Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundlag (författning, statsförfattning, konstitution) - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Grundlag
1118
tidigast i Amerikas förenta staters
författning (1787) och har därifrån ingått som namn
på Frankrikes republikanska författningar
samt senare till Belgiens, Spaniens, Polens
m. fl.; i Norge brukas det jämte grundlov.
Grundlag eller motsv. ord nyttjas i de
skandinaviska rikena, Finland, Nederländerna
(grondwet), Österrike och åtskilliga tyska
stater som namn på deras
författningsur-kunder. Ur formell synpunkt kännetecknas
grundlagar i de flesta länder därav, att
proceduren vid deras ändrande är en annan än
vid vanlig lagstiftning; de äro svårare att
ändra än vanliga lagar. Sålunda fordras ofta
för grundlagsändring upprepade beslut av de
lagstiftande myndigheterna, kvalificerad
majoritet vid dessa beslut eller frågans
föreläggande för folket vid allmän folkomröstning.
I vissa stater, ss. England och Italien, kunna
lagarna av konstitutionellt innehåll ändras
eller upphävas på samma sätt som vanliga
lagar; här kan man, strängt taget, icke tala
om g. i formell men väl i materiell mening.
I vissa stater har man i de lagar, som
formellt äga karaktär av g., jämväl infört vissa
grundläggande rättsregler om
statsmedbor-garnas privata rättigheter, s. k.
rättighets-förklaringar. så t. ex. i den amerikanska och
den nya tyska författningen.
I Sverige funnos under äldre tider vissa
föreskrifter om rättsförhållandet mellan
konung och folk i landslagens konungabalk.
Utom den konungaed, som enl. landslagens
konungabalk skulle av tillträdande konung
avläggas, avfordrades honom snart även en
vidlyftigare konungaförsäkran (se d. o.).
Genom den arvförening, som 13 jan. 1544
in-gicks, blev Sverige förvandlat till ett arvrike
för Gustav I och hans söner efter bestämd
arvsordning; den stadfästes och bekräftades
av riksdagen. En särskilt »fundamental»
karaktär tillkom också Uppsala mötes beslut
(20 mars 1593).
Ett första försök att något mera
fullständigt reglei a statsstyrelsen genom särskild
lag skedde i och med antagandet av
regeringsformen 29 juli 1634. Denna hänvisade till
Uppsala mötes beslut ang. religionen, till
arvföreningen i fråga om successionen samt
till landslagens konungabalk i vad som rör
konungens rätt att styra riket samt hans
och kronans rätt; den bestämde rådets
ställning till konungen och förvaltningen samt
ordningen för denna inom de särskilda
styrelsegrenarna ävensom rikets ständers
ställning och representationsrätt. I additamentet
till 1634 års regeringsform (3 nov. 1660) blev
denna fundamental lag — det då använda
uttrycket — med vissa jämkningar bekräftad.
Vid beslutet om införande av envälde 1680
förklarades emellertid konungen obunden av
dessa bestämmelser. Efter enväldets
avskaffande antogo ständerna regeringsformen 21
febr. 1719, vilken såväl ständerna som K. m:t
förbundo sig att efterleva. Den skulle,
beto
nades i beslutet, gälla som en konungens och
ständernas ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter ordnande, av personernas växling
oberoende lag och stadga. I regeringsformen
förbehöllo sig emellertid ständerna
uttryckligen att kunna ensidigt uttyda och
förbättra den på allmän riksdag, vilken
bestämmelse också infördes i den omarbetade
regeringsformen av 2 maj 1720. Dittills gällande
bestämmelser om riksständerna,
riksdagsordningen 1617 och riddarhusordningen 1626,
ersattes av riksdagsordningen 17 okt. 1723.
Senare under frihetstiden genomfördes
särskilda bestämmelser ang. grundlagsändring.
I riksdagsbeslutet 16 okt. 1766 fastslogs
näml., att allt vad ständerna därefter uti
g. och det, som deras utövning rörde, kunde
anse nödvändigt att förklara, tillägga eller
förbättra först vid den riksdag, då sådant
kom under övervägande, borde utarbetas och
i projekt ställas men icke då gå som en
stadgad lag till fullbordande utan vid
näst-följande riksdag komma under slutligt
beprövande, och förbättringar, som då med
rikets ständers fyra stämmor genom enhälligt
bifall bleve antagna och gillade, borde sedan
i allo efterlevas. Därmed infördes f. ggn den
särskilda ordning för g:s stiftande, som ännu
till sina grunder gäller. Vid samma riksdag
gavs åt kungl. förordningen ang. skriv- och
tryckfrihet av 2 dec. 1766 g:s helgd. I
regeringsformen av 21 aug. 1772 blev emellertid,
med frångående av det 1766 bestämda
förfarandet vid grundlagsändringar, blott föreskrivet,
att dessa, i likhet med andra lagändringar,
betingades av konungens och ständernas
gemensamma samtycke. Sedermera tillkom en ny
kompletterande g., Förenings- och
säkerhetsakten 21 febr, och 3 april 1789 (se
Förenings- och säkerhetsakten).
I nu gällande regeringsform av 6 juni 1809
fastslås, att den skall gälla såsom rikets
främsta g.; såsom grundlagar äro därjämte,
enligt R. F. § 85, att anse riksdagsordningen,
successionsordningen och
tryckfrihetsförordningen. Vid samma riksdag, som antog
regeringsformen, kommo ock till stånd
riksdagsordningen av 10 febr. 1810, vilken blivit
utbytt mot nu gällande riksdagsordning av
22 juni 1866, successionsordningen av 18 dec.
1809, som utbyttes mot den nu gällande
successionsordningen av 26 sept. 1810, samt
tryckfrihetsförordningen av 9 mars 1810, sedermera
utbytt mot den av 16 juli 1812.
Konungaförsäkran blev ej bland grundlagarna
återupptagen utan antagen av ständerna för att
avgivas av blivande konungar (formuläret är det
ännu gällande). Den i flera föregående
regeringsformer intagna bestämmelsen om
Uppsala mötes beslut som en för alla rikets
innebyggare gällande fundamentallag utbyttes mot
den i § 2 intagna föreskriften om konungens
trosbekännelse. — Om förfarandet vid
grundlagsändring stadgas i R. F. §§ 81 och 82.
Förslag om grundlagsändring kan väckas endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
