Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundlag (författning, statsförfattning, konstitution) - Sverige - Finland - Danmark - Norge - Grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Grundläggning
1120
vid lagtima riksdag, och för dess genomförande
fordras konungens och två lagtima riksdagars
beslut; om vid en riksdag båda kamrarna
förena sig om ett visst förslag, förklaras
alltså detta vilande till vidare behandling och
kan definitivt antagas först vid den lagtima
riksdag, som sammanträder efter nya val till
Andra kammaren. Enligt R. F. § 83 måste vid
beslut om förklaring av g. förfaras på samma
sätt som vid grundlagsändring.
Sedan Finland frigjorts från Ryssland,
antogs 21 juni 1919 en regeringsform för
Finland, vilken 17 juli samma år sanktionerades
av riksföreståndaren. Lantdagsordningen av
20 juli 1906, med däri vidtagna ändringar,
är fortfarande finländsk g. För ändring av g.
kräves i regel, att ett förslag vid en riksdag
antages såsom vilande och därefter, sedan
nya val ägt rum, ånyo beslutes med 2/3
majoritet. Dock kan ett grundlagsändringsförslag
med 5/6 majoritet förklaras brådskande och då
omedelbart genomföras med 2/3 majoritet.
I Danmark är nu Danmarks riges grundlov
av 5 juni 1915 (med ändringar av 10 sept.
1920) gällande g. Om grundlagsändring
stadgar § 94, att, om riksdagens båda ting antagit
ett förslag och regeringen vill främja saken,
riksdagen upplöses; om det efter nya val
till bägge tingen antagits av närmast efter
valet följande lagtima eller urtima riksdag,
skall det inom ett halvt år föreläggas
folke-tingsväljarna till godkännande eller
förkastande genom direkt omröstning. Om därvid
flertalet i omröstningen deltagande och minst
45 % av samtliga väljare röstat för
riksdagsbeslutet och detta stadfästes av konungen,
blir det grundlag.
I Norge bestämmes i grundloven av 11 maj
1814, att förslag till grundlagsändringar skola
framställas på första eller andra lagtima
storting efter nya val och därpå först få
företagas till avgörande vid första eller andra
lagtima storting efter nästa val, varvid två
tredjedels majoritet av stortinget kräves, för
att ändringen skall bli definitivt antagen.
Bland samlingar av olika länders
författningar kunna nämnas F. R. Dareste,
»Consti-tutions mödernes» (3:e uppl. 1909); W. F.
Dodd, »Modern constitutions» (1909); P.
Po-sener, »Die Staatsverfassungen des Erdballs»
(1909); F. Moreau och J. Delpech, »Les
règle-ments des assemblées législatives» (2 bd, 1906
—07). I Sverige påbörjades 1912, enl. beslut
vid 1911 års riksdag, ett stort anlagt
översättningsarbete, »Främmande grundlagar»,
varav en del, omfattande tyska stater, utkom
1918, utg. av C. A. Reuterskiöld och V.
Ri-nander, en del 1921, omfattande Amerikas
förenta stater, samt en del 1926, omfattande
Nederländerna, Danmark, Norge och Island,
båda utg. av V. Rinander ensam. H. T-n.
Grundläggning för ett byggnadsverk har
till ändamål att överföra belastningarna från
byggnaden till de bärande jordlagren eller
berggrunden på sådant sätt, att för
byggna
dens bestånd menliga sättningar och
sprickbildningar icke uppträda. En likformig
sättning innebär i regel ingen olägenhet, även
om den är jämförelsevis betydande. Vid g.
måste därjämte hänsyn tagas till de
inverkningar grundmurarna efter färdigställandet
kunna bli utsatta för, ss. frost och väta.
För att utröna jordlagrens beskaffenhet
verkställas undersökningar, vanl. medelst
sondborr, bestående av sammankopplade
fyrkant- el. rundjärnsstänger, vilka tryckas,
vridas eller, vid större motstånd, stötas ned
genom jordlagren. Av det motstånd, som möter
mot sondens nedträngande, avgöres
jordlagrens bärighet, och ang. deras beskaffenhet kan
man även genom sonderingen få en ungefärlig
föreställning. Vid viktigare
grundläggnings-arbeten upptagas provgropar och verkställas
provbelastningar. — Utgöres grunden av berg
eller fast botten på ringa djup under
markytan (eller källarbottnen), nedföras
grundmurarna till dessa lager. Om fast botten
anträffas först på större djup och de därovan
befintliga lagren bestå av jord, grus, lera
eller sten, är grundläggningssättet beroende
av dessa lagers beskaffenhet. Under alla
förhållanden bortschaktas matjorden och f. ö.
all jord, som innehåller organiska
beståndsdelar, ävensom i regel utfylld mark. Anträffas
därunder lagrat grus, fastare sand eller styv
lera, nedföras grundmurarna till minst
frostfritt djup i nämnda lager. Det frostfria
djupet är beroende av de klimatiska
förhållandena på byggnadsplatsen, i viss mån även av
markens beskaffenhet, och varierar från 0,8 m
i s. Skåne till 2,8 m i nordligaste delarna av
Lappland. I regel måste grundmurarna förses
med en tryckfördelande bottenplatta, vars
bredd bestämmes av jordlagrens bärighet.
Utgöras lagren mellan fasta bottnen och
grundmuren av lösare, dock ej alltför blöt, lera eller
fin våt sand, kan g. understundom verkställas
på dessa lager, om den tryckfördelande
bottenplattan utsträckes under hela byggnaden.
Mindre vanligt är numera att i dylika fall
utbreda belastningen på en större yta medelst
en bädd av tillstampat grus, sand- el.
grusspettning. Om grunden närmast
fasta bottnen består av lösa lager men
därovan, intill minst 2—3 m djup från
grundplattan räknat, av bärkraftig sand eller grus,
behöva i regel inga särskilda
förstärknings-åtgärder vidtagas. — Ha jordlagren mycket
ringa bärkraft (våt lera eller mycket fin
vat-tendränkt sand), utföres grundförstärkning,
oftast medelst p å 1 n i n g. Pålarna neddrivas
till fast botten, om djupet till denna ej
överstiger 15—20 m; vid större djup användas
friktionspålar, som ej ha större längd
än i regel 15—18 m men ökas till antalet och
placeras på större avstånd än i nyssnämnda
fall, så att belastningen kan genom friktion
överföras från pålarna till jordlagren.
Träpålar användas, när pålarna till hela sin längd
omgivas av vatten eller våt lera; är detta ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
