Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullranda - Gullribs - Gullris - Gullspång - Gullspångsälven - Gullstrand, Allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Gullribs—Gullstrand
6
Landskapsbild från
Gullmarsfjordens inre del med utsikt in emot Färlevskilen.
dentens sommarbostad, mitt emot Nådendal,
på ön Luonnonmaa.
Gullribs, se R ib es.
Gullris, Solidägo, örtsläkte av fam.
korgblommiga, med omkr. 80 arter, de allra
flesta nordamerikanska. Blomkorgarna äro
i regel små, med cylindrisk el. smalt klocklik
holk (utan ytterholk) och äro samlade i klasar
i stjälkens och grenarnas topp. Såväl de
tunglika kantblommorna som diskblommorna
äro gula. Flera arter odlas som
prydnadsväxter, vanligast S. canadensis, som blir omkr.
meterhög. I Europa finnes endast en art
vild, näml. S. virgaurea, i Sverige rätt
allmän på backar o. dyl. över hela landet. Den
har upprätt, ända till 6 dm hög, föga
förgrenad stjälk och hela blad. G. M-e.
Gullspång, industrisamhälle vid
Gullspångs-älvens utlopp ur Skagern, Amnehärads och S.
Råda socknar i resp. Skaraborgs och
Värmlands län; station vid Nora bergslags och
Västergötland—Göteborgs järnvägar. En till
28,300 hkr utbyggd kraftstation äges av
kraft-a.-b. G.—Munkfors, grundat 1906; aktiekap. 9
mill. kr., distributionsvärde 1,7 mill. kr.
Bolaget äger även G:s elektrokemiska a.-b., som
vid elektriskt smältverk tillverkar
högpro-centigt kiseljärn.
Gullspångsälven, sjön Skagerns korta och
vattenrika avloppsälv till n. ö. Vänern (8 km);
utgör nedersta delen av det strömsystem i ö.
Värmland och v. Västmanland, som genom
Timsälven och Svartälven sänder sitt vatten
till Möckeln och därifrån genom Letälven
(se d. o.) till Skagern. Stort fall vid
Gullspång (se ovan).
Gullstrand, Allvar, ögonläkare,
universitetslärare (f. 1862 5/6). Blev med. dr 1890,
docent i oftalmiatrik vid Karolinska institutet
1891 samt var vid Uppsala univ. prof, i
oftalmiatrik 1894—1913 och prof, i fysiologisk och
fysikalisk optik 1913—27. Av G:s många
vetenskapliga arbeten falla de viktigaste inom
den geometriska och
den fysiologiska
optiken. Hans livsverk är
icke blott en långt
förd och på många
punkter väl slutförd
utveckling av de
allmänna lagarna för
dioptriken, läran om
den optiska
avbildningen, utan även i
väsentlig mån en
nydaning av denna
jämte en på denna grund-
val byggd utredning av den optiska
avbildningen i ögat och ögats
Ijusbrytnings-förhållanden, allt uppgifter, som för sin
lösning kräva en fulländad matematisk
förmåga. G. har ingående undersökt
ögonspe-gelns teori, angivit hur man undgår reflexerna
från hornhinnan och linsen i det undersökta
ögat och konstruerat ögonspegelstyper, som
jämte reflexlöshet äga fördelen av förstoring,
synfältsbredd och stereoskopisk effekt vida
utöver de dittills uppnådda (jfr
Ögonspe-g e 1). Hans arbeten ha fått stor betydelse
för underlättandet av diagnosen vid sjukliga
förändringar i ögats inre delar.
Konstruktionen av moderna, optiskt förbättrade
ögon-glas (se d. o.) grundar sig ävenledes till stor
del på G:s arbeten. G. har även påvisat, att
den s. k. gula fläcken (se d. o.) i näthinnan
under livet är färglös. Fullständig
förteckning över G:s vetenskapliga arbeten intill
1922 finnes i Sv. Läkaresällsk:s Handl. 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
