Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundskatt el. Grundskatterna - Grundskott - Grundstam - Grundström, Claes Axel Amos - Grundstämmor - Grundstötning - Grundsund - Grundsunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Grundskott—Grundsunda
1124
hälft och därefter tillkomna nya skatter, dels
för krigsändamål (landtågsgärd,
boskapspen-ningar), dels som ersättning för vissa
prestationer (salpeterhjälp, byggningshjälp,
dags-verkspenningar m. fl.), vilka utgått efter
mantal, blevo ävenledes ständiga och
sammanfördes i 1700-talets nya jordeböcker
(efter 1718 års jordeboksmetod och de
särskilda landskapens skattläggningsmetoder)
under namnet mantalsränta, även
kallad hemmantalsränta eller
extra-ordinarie ränta, i de f. d. danska
landskapen terminsskatt. 1855 års
ränte-förenkling (av persedlarnas antal och arter)
medförde sammanslagning av jordeboks- och
mantalsränta under det gemensamma namnet
räntan, och 1869 fixerades denna till en
efter vissa grunder beräknad årlig
penningränta. Dittills hade persedlarna kunnat
lösas efter markegång, vilket alltsedan
1600-talet varit vanligt för kronan behållen ränta,
i den mån denna icke utgjordes i spannmål.
T i o n d e n (se d. o.), näml, kronotionden
(se d. o.), förvandlades samtidigt 1869 till en
fast avgift av samma karaktär som räntan.
Sambandet med de på jorden lagda
rustnings- och roteringsbesvären (se
Indelningsverket) medförde i svensk
riks-dagspolitik fr. o. m. 1870-talet
försvarsfrågans sammankoppling med krav på g:s
avskrivning, som lantmannapartiet
motiverade med g:s ojämnhet m. m. samt
olägenheter i övrigt, medan skattehistoriska och
finansvetenskapliga skäl för rimligheten av
en avlösning underkändes; en sådan
avlösning, i st. f. avskrivning, motiverades med
det allmännas behov av kompensation för
förlorad skatt och med samtida ägares eljest
oförtjänta vinst på jordens vid g:s
avlyftning stegrade saluvärde. 1885 års riksdag
antog ny värnpliktslag med ersättning till
rust- och rotehållare om 30 % av bördornas
uppskattade värde och en nedsättning om
30 % av g., varvid 1869 års fixering av ränta
och tionde efter tjugu års relativt höga
spannmålspriser (1834—53) utgjorde ett
vägande skäl vid jämförelser med 1880-talets
låga pris. 1892 års riksdag fullföljde
reformerna med antagandet av ny härordning och
beslut om g:s successiva avskrivning 1893 —
1904 (10 % 1893 och 1894 samt 10 %
därefter vartannat år), med i proportion
stigande ersättning till rust- och rotehåll, vilka
fr. o. m. 1904 sålunda få full ersättning, tills
siste indelte knekt avgått med döden.
Kvarstående relikter från grundskatteväsendets
tid (frälseräntor, lappskatt, kronoskjuts,
inkvarteringsskyldighet, boställen och
lönings-jordar samt räntor från vissa
donationsjor-dar m. m.) avvecklas under närmaste
årtionden. — G., avpassade för jordens avkastning,
ha ägt vidsträckt tillämpning hos alla
jordbruksfolk. ’Med den rörliga förmögenhetens
och penninghushållningens tilltagande
betydelse utvecklas skattesystemet dels för
ut
nyttjande vid beskattningen av andra
förvärvskällor än jordbruket, dels mot uppbörd
i penningar. I nyaste tid spåras en
förskjutning från avkastnings- o. a. objektskatter till
personlig inkomstskatt (se S k a 11).
Litt.: H. L. Rydin, »P. M. ang. det svenska
skatteväsendets utveckling, reservation vid
skatteregleringskommitténs utlåtande och
förslag ang. skatteförhållandena i riket», IV
(1882); A. Thomson, »Grundskatterna i den
politiska diskussionen 1809—1866» (1923); F.
Lagerroth, »Indelnings- och
grundskatteväsendets avveckling» (1927). E. F. K. S-n.
Grundskott, kanonskott, som träffar
fartyg i el. nära vattenlinjen.
Grundstam, en växt, på vilken inympas
eller okuleras ett skott eller en knopp av en
närbesläktad växt, i regel en sådan, som
varken kan förökas med frösådd eller på
naturlig vegetativ väg. Så tillhör roten av ett
»ädelt» äppelträd i regel en från en kärna
uppdragen g. Jfr Okulering och Ympning.
Grundström, Claes Axel Amos, arkitekt
(1844—1925). Efter studier i Stockholm och
som statsstipendiat i Tyskland, Frankrike
och Italien var G. 1883—1912 prof, i
arkitektur vid Konstakad. G. hade först väckt
uppmärksamhet genom sitt 1875 skisserade och
1878 närmare utarbetade motförslag mot H.
Zettervalls projekt till restaurering av
Uppsala domkyrka. Han lämnade ritningar till
landskyrkor, förslag till restaurering av kyrkor
i Vadstena och Sigtuna m. m. Som lärare och
som auktoritet i arkitekturfrågor inom akad.
utövade G. en berömvärd verksamhet. Han
var en skicklig akvarellist. G-g N.
Grundstämmor i en orgel, dets. som
huvudstämmorna (principalstämmorna).
Grundstötning. Fartyg, som inkommer på
så grunt vatten, att det stöter mot
sjöbottnen el. grund, säges stöta, sätta el.
törna (på grund); fartyg till ankars
kan driva på grund, om ankaret draggar
(ej håller fast). Då sjöbottnen endast vidröres,
säges fartyget skrapa, om bottnen är hård,
el. muddra, om bottnen är lös. Lindrig
g. kallas ofta grundkänning, om
fartyget med egen hjälp snart kommer loss, svår
g. strandning, då ringa el. ingen utsikt
finnes för fartygets bärgning. (ö-g-)
Grundsund, kommun i Bohuslän, Orusts v.
härad, omfattar G:s fiskläge och dess
närmaste omgivning, på Skaftölandet, 7 km s_
om Lysekil; 0,89 kvkm, 1,211 inv. (1928). Har
stor med statsbidrag anlagd fiskehamn.
Stor-sjöfiske och fraktfart. Konservfabriker.
Tax.-värde å fast egendom 846,500 kr. (1926),
bev.-tax. inkomst 358,639 kr. Tillhör Skaftö
församling men har egen kyrka.
Grundsunda, socken i Ångermanland,
Själe-vads och Arnäs tingslag, Västernorrlands län,,
kring Gide älvs, Husumsåns och Saluåns
utlopp i Bottenviken, n. ö. om Örnsköldsvik^
309,23 kvkm, 4,256 inv. (1928). Är ett
små-bergigt, stenbundet skogs- och myrområde,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
