Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guld - Framställning - Statistik - Förekomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1243
Guld
1244
primitiva guldfångsten ur guldsanden. För
g:s uppfångande vid arbeten i större skala
ledes godsströmmen genom lutande
trärännor med tvärribbor av trä, mot vilka
guldkornen stanna. Vaskgodsets införande i
rännorna sker genom inskyffling för band eller,
då det är fråga om arbeten i mycket stor
skala, genom uppluckring och utspolning
med kraftiga vattenstrålar. Denna sista
metod har begagnats särskilt i Kalifornien
men av flera skäl, bl. a. på grund av stora
guldförluster, övergivits. Vid ett annat
vask-ningsförfarande, som kommit till användning
i stor skala, nyttjas grävmaskiner, utförda i
form av mudderverk. Det utgrävda
materialet genomgår en sikttrumma för avlägsnande
av grövre gods, och det fina ledes tills, m.
vatten över tygklädda härdar, som kvarhålla
guldkornen.
För bearbetning av guldmalm, där metallen
förekommer gedigen i fast klyft och som
följaktligen först måste utvinnas genom
gruvdrift, är tillvägagångssättet annorlunda. En
mycket använd metod är amalgamering,
varvid malmen krossas, med eller utan
tillsats av kvicksilver, samt i finfördelat
tillstånd får passera över lutande, med
kvicksilver bestrukna kopparplattor, där
guldkornen fastna och övergå till amalgam. Detta
avskrapas tid efter annan från plåtarna, vilka
därefter bestrykas med nytt kvicksilver.
Guldamalgamet befrias genom pressning från
överskott av kvicksilver samt destilleras i
järn-retorter, där g. stannar kvar som en
svamp-artad rest. Även med amalgameringsmetoden
äro förlusterna betydande. Av största
betydelse har därför varit införandet av
cyanidförfarandet, enl. vilket även
fattiga guldmalmer och guldhaltigt avfall
(varphögar, slam) efter förut använda enklare
arbetsmetoder kunna på ett lönande sätt
behandlas. Det guldhaltiga materialet utsättes
för inverkan av en cyankaliumlösning, som
extraherar guldhalten, varvid bildas
ka-liumguldcyanid. Ur den guldhaltiga lösningen
fälles g. med zink eller på elektrolytisk väg.
Ur guldhaltiga kiser utvinnes g. på olika
sätt. Är guldhalten avsevärd, kan den, sedan
kisen rostats, utdragas genom dennas
ned-smältning med blyhaltigt gods, då en
guldbly-legering bildas, ur vilken g. erhålles genom
avdrivning (se d. o.). Är guldhalten ringa,
tillgripes vanl. amalgamering eller klorering.
I sistnämnda fall behandlas det rostade
malmgodset med klor, som med guldet bildar
guld-klorid, vilken utlakas med vatten. Ur denna
lösning fälles g. i metallisk form medelst
järn-vitriol eller annat reduktionsmedel.
Guldhaltiga kismalmer kunna även tillgodogöras på
torra vägen. Om malmen icke är i sig själv
kopparhaltig, tillsättes då kopparkis, och
malmblandningen smältes till en skärsten, som
vid bessemerering ger guldhaltig koppar,
vilken elektrolyseras. G. erhålles därvid i form
av anodslam, vilket smältes i drivugn jämte
blyglete, flussmedel och kol. Blyet upptager g.,
vilket efter avdrivning erhålles som återstod
i ugnen (se Drivning). — Det enl. ovan
beskrivna metoder utvunna råguldet innehåller
nästan alltid något silver. Detta avlägsnas
genom affinering (skedning), varvid silvret
utlöses med konc. svavelsyra. Affineringen kan
även utföras medelst elektrolys. E. S. B.
Statistik. Världspreduktionen av g. har
liksom all annan metallproduktion under
tidernas lopp vuxit betydligt. Särskilt märkbar
är stegringen efter införandet av
cyanidförfarandet i slutet av 1800-talet. Den erhållna
guldkvantiteten har i runda tal uppskattats
till följ, mängder under nedan angivna
tidsperioder och år:
Medeltal
per år i kg
1493-1520 ............. 5,800
1581-1600 ..................... 7,400
1681-1700 ............ 10,800
1781-1800 ............ 17,800
1841-50 ............ 54,800
1860 ........................ 181,000
1870 ........................ 162,000
1880 ........................ 162,000
1890 ........................ 180,000
1900 ........................ 392,000
1905 ........................ 574,000
1910 ........................ 688,000
1915......................... 713,000
1920 ........................ 508,000
1925 ........................ 590,000
I 1925 års produktion bidrog Transvaal
med 300,000 kg, Förenta staterna med 72.000
kg, Kanada med 54,000 kg, Mexiko med 24,000
kg och Ryssland (huvudsaki. Sibirien) med
23,000 kg. — 1 kg rent g. har ett värde av
2,480 kr. E. S. B.
Förekomst. G. har en mycket vidsträckt
utbredning i naturen men utgör dock ett av
de sällsyntare elementen i jordskorpan. Dess
malmer ha bildats i denna under olika
perioder av jordens utveckling, alltifrån urbergets
bildningstid, och på mycket olika djup under
jordytan. G. uppgives kunna förekomma i
friska, till synes oomvandlade eruptivbergarter
och kan bildas vid kontaktmetamorfos, men i
regel härrör g. från hydrotermalt bildade
gångar, som ej sällan tydligt visa sig vara
efterverkningsprodukter av eruptiv
verksamhet. Framför allt svavelkis men även
kopparkis, blyglans, falerts, arsenikkis,
antimon-glans m. fl. sulfider utmärkas ofta av en om
än ringa men på grund av g:s dyrbarhet ej
sällan tillräckligt stor guldhalt, för att det
skall löna sig att söka utvinna denna. Om i
dessa sulfidmalmsmineral g. är fint insprängt
i metalliskt tillstånd el. är att uppfatta som
en isomorf inblandning kan i allm. ännu ej
säkert avgöras. Vid deras vittring frigöres
likvisst g. och anrikas därvid ofta som
gediget g. Det gedigna g. är vanl. ej rent utan
legerat med andra metaller, särskilt silver
(se E 1 e k t r u m), ibland koppar, järn,
palla-dium o. s. v. Jämte guldhaltig svavelkis
(»guldkis») är gediget g. den ojämförligt
viktigaste guldmalmen. Man skiljer på
»berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
