Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönskär - Grönspettsläktet - Grön starr - Grönsten - Grönsö, Grönsöö - Grönträda - Grönwall, Karl Anders Axel - Grönvold, Markus - Gröpe - Gröt - Grötlingbo - Grötmyndig - Grövelsjön - g. st. - Gstaad - G-sträng - G. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 1193
Grönspettsläktet—G. T.
1194
fört, 23 m högt stentorn med fyr, som jämte
Almagrundets fyrskepp leder fartyg in från
sjön.
Grönspettsläktet, se Hackspettar.
Grön starr, med., se Glaukom.
Grönsten, sammanfattande benämning för
diorit, gabbro, hyperit, diabas, amfibolit,
hornbländeskiffer m. fl. mörka, ofta
grönaktiga, på amfibol och pyroxen (ibland klorit)
rika bergarter. E. E. (N. Zn.)
Grönsö, Grönsöö, gods i Kungs-Husby
socken, Uppsala län, på Grönsön i n. Mälaren;
omfattar i Kungs-Husby, Arnö, och Veckholms
socknar 985 har, därav 400 har åker;
tax.-värde 356,300 kr. (1927). — Gården G.
namnes 1352; från 1465 äro alla ägare kända.
Godset bildades omkr. 1610 av Johan Skytte,
som även uppförde det ännu väl bevarade
slottet, försett med fyra hörntorn (rivna 1738). G.
tillföll 1667 genom gifte G. A. (»Dulle») Banér,
reducerades men fick återgå och har därefter
tillhört släkterna Sparre, Falkenberg, Posse
(genom arv), von Schulzenheim, von
Enge-ström (genom köp) och von Ehrenheim (från
1820; genom gifte). Slottet har ännu sex
bibehållna, rikt målade 1600-talstak samt
väggmålningar. Bland inventarierna märkas
Grönsötapeten och Grönsöpokalen. Litt.: F.
C. E. von Ehrenheim, »Anteckningar om G.
och Utö» (1891—94). Se även Utö hus.
Grönträda, lantbr., träda, som under en del
av sommaren bär grönfoder, efter vars skörd
jorden får den bearbetning, som trädningen
avser att lämna. H. J. Dft.
Grönwall, Karl Anders Axel, geolog
och paleontolog (f. 1869 27/2). Blev fil. dr i
Lund 1897, tjänstgjorde 1896—1910 vid
mineralogiska museet i Köpenhamn och vid
Danmarks geol. undersökning, utnämndes 1910 till
tjänsteman (från 1915 statsgeolog) vid
Sveriges geol. undersökning och 1917 till prof, i
geologi och mineralogi i Lund. Av G:s
arbeten må nämnas »Bornholms paradoxideslag
og deres fauna» (i Lunds Univ:s Ärsskr. 1902),
»Frågan om djupborrningar i Skåne» (1913),
»Nordöstra Skånes kaolin- och kritbildningar»
(1915), »Kortbladet Bornholm» (berggrunden;
1916) och »The marine Carboniferous of
North-East Greenland and its Brachiopod fauna» (i
Meddelelser om Grönland, 43, 1917). G. har
författat ett stort antal artiklar i Nordisk
Familjeboks 2:a och 3:e uppl. L-e. (N. Zn.)
Grönvold [-vål], Markus, norsk målare
(f. 1845), sedan 1869 bosatt i München. Har
behandlat religiösa och historiska ämnen,
modern genre och porträtt (»K. Baade» i Bergens
museum). G. utgav 1925 sina minnen, »Fra
Ulrikken til Alperne». — Hans broder Bernt
G. (1859—1923), likaledes målare, studerade
1876 ff. för Piloty, målade folktyper och
landskap från Tyrolen. G-g N.
Gröpe, grovt mald spannmål (havre-, ärt-,
bön-, majs- och blandsädesgröpe). Säden bör
gröpas åt svin, får och nötkreatur; det
be-höves ej åt höns och hästar, som tillgodo-
Grönsö.
göra sig den lika bra som hel eller endast
krossad. H. F.*
Gröt, en mer eller mindre tjock beredning
av mjöl eller gryn, som kokats i vatten eller
mjölk tillräckligt länge, så att stärkelsen i
mjölet eller grynen sväller och »förklistras»,
varigenom den blir mera lättsmält. G.
ordineras numera sällan till utvärtes bruk, i
form av s. k. g r ö t o m s 1 a g. Dylika varma
»grötar» ha nyttjats på bulnader eller
inflammatoriska svullnader, som antingen ännu
möjl. kunna »fördelas» eller redan börjat
övergå i varbildning, för att bringa bulnaden
att »mogna» till en följande operation för
varets uttömmande. (C. G. S.)
Grötlingbo, socken på sydligaste Gotland,
Gotlands s. härad; 34,45 kvkm, 587 inv. (1928).
På östkusten den skoglösa Grötlingboudd och
Grötlingboholmen; därinnanför jämn
skogs-och grusmark. 921 har åker, 1,644 har
skogs-och hagmark. I G. ligger Kattlunds gård, en
under unionstiden befäst sätesgård för traktens
domare (se Gotland, bild 25). Ingår i G.
och Fide pastorat i Visby stift, S. kontraktet.
— Kyrkans kor och treskeppiga långhus, med
fasadreliefer från 1100-talet, uppfördes på
1300-talet. Torn från 1100-talet.
Grötmyndlg (trol. av Ity. grotmündig, stor
i munnen), dryg, dumt överlägsen.
Grövelsjön, sjö i Idre socken, Dalarna, på
gränsen till Norge, 762 m ö. h. Linné iakttog
1734 på sluttningen av Vålafjället vid G.
parallella linjer, vilka han och efter honom
J. Browallius tolkade som strandlinjer. Jfr A.
G. Nathorst i Geol. Fören:s Förhandi., bd 12
-(1890). De äro de först iakttagna
strandlinjerna i Sveriges isdämda sjöar (se d. o.).
g. st., förk. för gamla stilen (se Kalender).
Gstaad [gstäd], ort, 1,052 m ö. h., i schweiz.
kant. Bern, vid Montreux—Oberlandbanan.
Sommarort och vintersportplats.
G-sträng, mus., kallas den sträng, som på
stråkinstrument m. m. är stämd i g och som
är fjärde strängen (uppifrån) på violin, den
tredje på alt och violoncell, den första på
kontrabas. A. L.*
G. T., förk. för Gamla testamentet; eng.
förk. för Good templars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
