Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gula febern - Gula floden - Gula fläcken - Gula havet - Gula kroppar - Gula pressen - Gula regementet - Gulasch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Gula floden—Gulasch
1240
Gula feberns utbredningsområden 1900 och 1922.
lar sig i myggkroppen, innan stick av samma
mygga kan inympa smittan på en frisk
människa. Smittan finnes även i de ägg, som
myggan lägger efter denna tid, varigenom
även de efter 14 dagar utvecklade nya
insekterna bli smittoförande. Sjukdomen utbryter
hos den stuckne i allm. efter 2—5 dagar.
Det var Carlos Finlay, läkare i Habana
(1833—1915), som först (1881) sökte bevisa
g:s överföring genom myggor. Det slutgiltiga
beviset lämnades 1901 av de amerikanska
forskarna R e e d, Carrol, Agramonte
och L a z e a r, av vilka den sistnämnde fick
sätta till livet för upptäckten och Carrol svårt
insjuknade. Deras försök voro anordnade på
följ, sätt: i en trakt av Kuba, som dittills
hade varit fri från g., inlogerades ett antal
försökspersoner i två myggskyddade hus. I
det ena huset kommo personerna i beröring
med smutsig tvätt, gång- och sängkläder, som
voro besudlade med uppkräkta ämnen och
blod från gulafeberpatienter. I det andra
huset kom man icke i beröring med några
utsöndringar från sjuka men lät sticka sig av
mygg°r, som minst 12 dagar förut sugit blod
från personer, som nyss insjuknat i g. Av
det förra husets invånare sjuknade ingen, av
det senare husets insjuknade av tolv personer
tio i g. Försöken ha sedan upprepats och
bekräftats från andra håll.
Gulafeberpatienter böra vårdas i särskilda
sjukhus, de 3—4 första dagarna av
sjukdomen under myggnät, då smittospridning
hindras och vården av den sjuke blir ofarlig.
Sverige är genom sitt tempererade klimat
skyddat för invasion av Stegomyia-mygg och
därigenom även för epidemisk utbredning av
g. — Med kännedom om gulafebersmittans
överföringssätt har man med framgångsrikt
resultat vidtagit kraftiga åtgärder för att
skydda sig. Åtgärderna mot g. gå ut på —
utom isolering av sjuka under myggnät de
3—4 första dagarna av sjukdomen och
pro-fylaktiska vaccinationer — utrotande av mygg
genom dränering eller begjutning med fotogen
av vattensamlingar, inplantning i dessa av
mygglarvätande fiskar, husens förseende med
myggnät, rökning med svavel av
underjordiska kanaler, i vilka mygg ofta förekomma i
stora massor. Under senare år har
Rocke-fellerstiftelsen i New York kraftigt stött
striden mot g. i Central- och Sydamerikas
hamnstäder. Sjukdomen har nu helt försvunnit i
dessa gamla härdar. Jfr även G o r g a s, W.
C r. G. Wrgn.
Gula floden, se H u a n g - h o.
Gula fläcken (lat. ma’cula lu’tea), anat., ett
i ögats bakre pol befintligt, runt eller något
ovalt, svagt fördjupat ställe i näthinnan av
omkr. 2 mm diameter, vilket under livet är
färglöst men efter döden skimrar gult.
Näthinnan saknar här synpurpur (se d. o.), och
den sakta sluttande fördjupningen — fovea
centralis retinae — uppkommer därav, att
nät-hinnelagren småningom bli tunnare och
färre-och att i själva centrum finnes kvar ett enda,
bestående av de element i näthinnan, de s. k.
tapparna, på vilka bildens uppfattande beror.
Fysiologiskt har g. den allra största betydelse,
ty dit är förmågan av tydligt seende förlagd.
Synskärpan är utanför detta ställe mycket,
dålig. Därför inriktas under normala
förhållanden ögonen alltid så, att bilden av det
fixerade föremålet faller i g:s centrum. K. G. P-n.
Gula havet, kin. Huang-hai, n. delen av
Kinesiska havet (se d. o.). Från G. gå mot
n. Koreabukten mellan Korea och
Liao-tung-halvön, mot n. v. Chi-liviken med
Liao-tung-viken mellan Liao-tunghalvön och egentliga
Kina. Chi-liviken förbindes genom
Chi-lisun-det med G. Se kartan över Kina.
Gula kroppar, anat., se Graafska f o
1-liklarna.
Gula prqssen (eng. the yellow press), förr
ofta använt vedernamn på sensationstidningar,
särskilt i U. S. A., ej sällan även på
chauvinistiska tidningar. Namnet uppges härröra
från the yellow kid, »gula lindebarnet», ett
imaginärt väsen, i vars mun en del
betraktelser lades först i New York World (1896),
sedan i New York Journal, vilka båda
sensa-tionslystna tidningar av New York Sun
därför plägade kallas »the yellow». R-n B.*
Gula regementet uppsattes omkr. 1618 och
kallades först Hovregementet. Namnet
G. förekommer f. ggn 1626; efter 1633
användes endast detta namn (eller Gula b
riga-d e n). Reg:tet bestod av värvat folk, mest
tyskar, och fick sitt namn av färgen på
uniformens beläggningssnören och de av viss
personal burna gula rockarna. Reg:tet deltog i
polska kriget 1621—29 samt vid Lützen 1632;
omkr. hälften av den uppställda styrkan
stupade eller försattes ur stridbart skick. G:s
gardeskompani avgick efter slaget vid Lützen
till Wolgast med konungens lik, utbröts
därefter ur reg:tet och ingick bland
gardestrup-perna vid deras reorganisation (se Svea
livgarde). G. upplöstes under sista delen
av trettioåriga kriget. Litt.: W. Ridderstad,
»Gula gardet» (1903), och C. Bennedich, »Ur
det gamla gardets öden» (1926). M. B-dt.
Gula’sch, ty. (av ung. gulyäshüs), ett slags
starkt kryddad ragu; nyttjades mycket till
ut-spisning åt centralmakternas trupper i
världskriget. Leverantörer, som gjorde grov vinst
på g., kallades »gulaschbaroner» (förk. till
»gulasch», krigsjobbare, vräkig uppkomling).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
