Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guineagräs - Guineamasken - Guineaströmmen - Guinizelli, Guido - Guipúzcoa - Guirlande - Guiscard, Robert - Guise (stad) - Guise, släkt - Guise, Charles de (kardinalen av Lothringen) - Guise, François de Lorrain - Guise, Henri I de Lorraine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1233
Guineagräs—Guise, H. I de L
1234
Guineagräs [ginè’a-], se P a n i c u m.
Guineamasken [giné’a-], Dracu’nculus (förr
Filäria) medine’nsis, en till människans
parasiter hörande trådmask (nematod), vars i
medeltal 90 cm långa och l1^ mm tjocka honor
bryta fram genom huden och härvid vålla
smärtsamma sår av 1—3 cm vidd, vanl.
belägna på benen, oftast vid fotknölen. Mitt
i såret synes g:s yttersta framända, varur
massor av mikroskopiska embryoner
framkomma. Efter 2—3 veckor äro dessa uttömda,
varpå såret läkes, vare sig g. avgått eller ej.
Infektionen sker genom orent dricksvatten,
innehållande små sötvattenskräftdjur av
släktet Cyclops, vari g:s embryoner intränga.
In-kubationstiden är 9—11 mån. G. uppträder
i hela Afrika n. om Kongobäckenet samt i v.
Asien till Främre Indien; till Sydamerika kom
den med slavhandeln. Man har som g. velat
tolka de »brännande ormar», som hemsökte
Israels barn i öknen (4 Mos. 21: 6—9). T. O.
Guineaströmmen [giné’a-], se
Atlantiska oceanen, sp. 415.
Guinizelli [gcoinitsäTi], Gu id o, italiensk
skald (omkr. 1240—76), en bolognesare, av Dante
kallad italienska poesiens fader. Han införde
i kärleksdikten den skolastiska filosofien och
blev grundläggare till den strömning inom
diktkonsten, som kallas »il dolce stil nuovo».
Guipüzcoa [gipo’pkåa], den östligaste av
Baskiska provinserna i n. Spanien, vid
Bis-cayabukten; gränsflod mot Frankrike är
Bi-dasoa; 1,885 kvkm, 260,504 inv. (1921).
Huvudstad: San Sebastian. G. utgör en labyrint
av höga berg och djupa dalar; är rikt på
mineralier och mineralkällor. Betydande industri:
textilvaror, vapen, papper, kemikalier, viner
(cider m. m.); fiske. Jfr Basker.
Guirlande [girlä’d], fr., se G i r 1 a n d.
Guiscard [giskä’r], Robert, se Robert
G u i s c a r d.
Guise [giz], stad i fr. dep. Aisne, vid Oise;
6,185 inv. (1921). I G. finnes J. B. A. Godins
familistär (se d. o.). — G. var under
medeltiden huvudort i ett grevskap; dettas
innehavare blev 1527 hertig av G. (se följ, artikel).
Guise [giz], fransk hertigsläkt, en yngre
gren av huset Lothringen. Hertig René II av
Lothringen hade sonen Claude de L o
r-raine (1496—1550), som naturaliserades i
Frankrike och 1527 blev hertig av Guise (se
ovan). Han äktade 1513 Antoinette av
Bourbon (1494—1583), en faster till Anton av
Na-varra (Henrik IV:s far). Claudes och
Antoi-nettes dotter Maria blev g. m. Jakob V av
Skottland och mor till Maria Stuart. Av huset
G. utdog grenen G. 1675, grenen Aumale 1631
och grenen Elbeuf 1763. Om Claude de
Lor-raines söner Frangois, hertig av G., och Charles
de G. se nedan; om Frangois’ yngre son Charles
se Mayenne. — Titeln hertig av G. bäres
f. n. av prins J e a n av huset Orléans (f. 1874),
som sedan sin kusin Filips (se d. o., sp. 325)
död, 1926, är de franska rojalisternas
tronpretendent. B. H-d.
Guise [giz], Charles de, kallad
kardinalen av Lothringen (1524—74);
jfr släktöversikten. Blev 1538 ärkebiskop i
Reims och 1555 kardinal. G. var vältalig,
kunnig och slug men liksom brodern Frangois
härsklysten och illa tåld. Han hade stort
inflytande och fortsatte broderns politik.
Guise [giz], Frangois de Lorraine,
hertig av (1519—63); jfr släktöversikten.
Utmärkte sig genom försvaret av Metz 1552
—53 mot de kejserlige och vid Renty 1554
men misslyckades med
tåget till Neapel 1557.
Han segrade 1558 över
engelsmän och
spanjorer, vilket
påskyndade freden i
Cateau-Cambrésis. Efter
Henrik II:s död, 1559,
behärskade G. och hans
bror Charles
Frankrike under den unge
Frans II (g. m. deras
systerdotter Maria
Stuart) 1559—60.
Brö
derna förföljde protestanterna, och
förbittringen över deras framfart vållade
sammansvärjningen i Amboise 1560. Det av G. ledda
blodbadet i Vassy 1562 gav upphov till
huge-nottkrigen (se H u g e n o 11 e r). S. å.
erövrade han Rouen och segrade vid Dreux.
Under belägringen av Orléans blev G. mördad
av en hugenottisk adelsman. Litt.: H.
Forneron, »Les ducs de G. et.leur époque» (2
bd; 2:a uppl. 1893); L. Romier, »La
conjura-tion d’Amboise» (1923). E. W.*
Guise [giz], Henri I de Lorraine,
hertig av (1550—88), son till F. de Lorraine,
hertig av G. Efter faderns död blev G.
katolikernas ledare. Han deltog från 1567 i
kampen och tog
verksamt del i
Bartolomei-nattens (se d. o.) dåd
1572. G. slog
huge-notterna vid Dormans
1575 och fick där det
sår, som skaffade
honom tillnamnet »le
balafré» (den ärrige).
1576 ställde han sig i
spetsen för den
katolska ligan och slöt, för
att hindra Henriks av
Navarra tronföljd,
för
bund med Spanien. G. tvang Henrik III till
fördraget i Nemours 1585, varigenom
huge-notterna förbjödos att bära vapen. Under »de
tre Henrikarnas krig» hade G. framgångar
och intågade i Paris, trots förbud av Henrik
III, som fruktade hans makt. Kungen måste
tillerkänna G. en betydande maktställning.
Henrik III lät i Blois, dit ständerna inkallats,
mörda G. 23 dec. 1588 och nästa dag även hans
bror kardinal Louis de Lorraine. Litt.: Fr.
biogr. av Cauvin (1881); K. Chlgdowski, »De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
