Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldalen, Gauldalen - Guldbad - Guldbaggar - Guldberg, Cato Maximilian - Guldberg, Ove Höegh- - Guldborgsund - Guldbrakteat - Guldbrons - Guldbröllop - Gulddrageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249
Guldbad—Gulddrageri
1250
där Soknedalen mynnar, inkommer
Dovre-banan (se d. o.) till Trondhjem.
Guldbad, se Fotografi, sp. 876.
Guldbaggar, Cetoniidae, en av de till
gruppen bladhor ningar (se d. o.) bland
skalbaggarna hörande fam., vars arter
kännetecknas av sin föga kullriga kropp samt
sina platta täckvingar, som lämna
bakkroppens spets obetäckt. Några hithörande
släkten utmärka sig genom att
täckvingarnas ytterkant framtill är utskuren, så att
djuren kunna använda sina flygvingar utan
att samtidigt lyfta upp täckvingarna. G.
förekomma talrikast i varma länder,
särskilt i Afrika, där många stora, praktfullt
färgade arter finnas, däribland de jättestora
Goliatbaggarna (se Jättebaggar).
Skalbaggarna förtära blomdelar; larverna leva i
multnande trä, stundom i multnande material
av myrstackar. Av svenska arter äro de båda
Cetoma-arterna, C. aurata och C. floricola, de
vanligaste och kallas g. (jfr plansch vid art.
Skalbaggar). Till g. hör även den 10—12
mm långa humlebaggen, Trichius
fascia-tus, som med sin gulraggigt ludna
mellan-kropp och sina sammetsaktigt gula täckvingar
med tre svarta tvärband under flykten
påminner om en humla. G. A-z.*
Guldberg, Cato Maximilian, norsk
matematiker (1836—1902). Blev 1869 prof, i
tillämpad matematik
vid univ. i Oslo oeh
1877 fil. hedersdr i
Uppsala. G., som 1863
—73 var huvudred,
för Polyteknisk
Tids-skrift, var en mycket
produktiv matematisk
författare och skrev
bl. a. flera utmärkta
läroböcker. Tills, m.
P. Waage utgav G.
ȃtudes sur les
affini-tés chimiques» (1867),
ett för den fysikaliska kemien banbrytande
arbete, vari den utomordentligt betydelsefulla
m a s s v e r k a n s lag (se d. o.) första gången
formulerades. T. B.
G:s syster Ca think a G. (1840—1919) var
Norges första diakonissa, utbildades från 1866
bl. a. i Kaiserswerth och Alexandria samt blev
1868 föreståndarinna för den då upprättade
diakonissanstalten i Oslo. Brodern Gustav
Adolf G. (1854—1908) var 1887—88 t. f.
prof, i anatomi vid Karolinska institutet i
Stockholm och från 1888 prof, i anatomi vid
univ. i Oslo; har bl. a. utgivit arbeten om
valarna.
Guldberg, Ove H ö e g h-, dansk statsman
(1731 Va—1808 7/2). Föddes i Horsens, där hans
fader, J. H ö e g h, var en fattig köpman. G.
blev 1754 teol. kand., 1761 prof, vid Sorö
akad., 1764 lärare för prins Fredrik, 1770
statsråd och 1771 prinsens kabinettssekr.
Han ledde den hovsammansvärjning, som stör-
tade Struensee (1772), blev 1773 kabinettssekr.
hos konungen, 1776 därjämte statssekr.,
adlades 1777 med namnet Höegh-Guldberg
och blev 1780 geheimeråd. Genom dessa
förtroendeposter och särskilt genom sitt
inflytande hos änkedrottningen och arvprinsen fick
G. nästan lika stor
makt, som Struensee
haft före honom,
varför ock hela perioden
1772—84 kallats »den
Guldbergska
perioden». Statsminister
blev G. först 6 april
1784, endast åtta
dagar innan kronprins
Fredrik övertog
styrelsen. Från 1778 var
G:s inflytande
övermäktigt, särskilt efter
A. P. Bernstorffs avlägsnande 1780. Styrelsen
sköttes lika godtyckligt och ofta lika planlöst
som under Struensee. G. upphävde de flesta av
Struensees institutioner och återställde (1773)
hoveriet. Som allvarlig kristen sökte G. sätta
en damm för den frambrytande otron.
Tryckfriheten inskränktes, och polismästarna fingo
1773 under vissa villkor rätt att straffa
tid-ningsutgivare. I utrikespolitiken var G. avgjort
ryskt sinnad och betraktade Ryssland som
Danmarks bästa bundsförvant. Genom det väpnade
neutralitetsförbundet 1780 kom Danmark i
fullständigt beroende av Ryssland. En stor
förtjänst inlade däremot G. genom sin iver att
hävda danskt språk och dansk nationalitet.
Genom infödselrättslagen 1776 förbehöllos alla
ämbeten åt danskar, norrmän och holsteinare.
Oppositionen mot G:s stela doktrinarism
samlades kring den unge kronprins Fredrik,
vilken 14 april 1784 genom en kupp tog makten i
sin hand. G. var därefter 1784—1802
stifts-amtman i Aarhus. — G. var grundligt lärd
och ypperlig stilist, författade flera teologiska
och historiska arbeten samt tog personligen
del i utarbetandet av en ny psalmbok (1778).
Han var mera kammarlärd än statsman,
pedantisk oeh fördomsfull, mycket äregirig,
genomträngd av självkänsla men även
personligen enkel och redbar samt varmt
nitälskande för modersmålet. Litt.: A. Friis, »A.
P. Bernstorff og O. Höegh-Guldberg» (1899);
E. Holm, »Danmark—Norges historie under
Kristian VII» (3 bd, 1902—09). (P. E-t)
Guldborgsund, sundet mellan de danska
öarna Lolland och Falster; från Nyköbing på
Falster gå landsvägsbro och järnvägsbro över
sundet (här 300 m).
Guldbrakteät, se Brakteat.
Guldbrons, se Bronsfärg.
Guldbröllop, fest till högtidlighållande av
ett femtioårigt äktenskap.
Gulddrageri, ett hantverk, som består i
att draga guld (el. silver) till fina trådar och
därav förfärdiga snörmakerier till uniformer
o. a. prydnadsändamål.
VIII. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
