Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grå häger - Gråkallen - Grå kopparmalm - Gråmanstorp - Gråmes - Gråmunkeholmen - Gråmållsläktet - Gråmögel - Gråsalva el. Kvicksilversalva - Gråsej, Gråsidor - Gråsiska - Gråskärsfjärden - Gråsparv - Gråspett - Grå starr - Gråsten - Gråsuggor - Gråsäl - Gråterskor - Gråtrut - Gråträsk - Grått i grått - Gråvacka - Gråverk - Gråvide - Gråvivel - Gråärla - Gräbbestad - Grädde, Gräddsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Grå häger—Grädde
1152
Grå häger, se Hägersläktet.
Gråkallen, bergshöjd på halvön närmast v.
om Trondhjem, 556 m ö. h.; elektrisk spårväg
från Trondhjem. Vidsträckt utsikt över
fjorden, havet, till Sylarna och (i s.) Trollheimen.
Stor skidbacke, Gråkallbacken.
Grå kopparmalm, se K-o pparglans.
Gråmanstorp, socken i Kristianstads län,
N. Åsbo härad, vid Rönne å och kring dess
tillflöde från ö., Vedbyån; 43,92 kvkm, 3,986
inv. (1928). Närmast åarna odlade
slättmarker, i n. högre skogs- och mossmarker. 2,374
har åker, 1,389 har skogs- och hagmark. I G.
ligger Klippans municipalsamhälle. Större
delen av G. lyder under Bjärsgård. Ingår i G:s
och Vedby pastorat, Lunds stift, N. Åsbo kontr.
Gråmes, se Mesar.
Gråmunkeholmen, se Riddarholmen.
Gråmållsläktet, A’triplex, släkte av fam.
mållväxter, skilt från mållsläktet
(Che-nopodium) genom att alla el. en del blommor
äro enkönade och att honblommorna sakna
hylle men äro försedda med två vid basen
sammanvuxna förblad, som efter blomningen
tillväxa och omsluta frukten. Omkr. 125 arter,
örter el. små buskar, som företrädesvis växa
på havsstränder och saltstäpper i tempererade
länder. I Sverige finnas 12 arter, samtliga
enåriga örter. Vanligast ärgårdsmållan,
A. patulum, som har spjutformiga blad med
vigglik bas och är ett allmänt trädgårds- och
åkerogräs i nästan hela landet. Här och där
växer massvis på havsstränder upp till
Bohuslän och Ångermanland strandmållan,
A. litorale, som har smalt lansettlika el.
jämnbreda blad. Den ända till meterhöga,
bred-bladiga trädgårdsmållan, A. hortense,
odlas som prydnadsväxt (särskilt rödbladiga
former); förr använd som spenat, finnes den
ännu kvar självsådd vid gamla gårdar. G. M-e.
Gråmögel, benämning på svampar av
släktet Botrytis, tillhörande Fungi imperfecti,
främst kollektivarten B. cinerea, som hos en
mängd växter framkallar förruttnelse och grått,
dammande mögelöverdrag. G. är ytterst
vanligt, särskilt vid fuktigt väder. Th. Lfs.
Gråsalva el. Kvicksilversalva,
Un-gue’ntum hydra’rgyri, är en blandning av
metalliskt kvicksilver (30 dir), ullfett (6 dir),
bensoeister (44 dir) och talg (20 dir). Salvan
är mörkgrå och innehåller omkr. 30 %
kvicksilver. G. nyttjas mest till ingnidning i
huden mot syfilis (smörj kur), varvid
kvicksilver inkommer i kroppen dels genom
huden (genom svett- och talgkörtlarnas
utförs-gångar), dels även genom andningsorganen, i
det att kvicksilver avdunstar från huden och
övergår i den luft, som patienten inandas. G.
ingnides även ibland på inflammatoriska
svullnader (svullna lymfkörtlar) samt på
håriga kroppsställen mot löss. C. G. S.
Gråsej, Gråsidor, se Torskfiskar.
Gråsiska, se S i s k s 1 ä k t e t
Gråskärsf järden, fjärd i Stockholms yttre
skärgård, ö. om Runmarö och s. om Sandön.
Gråsparv, se Sparvsläktet.
Gråspett, se Hackspettar.
Grå starr, med., se Starr.
Gråsten, se Gråberg 2.
Gråsuggor äro kräftdjur, tillhörande fam.
Oniscidae av ordn. Isopoda, likfotingar.
Kroppen är ovan välvd och kan
hos några arter rullas
samman till ett klot. G. leva
på land under stenar o. dyl.
ställen, där luften är fuktig.
Som andningsorgan
tjänstgöra de främre
stjärtföt-terna. De vanligaste arterna
äro Porcellio scaber och
Onis-cus asellus. G. förtära
allehanda växtdelar och kunna
därigenom anställa verklig
skada i växthus och trädgårdar. T. P.
Gråsäl, se S ä 1 d j u r.
Gråterskor, kvinnor, som klaga över en död
och sjunga hans pris vid båren, i liktåget och
vid begravningen. I antiken voro de lejda,
dödsklagan bestod av improviserad vers,
omväxlande med sorgeutbrott, utrop; g. sleto sitt
hår och sargade kinder och bröst; i Grekland
inskränktes seden genom lagstiftning. G.
finnas ännu hos några sydeuropeiska folk och
vissa naturfolk. M. Pn N-n.
Gråtrut, se Måssläktet.
Gråträsk, sjö i Norrbotten, Piteå
landskommun, intill lappmarksgränsen; omkr. 9 kvkm,
346 m ö. h. Här undersöktes 1909 det stora
Gråträskfyndet, trol. ett lapskt
offerplatsfynd från begynnande medeltid, nu i Statens
historiska museum. Intill G. en ruin av
»Lapplands äldsta kyrka», trol. uppförd omkr. 1602
(jfr uppsats i Sv. Turistfören:s Årsskr. 1907).
Grått i grått, målning grått i grått
(gri-saille); jfr C a m a i e u.
Gråvacka, en vanl. grå, sedimentär bergart,
som å ena sidan kan övergå i konglomerat,
å den andra genom mellanledet
gråvacke-skiffer i vanlig lerskiffer och kan
betecknas som en oren, grov sandsten, i vilken de
huvudsaki. av kvarts, skifferskärvor,
småstye-ken av kvartsit el. sandsten, diabas etc., ofta
även fältspat bestående klastiska fragmenten
äro mindre väl avrundade. G. är ofta att
uppfatta som endast föga transporterade och
omlagrade vittringsprodukter av bergarterna
inom skiffer-sandstens-(kvartsit-)terränger och
motsvaras inom de av granit och gnejs m. m.
uppbyggda områdena av arkosbildningar (se
A r k o s), mellan vilka och g. ingen bestämd
gräns kan uppdragas. N. Zn.
Gråverk, pälsverk av de grå till brungrå
vinterskinn, som erhållas från vanliga ekorren,
i synnerhet i Sibirien.
Gråvide, se S a 1 i x.
Gråvivel, se V i v 1 a r.
Gråärla, se Ä r le s läk te t.
Gräbbestad, se Grebbestad.
Grädde, Gräddsättning, se Mjölk och
Mjölkhushållning.
Gråsugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
