Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönländare - Grönmalt - Grönroos, Gustaf Hjalmar - Grönråg - Grönsaker el. Legymer - Grönsandsbildningar - Grönsinka - Grönsiska - Grönskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Grönmalt—Grönskär
1192
Grönländare från Umånakdistriktet.
början, och i många fall ha barnen ur dessa
blivit g. Dessa ha näml, visat sig äga stor
förmåga att assimilera främmande element.
Många urspr. rent danska familjer ha övergått
till att bli g. Levnadssättet har undergått
stora förändringar under danskt inflytande.
Eskimåernas gamla ekonomiska kultur
kvar-lever i stort sett men med många främmande
inslag Fångsten är fortfarande den främsta
förvärvskällan. I stor omfattning brukas tyg-
Ung grönländska. Holstensborg.
kläder, och i födan ingå många importerade
matvaror, ss. mjöl och gryn, sviskon, socker,
kaffe, te m. m. Tobak nyttjas också ganska
mycket. Bostäderna ha förändrats genom den
lätta tillgången till virke. De ha fått
glasfönster och järnugnar, och sedan folket blivit
mera bofast än förr, spelar tältet mindre roll.
Stenknivarna äro för länge sedan försvunna.
Som jaktvapen ha pil och båge efterträtts av
eldvapen. Harpunen, länsaren och fågelpilen
äro dock i bruk ung. som förr. Alla g. äro
sedan lång tid tillbaka kristna, om än en del
gamla föreställningar visat sig sega att
utrota. Skolbildningen är ganska god; en om
än föga omfattande tryckt litteratur finnes,
däribland en tidning. Många g. tala också
något danska. H. G. S-s.
Grönmalt, mältat korn för ölbrygd m. m.
Se Maltdryckstillverkning.
Grönroos, Gustaf Hjalmar, finländsk
anatom (f. 1863 a/8), fil. dr i Helsingfors och
med. dr i Tübingen, 1898 docent och 1904 prof,
i anatomi vid Helsingfors univ. Han har
publicerat ett flertal vetenskapliga avh.
Grönråg, se Råg; jfr Grönfoder.
Grönsaker el. L e g y m e r (ty. Gemiise, fr.
légumes) bilda en särskild grupp av
människans vegetabiliska födoämnen, innefattande
rotfrukter, lökarter, balj växter,
»grönsaks-frukter» (gurka, tomat etc.), sparris och
kronärtskocka, kålarter, spenat och sallad samt
kryddgrönsaker. — G. innehålla rikligt med
vatten, i regel 80—90 %, vanl. under 0,5 %
fett samt växlande mängder kolhydrat,
äggviteämnen och vitaminer (se d. o.). I täml.
stor utsträckning förekomma inom g:s grupp
även andra kvävehaltiga föreningar än
äggvita, bl. a. asparagin (se d. o.). Kolhydraten
i g. utgöras mest av stärkelse och socker; i
små mängder förekomma dextrin och
växtslem. Cellulosa, som ingår i bildningen av
växtcellens väggar, förekommer i olika mängd
hos grönsaksväxterna; särskilt då den är ung
och späd, löses och tillgodogöres den till ej
ringa mängd även i människans tarmkanal,
varjämte den kan bidraga att hålla tarmen
i rörelse. G. innehålla stundom rikligt med
vissa salter, ss. oxalsyrad kalk, citronsyrat
kalium, fosforsyrade salter och järnföreningar
samt andra ämnen, vilka bidraga att förläna
dem deras ofta pikanta lukt och smak. Jfr
Födoämnen. E. O. H.*
Grönsandsbildningar, geol., glaukonitförande
bergarter (se Glaukonit); sådana
förekomma som avlagringar på grunt vatten hela
den geologiska lagerserien igenom.
Grönsinka, f. d. bruksegendom i
österfär-nebo socken, Gästrikland, numera kronopark,
i österfärnebo, Torsåkers (Gästrikland) och
By (Dalarna) socknar; 10,283 har, därav 7,228
har skog; tax.-värde 788,500 kr. (1927).
Bruket anlades på 1670-talet.
Grönsiska, se Sisksläktet.
Grönskär, skär i Stockholms skärgård
utanför inloppet till Sandhamn med ett 1774
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
