Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråberg af Hemsö, Jacob - Gråbo - Gråborg - Gråbröder - Gråda kanal - Grådåresläktet - Grå eminensen - Gråfibla - Gråfläcksjuka - Grå gamen - Grågås - Grågås (lagar) - Gråhaj - Gråhara fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Gråbo—Gråhara fyr
1150
greve och kallade sig
som sådan »Gråberg
af Hemsö» efter
födelsesocknen, Hemse
(Hemsö). Han
utnämndes av storhertigen av
Toscana till
kammarherre och
överbibliotekarie vid biblioteket
i Palazzo Pitti. Led. av
Vet.-akad. 1815 samt
av mer än 70
utländska akademier och
lärda samfund. Jfr fransk biogr. av G:s
brorsdotter L. J. E. Gråberg (1831; 2:a uppl. 1834)
samt Vet.-akad:s handl. 1847.
Gråbo, Artemisia vulgäris, flerårig,
meterhög ört av malörtsläktet, med
parde-lade, på undersidan gråludna blad och talrika
i ax el. vippa samlade små, äggrunda korgar
med rödbruna blommor; vanlig vid gårdar och
vägar samt på grusiga stränder. G. L-m.*
Nordvästra porten till Gråborg.
Gråborg i Algutsrums socken, Ölands största
fornborg (se d. o.), är av den för ön typiska
ringformade karaktären. Formen är något
oregelbunden, största och minsta diam, äro
resp. 210 och 162 m. Murbredden är 4,5—6 m,
höjden är bevarad till 3,5—4,5 m. I muren
finnas 3 portar, av vilka den i n. v. har ett
medeltida valv. Borgen torde vara anlagd
under 400- el. 500-talet e. Kr. Möjl. kunna
borgens medeltida användning och ombyggnad
sättas i samband med den i folktraditionen
levande »kung Bugislev», som torde vara
identisk med den vid 1100-talets slut levande
Bu-rislev, Sverker den gamles son med polska
prinsessan Rikissa. Om G. se M. Stenberger
i Kalmar Läns Fornminnesfören:s
Meddelanden 1926 samt i Fornvännen 1927. H. R-h.
Gråbröder, se Franciskanorden.
Gråda kanal, 1824 påbörjad men ofullbordad
kanalanläggning förbi Grådaforsen i
österdal-älven, Gagnefs socken, Dalarna.
Grådådresläktet, Aly’ssum, släkte bland de
korsblommiga växterna, utmärkt genom korta,
vanl. fåfröiga och ofta smalt vingkantade
ski
dor samt hela, vanl. gulaktiga kronblad.
Omkr. 100 arter, en- el. fleråriga,
stjärn-håriga örter med hela, oftast helbräddade blad,
de flesta hemma i Medelhavsområdet. Till
Sverige inkom på 1820-talet den vanliga
grådåd-ran, A. calycinum, en 1—2 dm hög
höstgro-ende annuell, som numera förekommer
mångenstädes på sandiga åkrar, vägkanter o. dyl.
upp till Uppland, mera tillfälligt längre norrut.
Som prydnadsväxt odlas den vitblommiga A.
maritimum (Koniga maritima). G. M-e.
Grå eminensen, se Eminens och T r e
m-b 1 a y, Fr. L. de.
Gråfibla, bot., se Hieracium.
Gråfläcksjuka, växtsjukdom av ännu ej fullt
klarlagda orsaker av näringsfysiologisk art.
Stark kalkhalt i förhållande till andra
beståndsdelar i markvätskan synes vara en av
huvudorsakerna, och stark nitrathalt förvärrar
sjukdomen, medan den motverkas av
mangan-och ammoniumsalter. G. är mest känd hos
havre, på vars blad uppstå gråaktiga fläckar,
ofta sammanflytande över hela bredden av
bladet, som intar hängande ställning. Vissa
havresorter äro rätt motståndskraftiga mot g.
En av Colletotrichum Lini förorsakad
svampsjukdom hos lin benämnes även g. Th. Lfs.
Grå gamen, se Gamfåglar.
Grågås, se Gåsfåglar.
Grågås (isl. Grägäs), det hävdvunna
namnet på de isländska lagarna under
fristats-tiden, d. v. s. från omkr. 930, då Ulfljot
(Ulf-liötr) skall ha infört de första för hela landet
gällande lagarna, till fristatens undergång
1262—64. G. är upptecknad i flera
handskrifter. Märkligast och fullständigast äro två
pergamentshandskrifter, »Konungsbök»
(Co-dex regius 1157, fol.) från mitten av
1200-talet och den föga yngre »Staöarhölsbök»,
båda i Köpenhamn. De äro avskrifter av äldre
handskrifter, vilkas ålder ej kan fastställas,
och ha i huvudsak samma innehåll, ehuru
anordningen är olika (i »Staöarhölsbök» mer
systematisk). De äro visserligen icke helt
enkelt olika uppl. av en och samma lagbok utan
utgöra inbördes självständiga samlararbeten,
men de ha öst ur gemensamma källor, och
överensstämmelsen dem emellan har därför
blivit i allt det väsentliga bevarad.
Huvudkällan torde vara »Hafliöaskrä», en
uppteckning av den muntliga »lagsagan», som
verkställdes 1117—18 och antogs av alltinget 1118.
G. innehåller dock även en mängd senare
material av olika beskaffenhet. Den utmärker
sig i jämförelse med andra fornnordiska
rätts-uppteckningar genom utförlighet och sträng
systematik. »Konungsbök» är utg. 1852—70,
»Staöarhölsbök» 1879, bägge av V. Finsen.
Litt.: F. Jönsson, »Den oldnordiske og
oldis-landske litteraturs historie» (2:a uppl. 1920—
24); art. »Grågås» i J. Hoops, »Reallexikon der
germanischen Altertumskunde». E-k N-n.
Gråhaj, se Hajar.
Gråhara fyr, på ett skär utanför
Helsingfors, leder fartyg in dit stora farleden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
