Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gränsrösen - Gränström, Peter Olof - Gränstullkammare - Gränstullmästare - Gränstullrätt - Gränstullstation - Gränsvärde - Gräs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1168
Gränsrösen—Gräs
1164
Gränsrösen, se Riksgräns.
Gränström, Peter Olof,
universitetslärare, statsvetenskaplig författare (1877—1927).
Blev 1910 fil. dr och docent i statskunskap
och statistik s. å., först vid Lunds univ.,
sedan vid Göteborgs högskola, samt 1917 prof, i
samma ämnen vid högskolan. G. var lärjunge
till P. Fahlbeck och R. Kjellén, från vilka han
mottog starka impulser; han specialiserade
sig på svensk riksdagsrätt, som han
behandlade i flera monografier, såsom »Om formerna
för behandling af skiljaktiga beslut», 1
(gra-dualavh., 1910), »Om plenum plenorum» (i
Göteborgs Högskolas Årsskr., bd 22: 1, 1916),
»Adresser och adressdebatter» (1917) samt
uppsatser i Statsvetenskaplig Tidskr. Inom
den allmänna statskunskapen skrev G. bl. a.
»Studier öfver det brittiska rikets
reorganisa-tionsproblem» (1917). Rid.
Gränstullkammare, tullanstalt på ort, där
gränsbevakningschef (se Gränsbevakning),
som ej tillika förestår tullkammare, har
expedition (se § 1 i tullordn. 17 okt. 1927). Fr.
o. m. 1 maj 1928 finnes endast en sådan,
benämnd Dalslands, Värmlands och Dalarnes
gränstullkammare samt förlagd till Karlstad.
Den förestås av gränsbevakningschefen för
nämnda landskap, som således även är chef
för därvarande gränsdistrikt (se d. o.). Hos
g. må enl. § 4 i tullordn. gods icke avlämnas
för tullklarering, till skillnad från vad
förhållandet är med annan tullkammare. G. är
befogad att lämna tillstånd till lossningar
m. m. av gods på sådana orter inom dess
tulldistrikt, som ej äro tullplatser. T. J-n.
Gränstullmästare, se Gränsbevakning.
Gränstullrätt, specialdomstol med uppgift
att upptaga och pröva mål om överträdelser
av tullförfattningarna. G. finnes numera blott
i Norrbottens län i Haparanda. Den består
av en av hovrätten förordnad ordf, och tre
nämndemän som bisittare. Jfr k. kung. 7 maj
1. Översta delen av en bladslida med
snärp bos gräs. — 2. Schematisk bild
av småax hos gräs, sk skärmfjäll,
y yttre blomfjäll, i inre blomfjäll, l
kalk- eller kronfjäll. — 3. A blomvippa
hos lösta (Bromus mollis), B yttre
blomfjäll (borterst) och inre blomfjäll,
C fruktämne med märken, ståndare
och kalkfjäll (svällkroppar).
3
1831 och lag om straff för. olovlig
varuinför-sel 8 juni 1923 § 16. E. K.*
Gränstullstation, förutvarande benämning
på vissa vid allmänna färdvägar invid rikets
landgräns belägna smärre tullanstalter med
gränsbevakningstjänstemän som föreståndare.
Före 1923 kallades dessa tullanstalter
»gränsstationer». Med ikraftträdandet 1 maj 1928 av
tullstadgan 7 okt. 1927 inordnades g. under
övriga tullstationer. T. J-n.
Gränsvärde. Om en matematisk storhet,
som beror av en variabel parameter, närmar
sig ett bestämt värde, då man låter denna
parameter oavbrutet växa eller närma sig ett
angivet tal, kallas detta värde g. Ökar man
t. ex. oavbrutet antalet decimaler i bråket
0,3333 . .., närmar det sig värdet Vs– Ett annat
ex. utgör en oändlig serie, vilken under vissa
villkor mer och mer närmar sig ett g., ju
fler termer man tar med. På ett aritmetiskt
strängt definierat g. stöder sig hela den
moderna infinitesimalkalkylen. Geometriskt
förtrogna med samma begrepp voro redan gamla
tidens greker. T. B.
Gräs, Gramineae, Grämina, fam. bland
mo-nokotyledonerna, med bortåt 4,000 arter,
representerad i alla länder, i största mängd på
savanner och stäpper i varma och på ängar
i kallt tempererade områden. Stammen
(strået) är örtartad (hos Bambuseae trädartad),
trind och ledad samt vanl. ihålig, mera
sällan fylld (t. ex. hos sockerrör och majs).
Bladen sitta i två rader, ha oftast smal,
en-kelnervig skiva och öppen slida (sällan
sluten, t. ex. hos darrgräs); vid övergången
mellan skivan och slidan finnes ett snärp.
Blommorna äro vanl. tvåkönade och sitta i ax,
»småax», som i sin tur äro samlade i vippa
el. sammansatta ax. Småaxet består, utom
av en stamdel, av oftast 2 tomma fjäll
(skärmfjäll, tomfjäll, ytteragnar) och
ovanför dessa ett el. flera yttre blomfjäll, som
utgöra stödjeblad för blommor.
Blomman är försedd med ett
inåtvänt förblad, inre blomfjäll (de
båda blomfjällen kallas
innerag-nar), och består dessutom av 2 el.
3 kalkfjäll (svällkroppar,
lodi-culae), som anses motsvara
hyllet, vanl. 3, sällan 6 (t. ex. hos
ris och sockerrör) el. 2 (t. ex. hos
vårbrodd) ståndare med
lättrörliga knappar och släta
pollenkorn. Fruktämnet är enrummigt,
oftast med 2 fjäderlika märken
och ett fröämne. Frukten
utgö-res av en hinnfrukt (caryopsis, en
nöt, där fröskal och fruktvägg
sammanvuxit), sällan en typisk
nöt el. ett enfröigt bär (hos
Bambuseae). Frövitan är väl
utvecklad, med riklig stärkelse, och
växtämnet ligger vid sidan av
denna. Pollenet transporteras
med vinden, och korspollination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
