Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guld - Historik och viktigaste fyndorter - Guldalen, Gauldalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Guldalen
1248
och Mexiko större delen av allt g., som
producerades i världen. Efter upptäckten 1814 av
rika guldplacers på ö. sidan av Ural och
senare även i Sibirien steg vä ridsproduktionen
av g. starkt, och Ryssland blev en tid framåt
den förnämligaste guldproducenten på jorden
(omkr. 1840 lämnade det ung. 1/3 av
världs-produktionen). Ett ännu större uppsving
medförde upptäckten av Kaliforniens och
Australiens guldrika placers (1848 och 1851).
Världs-produktionen av g. steg då nästan språngvis
mycket starkt. Efter utvaskningen av de
rikaste lagren fann man en ersättning i
guldkvartsgångarna i dessa länder. Nästa för
världsproduktionen viktiga guldfynd gjordes i
Transvaal 1882—86; sedan kom upptäckten 1896
av de rika guldfälten vid Klondike och
Yukon-floden i gränsområdet mellan Kanada och
Alaska samt av guldtelluridgångarna vid
Kal-goorlie i Västaustralien och 1908 av
Porcu-pineområdet i Kanada. — Största
sammanlagda guldproduktionen av alla länder ha
hittills Amerikas förenta stater haft; närmast
komma Australien och Transvaal. Av
världsdelarna lämnar f. n. Afrika den största årliga
guldmängden (57 %). Därnäst kommer
Amerika (37 %; Nordamerika ensamt 25 %),
varefter i ordning följa Asien, Australien och (det
egentliga) Europa. Vaskguldet från lösa
avlagringar, vilket tidigare spelat huvudrollen,
utgör numera knappast Vs av årsproduktionen
av g. De mest betydande ännu produktiva
pla-cerområdena finnas i Kalifornien, Alaska,
Bri-tish Columbia, Rysslands asiatiska del och i
Victoria i Australien, men stora mängder
vaskguld utvinnas dock även i Ostindien,
Kina, Korea, Mexiko, Guayana och Colombia.
De viktigaste nu kända guldförekomsterna
äro de i det s. k.
Rand-(Witwatersrand-)di-striktet kring Johannesburg i Transvaal, vilka
lämna hälften av världsproduktionen. G.
upptäcktes här 1885 och förekommer i reefs,
konglomeratbankar i en
skiffer-kvartsitforma-tion av troligen prekambrisk ålder. De
guldförande konglomeraten, som i
strykningsrikt-ningen kunna följas omkr. 90 km, synas
sannolikast böra uppfattas som »fossila» placers.
Andra guldproducerande områden av betydelse
i Afrika finnas i Rhodesia, Västafrika och
Kongo, på Madagaskar m. m., särskilt i
Rhodesia, som vissa forskare vilja identifiera med
bibelns Ofir. I Amerika utvinnes det mesta
g. i U. S. A., och därnäst kommer Kanada,
vilket senare land, i motsats till U. S. A., på
senare år haft att uppvisa starkt stegrad
guldproduktion, som väsentligen (till 88 %)
kommer från provinsen Ontario och där särskilt
från det ovan nämnda Porcupinedistriktet. I
detta brytas g.- och svavelkisförande
kvartsgångar i skiffriga, prekambriska bergarter.
Gruvan Hollinger där tävlar i storlek med
huvudgruvorna i Randdistriktet i Transvaal. I
U. S. A. utvinnes det mesta g. i Kalifornien
(Mother lode m. fl. fyndigheter), Colorado
(särskilt vid Cripple creeks sedan 1891
be
kanta guldtelluridförekomster), Alaska (till
mer än 50 % ur gångarna kring Juneau),
Syd-Dakota (Homestake, U. S. A:s f. n. största
guldgruva), Arizona och Nevada (Comstock
lode, upptäckt 1859; Tonopah, upptäckt 1900,
m. fl. gruvor). I Mexiko märkas särskilt
guld-malmsgångarna vid El Oro, omkr. 100 km v.
n. v. om staden Mexico. I Sydamerika har
Colombia största guldproduktionen. Därnäst
komma Brasilien (Morro Velho och Passagem
i Minas Geraes, guldkvartsgångar) och Peru.
I Australien utgöras de mest berömda
guld-gruvefälten, förutom det ovan nämnda
Kal-goorlie i Västaustralien, av Bendigo och
Bal-larat i Victoria, Bathurst i Nya Syd-Wales,
Charters Towers och Mount Morgan i
Queensland samt Hauraki på Nya Zeeland. Europas
viktigaste guldgruvor ligga i Transsylvanien
(delvis guldtelluridförande gångar).
Guldvask-ning har ägt rum vid Ivalojoki i finska
Lappland, och även i andra av det nordligaste
Skandinaviens älvar har man funnit spår av
g. I Sverige bearbetades förr Ädelfors
guldgruva i Småland, där g. förekom på
svavelkisförande kvartsgångar. Driften där är
såsom icke lönande nedlagd. Tidigare har man
även utvunnit en del g. vid Falu gruva (se d. o.).
En guldfyndighet av betydelse har Sverige
fått i det hösten 1924 upptäckta Boliden, 3 mil
v. n. v. om Skellefteå. Malmen vid Boliden
utgöres huvudsaki. av svavelkis, arsenikkis
samt kopparkis, och förekomsten håller i
genomsnitt minst 12 g guld per ton, därav
största delen i arsenikkisen. N. Zn.
G. har tidtals åtnjutit anseende som
läkemedel och rekommenderats av både läkare
och kvacksalvare, bl. a. homeopater.
Metalliskt g., som givits invärtes, t. ex. som
överdrag på piller, åsyftar en suggestiv verkan
men har ingen annan medicinsk betydelse.
Lösliga guldsalter, ss. g u 1 d k 1 o r i d, äro
giftiga. Guldsalter i substans eller i stark
lösning etsa känslig levande vävnad och
reduceras tillika ytterst lätt, varvid vävnaden
färgas brunviolett av fint fördelat guld.
Fotografer få därav naglarna och händernas hud
missfärgade. Nedsvalda genom olyckshändelse
i mer avsevärd mängd, kunna lösliga
guldsalter framkalla svår, t. o. m. dödande
förgiftning. På sin tid väckte den s. k.
guldkuren i Förenta staterna mot kronisk
alkoholism åtskilligt uppseende. Den bestod i
intagning av en guldhaltig mixtur och subkutan
insprutning av en guldgul vätska samt torde
väsentligen ha grundat sig på suggestion.
Någon allmänt erkänd terapeutisk
användning av guldpreparat förekommer ej f. n. Om
s a n o k r y s i n se d. o. C. G. S.
Guldalen, numera G a u 1 d a 1 e n, en av
huvuddalarna i Sör-Tröndelag fylke, Norge, från
fjällvidderna n. om Röros mot n. v. till
Trond-hjemsfjorden; genomflytes av Gula (Gaula)
el. Gulaelven från Rörosvidda (836 m). G. är
i sin nedre del bred och tätt bebyggd. Följes
från Rörosvidda av Rörosbanan; vid Stören,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
