i utspädd svavelsyra,
åtskilda av en porös cylinder) samt ett
gaselement. J. T.
Grovtarm, anat., se Tarmkanalen.
Gro’znyj, autonom stad i Nordkaukasiska
området, Sovjetryssland, vid floden Sunsja;
307 kvkm, 94.700 inv. (1926; med förstäder),
i den egentliga staden 68,677 inv. Mineral- och
naftakällor; stor fotogenproduktion. Säte för
Tjetjenska autonoma områdets styrelse.
Grubb (Grubbe), Christofer
Larsson, ämbetsman och språklig samlare (1594
—1681). Blev 1636 borgmästare i Kalmar,
1641 därjämte häradshövding i Ölands södra
mot, adlades 1645 och var 1665—72 t. f.
landshövding i Kalmar län. Utgav bl. a. en
märklig svensk ordspråkssamling, »Penu
prover-biale» (1665; ny uppl. 1678), och en samling
dopnamn, »Prænomina Sueogothica» (1675).
Grubb, Nils, präst (1681—1724). Besökte
efter studier i Uppsala flera tyska univ.,
blev 1707 fil. dr i Wittenberg samt 1710 prof,
i historia och moral i Greifswald. 1711 fick
han fullmakt på Umeå pastorat. G:s iver för
kyrkotuktens upprätthållande bragte honom
i stora svårigheter. 1719 anmälde Härnösands
domkapitel för K. m:t, att konventiklar höllos
i Umeå, utan att G. hindrade det. En
kommission tillsattes, vilken emellertid 1724 ej
blott frikände G., som s. å. avlidit, utan även
berömde hans pastorala nit. G. skrev bl. a.
en berättelse om det s. k. kyrkooväsendet i
Umeå (1721) och »The rätte christnas
oum-gängeliga och dageliga korss» (1724; 5:e uppl.
1861). Monogr. av E. Wermcrantz (1906);
»N. G:s själf biograf i», utg. av H. Schück
(1917). E. M. R.*
Grubbe, svensk adelsätt. Stamfadern,
Christofer Larsson Grubb (se d. o.), adlades 1645 med
namnet Grubbe; han var svåger till Lars G.
(se nedan). Chr. L. G:s sonson Gustaf G.
(1669—1759) ingick vid amiralitetet, stred
i holländsk tjänst, var från 1700 chef på
olika svenska linjeskepp, blev 1719
schoutby-nacht, 1732 vice amiral, 1736 amiral och 1742
president i amiralitetskollegium. Samuel G.
(se nedan) var hans brorsons sonson. Ätten
utgick 1906 på mans-, 1926 på kvinnosidan.
Grubbe, Lars, diplomat (1600 el. 1601—
42); upptog, då han 1629 adlades, namnet G.
Han studerade i Uppsala och vid utländska
akademier. Under preussiska fälttågen (1626
—29) tjänstgjorde han först som A.
Oxenstiernas privatsekr. och sedermera i kungl.
kansliet, vilket han tidtals förestod även
under tyska fälttåget 1630—32. Efter slaget
vid Lützen hemsändes G. med utkastet till
den nya regeringsformen. Han deltog 1633
med Banér i underhandlingarna med
Branden-burg och Sachsen och utnämndes 1634 till
statssekr. samt efter Salvius till resident i
Hamburg och legat i nedersachsiska och
westfaliska kretsarna; 1636 var han även
stats-och krigsråd vid westfaliska armén. Han blev
1637 underståthållare på Stockholms slott.
1641 fick G., som utnämnts till assistensråd,
i uppdrag att efter Banérs död söka bevara
armén åt Sverige, en kinkig uppgift, som
lyckades först sedan Torstenson anlänt med
penningar och förstärkningar. Sedermera följde
han hären som Torstensons politiske
medhjälpare och stupade vid Breitenfeld 23 okt. 1642.
G. var en av de mera framstående förmågor,
som fostrades i den store rikskanslerns skola.
Han var genom starka vänskapsband fäst vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
