Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guayana, Guiana, Guyana - Nederländska Guayana el. Surinam - Franska Guayana - Brasilianska Guayana - Historia - Guayaquil - Guayaquilbukten - Guayava, Guava - Gub. - Gubbero - Gubbio - Gubbklåda - Guben - Gubernatis, Angelo De - Gubernator - Guckusko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
Guayana (Historia)—Guckusko
1210
av en guvernör, som vid sin sida har ett råd
och en representantförsamling.
Franska G. (Guyane Frangaise) omfattar
landet mellan Maroni och Oyapock; 88,240
kvkm, 44,202 inv. (1921), därav 10 % vita,
10 % negrer och resten mest blandras;
huvudstad: Cayenne. Franska G. är den minst
utvecklade av kolonierna i G. Det fordom
blomstrande jordbruket lamslogs genom
slaveriets upphävande och har aldrig
återhämtat sig. Bristen på arbetskraft är
konstant, och alla försök med införd dylik ha
misslyckats. Enl. lag av 1854 blev Franska G.
straffkoloni, och ett stort antal straffångar
utsändes under de följ. åren. Det osunda
klimatet i förening med hård behandling
skördade emellertid dödsoffer i massor, vilket
bragte kolonien i vanrykte. Särskilt illa
beryktad blev straffkolonien på Djävulsön (Ile
du Diable) inom ögruppen Hes du Salut
utanför kusten. På senare år ha deportationerna
avtagit; 1921 funnos inom
straffångekolonierna 3,775 pers. Franska G. producerar
guld (1,397 kg 1926) och balata; exporten
värderades 1925 till 39 mill. frcs, importen
till 49 mill. frcs. Kolonien styres av en
guvernör och ett råd, har en
representantförsamling och representeras i franska
deputeradekammaren av ett ombud.
Brasilianska G. omfattar de delar av
G., som avvattnas till Amasonfloden, och delas
politiskt på de brasilianska staterna Parä och
Amazonas. Venezuelanska G. omfattar
n. v. delen av G. intill Orinoco och delas
politiskt på staten Bolfvar samt territorierna
Delta Amacuro och Amazonas. Båda tillhöra
G:s minst kända trakter och genomströvas
blott av vilda indianer, balatasökare och
guldgrävare.
Historia. G:s kust besöktes först av Alonso
de Hojeda 1499 och fick sitt namn efter en
karibstam, guayana. Det inre blev närmare
känt genom de äventyrare, som sökte efter
Eldorado. I slutet av 1500-talet började
holländarna sända handelsexpeditioner till G.;
i början av 1600-talet hade de nybyggen i nuv.
Brittiska G. vid Essequibo. Fransmännen
an-lade 1626 ett första nybygge (Sinnamarie),
och engelsmännen koloniserade efter 1652
trakten kring Surinam. Genom freden i Breda
1667 avträddes sistnämnda område till
Nederländerna. De nederländska besittningarna
administrerades av ett västindiskt
handelskompani och delades i fyra särskilda kolonier,
Essequibo, Demerara, Berbice och Surinam.
Under Napoleonskrigen erövrades de
nederländska och franska nybyggena i G. av
engelsmän och portugiser. I freden 1814 behöllo
engelsmännen Essequibo, Demerara och
Berbice, som bilda det nuv. Brittiska G.; Surinam
och Franska G. återlämnades.
Litt.: J. Rodway, »History of British
Gui-ana» (3 bd, 1891—94) och »Guiana, British,
Dutch and French» (1912); E. Maurel,
»His-toire de la Guyane Frangaise» (1902); J. B.
Harrison, »British Guiana and its resources»
(1907); H. D. Benjamins och J. F. Snelleman,
»Encyclopædie van Nederlandsch West-Indie»
(1914—17); M. van Blankensteijn, »Suriname»
(1923); L. Jacob, »La Guyane» (1924).
Guayaquil [gcaajakiT], Ecuadors huvudhamn,
i prov. Guayas, med vackert läge i Rio Guayas’
dalgång; omkr. 100,000 inv. Biskopssäte.
Universitet. Betydande handel. Industrien
omfattar ångsågar, gjuterier, maskinverkstäder,
bryggerier och oljeraffinaderier. Järnväg (från
Durän på andra sidan floden) till Quito och åt
v. Hamnen är rymlig och har omkr. 2,5 km
kajanläggningar. 1925 exporterades från G. 143
ton panamahattar (värda omkr. 140.000 pd st.).
Guayaquilbukten [g<yajakiT-], Stilla
oceanens största inskärning på Sydamerikas
västkust, i Ecuador (se d. o., sp. 279).
Guayäva, G u ä v a, Psidium guayäva (P.
pomlferum, P. pyriferum), ett till fam. m y
r-tenväxter hörande litet träd, skilt från
myrten genom 5-rummiga, större frukter samt
större blad och blommor. Det härstammar
från Sydamerika och odlas i flera raser
överallt i tropiska länder. De röda el. gula
frukterna, som likna smärre äpplen el. päron,
äro välsmakande och användas i synnerhet
till beredandet av en mycket omtyckt
marmelad. G. M-e.
Gub., ry., i sammansättningar förk. för
gu-be’rnskij, guvernetnents-.
Gubbero, egendom i Gårda, Göteborg,
fordom s. k. landeri och tobaksfabrik; tax.-värde
1,223,600 kr. (1927). Det ståtliga corps de
logiset uppfördes på 1750-talet av Magnus
Lagerström (se d. o.), köptes 1828 av Oscar Ekman
och skänktes av denne 1861 till brodern Emil,
som upplät tomter från G. till S:t
Paulikyr-kan. Genom G. a.-b. tillhör G. alltjämt
släkten Ekman. O. M-m.*
Gubbio [go’biå], forntidens Iguvium el.
Eu-gubium, stad i ital. prov. Perugia, vid
Camig-nano och foten av Monte Ingino, 40 km n. n. ö.
om Perugia; 6,284 inv. (1921; i kommunen
30,450 inv.). G. har bevarat sitt medeltida
utseende mer än de flesta andra umbriska
städer. I G:s Museo comunale förvaras
Eu-gubinska tavlorna (se Italiens f o r
n-språk). Litt.: Laura McCracken, »G.» (1905).
Gubbklåda (lat. pruritus senllis), se Klåda.
Guben [gö’-], stad i preuss. prov.
Branden-burg, i Niederlausitz, vid Neisse; 40.326 inv.
(1925). Klädes- och pappersindustri;
hattfabriker. Brunkolsgruvor.
Guberna’tis, Angelo De, se De G u b e
r-n a t i s.
Gubernätor, lat., styresman, guvernör (jfr
d. o.); riksföreståndare.
Gu’ckuskö, Cypripéd/ium, ett orkidésläkte,
som avviker från huvudmassan av familjen
genom sin stora, uppblåsta, skoformiga
underläpp och två fullständigt utbildade
ståndare. Den enda svenska arten, C. calceolus,
växer sällsynt i lundar (mest på kalkgrund)
i n. och mellersta Sverige, ned till Väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
