Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggning - Grundnoteringsböcker - Grundpenningar - Grundregalen - Grundrensningspenningar - Grundränta - Grundsats - Grundskatt el. Grundskatterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Grundnoteringsböcker—Grundskatt
1122
fallet, gjutas pålarna av armerad betong.
Där grundförhållandena ej äro likartade över
hela byggnadsområdet eller djupet till fast
botten är mycket växlande, måste särskild
omsorg ägnas åt g., så att ojämna sättningar
ej uppträda. Vila grundmurarna delvis på
berg, delvis på lösare jordlager, brukar man
mellan berget och grundmuren anordna en
bädd av grus eller sand.
Grävning (schaktning) utföres vid
lösare jordlager inom sponter av trä,
undantagsvis av järn, vilka stöttas för att hindra
intryckning; vid större arbeten användas
grävmaskiner, vid g. i vatten mudderverk. Äro
jordlagren vattenförande, avlägsnas vattnet
medelst pumpar. I undantagsfall kan det löna
sig att sänka grundvattenytan över hela
byggnadsområdet, så att g. kan ske torra vägen
(grundvattensänkning). — Stundom
verkställes g. vid betydande byggnadsverk genom
sänkning av kassuner el. sänkbrunnar av
trä, järn, murverk eller betong, inom vilka
jordlagren bortschaktas, varefter pelare
uppmuras eller gjutas av betong; äro jordlagren
i hög grad vattenförande eller sker g. helt
i vatten, nyttjas härvid i vissa fall p n e
u-matisk grundläggning (se d. o.). —
Grundmurar plägade tidigare uppföras av
granit eller annan beständig natursten men
gjutas numera nästan undantagslöst av
betong, armerad med rundjärn, där
dragspänningar uppträda. Isolering av grundmurar
mot väta åstadkommes genom bestrykning
med asfalt eller annat tätande medel; ovanpå
socklarna utlägges ett lager asfaltpapp eller
asfaltfilt för att hindra fukt att uppstiga i
byggnadens ovan jord befintliga murar eller
väggar. Kring källarutrymmen anordnas
isolering, om grundvattenytan ligger högre än
källargolvet och man ej genom dränering kan
avleda vattnet. Jfr Betong, Bro och
D a m m 2. N. R-n.
Grundnoteringsböcker, de böcker, vari vid
bokföring noteringar i första hand göras, eller
dagboken i dess båda delar, kassabok och
memorial (se Bokföring, sp. 696—697). O. Ä.
Grundpenningar. 1. Avgift, som under
1600-och 1700-talet utgick på rörelsen i städerna.
Den kallades även grundrensnings- el.
grund-verkspenningar och nyttjades för
hamnunderhåll. — 2. Avgift enl. av K. m:t fastställd
taxa (jfr k. f. 31 dec. 1907) för fartyg, som
anlöpa och begagna vissa enskilda tillhöriga
lastageplatser. A. Bm.
Grundregalen (jfr R e g a 1 e) i Sverige
sammanfattas under tre huvudrubriker:
skogs-r e g a 1 e t, kronans äganderätt till
allmän-ningarna i riket samt de stora obygderna i
Norrland (och tidigare i Finland),
vatten-r e g a 1 e t, kronans äganderätt till alla större
vattendrag och till skärgårdsfisket,
bergs-r e g a 1 e t, kronans äganderätt till
malmstrecken. Under senaste årtionden ha g. gjorts
till föremål för rättshistoriska utredningar
av vikt för modern lagstiftning om
gruvbryt
ning (jfr Gruvlagstiftning), skogsvård
(jfr Skogslagstiftning) och vattenrätt
(jfr V attenlagen). Utredningarna ha
givit vid handen, att i Sverige kronan redan
på 1200- och 1300-talet gjort gällande en
överhöghetsrätt (se
Höghetsrättigheter) över malmstreck, skogsallmänningar och
större vattendrag (se Kungsådra). Av
den rika litt. må nämnas E. Sommarin, »Det
svenska bergsregalets uppkomst» (i Statsvet.
Tidskr. 1910), uppsatser om vattenregalet av
B. H. Dahlberg (i Ekonom. Tidskr. 1905), A.
Åström (ibid. 1909) och B. Ekeberg (i
Järnkontorets »Vattenrättsutredning», 1914) samt
Ä. Holmbäck, »Några ord om det allmänna
regalbegreppet och regalrätten till floder i den
tysk-romerska rättsutvecklingen» (i Tidsskr.
for Retsvidenskap 1915). E. F. K. S-n.
Grundrensningspenningar, se
Grundpenningar 1.
Grundränta kallades ofta de på jorden
(grunden) vilande, numera avskrivna
grundskatterna (se Grundskatt).
Grundsats, i allm. en sats, ur vilken en
mångfald av andra satser kan härledas,
särskilt ett motiv för människans vilja, för vars
skull andra motiv avsiktligt väljas, enär de
stå i nödvändigt sammanhang med detta som
tillämpningar i enskilda fall eller som medel.
Grundskatt el. vanl. Grundskatterna
kallades i Sverige från senare hälften av
1700-talet ränta och tionde, vilka
ut-gingo av jord inom riket. Räntan, som
var äldsta statsskatten, inbegrep urgamla
skattebidrag, vilka allmogen åtagit sig till
försvaret m. m. (ledungslama, skeppsvist m.
fl.) och vant sig att årl. utgöra. Årliga laga
utskylder omtalas sålunda i de medeltida
landslagarna (och tidigare) som ständiga och
fixa samt vilande på jorden (se dock F r ä
1-s e), medan tillfälliga skattebehov fylldes med
gärder, vilka även de i sin ordning blevo
ständiga. Ränta (arrende) betecknade eg. den
avrad (och städja), som erlades av kronans
landbor på allmänna kronohemman, men
beteckningen brukades redan på 1400-talet och
regelmässigt fr. o. m. Gustav I:s tid även
om årliga utskylder av skattebönder, i
enlighet med gällande feodaluppfattning, att
kronan hade överäganderätt till skattejorden
och bonden bördsrätt (se d. o.). Sedan
Vadstena herremötes beslut 1524 medfört
förtecknande härads- och sockenvis av kronans
uppbörd samt registren sammanförts i
jorde-böcker, kallades därvid upptagna årliga
av-gälder j ordeboksränta, senare även
ordinarie ränta. Den utgjordes
fortfarande in natura i allehanda
räntepersed-lar, spannmål, kött, smör, järn, tjära o. s. v.,
olika i skilda landsdelar, med skyldighet för
räntegivaren att leverera till konungens
visthus (slott, kronomagasin), där räntan var
kronan behållen, men eljest till civil eller
militär löntagare, åt vilken ränta var
anvisad (och boställe). Under 1500-talets senare
VIII. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
