Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guatemala - Guatemala (la Nueva, stad) - Guava - Guaviare - Guayana, Guiana, Guyana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1205
Guatemala—Guayana
1206
Winter, »G. and her people of
to-day» (1909); 0. W.
Domville-Fife, »G. and the States of
Central America» (1913);
Wilhelm, »Mellan två
kontinenter» (1920); J.*V. Mejia,
»Geograffa descriptiva de la
re-püblka de G.» (1922).
Guatema’la (även G. la
Nue va), huvudstad i
republiken Guatemala, på en
högslätt, 1.480 m ö. h.; 115,938
inv. (1921; i hela kommunen);
ärkebiskopssäte. Modernt byggd
stad med raka, breda, ofta
planterade gator. Vid Plaza
Mayor, det förnämsta torget,
ligga katedralen,
ärkebiskopens palats,
regeringsbyggnaderna m. m. Till följd av
jord-bävningsfaran uppföras
byggnaderna (även de offentliga)
sällan i mera än en våning.
G. är republikens förnämsta handelsstad, har
flera fabriker och järnväg till hamnarna San
José och Puerto Barrios. Universitet (sedan
1918; 6 fakulteter) o. a. högre läroanstalter.—
Nuv. G. har haft två liknämnda föregångare.
Det äldsta G. (nuv. Ciudad vieja) anlades 1524
av P. de Alvarado vid foten av vulkanen Agua
men förstördes av ett utbrott redan 1541. En
ny stad uppbyggdes 4 km längre mot n. v.; den
uppblomstrade som huvudstad i
generalkapi-tanatet G. och hade omkr. 60,000 inv., då den
1773 förstördes av en jordbävning. På platsen
ligger nu Antigua Guatemala (el.
An-tigua; 7,973 inv.). Det nuv. G. har hemsökts
av jordbävningar, bl. a. 1874 och 1917—18,
då en stor del av staden förstördes.
Guäva, se G u a y a v a.
Guaviare [gmacoia’rä], biflod från vänster
till Orinoco, i Colombia (se d. o., sp. 1236). G.
är omkr. 1,300 km lång, delvis segelbar.
Guayana [gcoaja’na], Guiana, Guyana,
en av Sydamerikas naturliga huvuddelar,
omfattar höglandet mellan Atlanten, Orinoco och
de stora lågländerna kring Amasonfloden.
Politiskt är G. fördelat på fem områden: de
europeiska kolonierna Brittiska G.,
Nederländska G. och Franska G., ofta
sammanfattade som G. i inskränkt bemärkelse, samt
Brasilianska G. och Venezuelanska G.
G. är ett svagt vågigt platåland; avvattnas
i v. och n. v. av Orinoco med bifloderna
Ven-tuari, Caura och Caroni, i ö. av korta
kustfloder (Essequibo, Corentyn, Maroni, Oyapock),
i s. av floder, tillhörande Amasonflodens system,
bl. a. Rio Branco (biflod till Rio Negro).
Hu-vudvattendelaren markeras av bergskedjor
eller spridda höjdgrupper, Sierra Pacaraima
(på gränsen mellan Venezuela och Brasilien),
Acaraibergen och Tumuc-humacbergen. G:s
högsta kända berg är Roraima (2,621 m
ö. h.). I övrigt nå höjderna blott 800—1.000
m ö. h.; Vilhelminakedjan i Nederländska G.
når l.Zbü m. Berggrunden består övervägande
av gnejs, glimmer- och dioritskiffer samt
genombrytande granit och diorit. Under
krit-perioden avlagrades mäktiga sandstenslager;
där de kvarstå, bilda de branta
klippformationer (Roraima) eller terrasser, som
framkalla ståtliga vattenfall (bl. a. Kaieteurfallet;
jfr d. o.). Längs kusten ett jämnt,
vattensjukt slättland, tidigare havsbotten.
Klimatet är ogynnsamt för européer och har
dåligt rykte. Temp. är täml. konstant året
om (Georgetown: febr. 25,8° C, okt. 27,8°).
Största delen av året ligger G. under
nord-östpassaden, som medför betydande nederbörd
(Georgetown 2.203 mm om året); utpräglad
torrtid (på hösten) förekommer blott i
Franska G. och vissa delar av det inre. Växt- och
djurvärlden överensstämmer med Brasiliens.
Kusten kantas av ett bälte med mangrove
(Rhizopoda Mangle) och courida (Avicenna
nitida); kustslätten utmärkes av palmer, gräs
och halvgräs. Innanför vidtager tropisk
regnskog; under omkr. 4° n. br. utbreda sig
savanner, längre söderut åter skog.
Befolkningen består av fyra huvudelement,
de infödda indianerna, de införda negrerna
och asiaterna samt ett ringa antal européer.
Av indianerna äro de flesta bosatta i
kustlandet. Här märkas i v. guaraunostammar och
arowaker, i ö. kariber, vilka senare även bebo
savannerna innanför bergsskogarna. Den
europeiska kolonisationen ledde till införande
av negerslavar från Guineakusten.
Avkom-lingar av förrymda slavar (holl. boschnegers),
omkr. 30,000, leva i Surinams bergsskogar.
De ha omhändertagit transitohandeln mellan
kusten och indianstammarna i det inre.
Negerelementet dominerar i Nederländska och
Franska G. Efter negerslaveriets upphävande
(i Brittiska G. 1834, i Franska G. 1848 och i
Nederländska G. 1863), då negrerna blevo
småbrukare, började man införa asiatiska kulier,
BRITTISKA, NEDERLÄNDSKA
och FRANSKA
GUAYANA
Skala 1:15000000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
