Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullstrand, Allvar - Gulltrav - Gullviva, Viva - Gullöfallet - Gullöfors - Gulo - Gulockra - Gulrost - Gulseende - Gulskiva - Gulsot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Gulltrav—Gulsot
8
G. erhöll 1911 Nobelpriset i fysiologi och
medicin. Han är led. av Vet.-akad. (1905) och
sedan 1911 led. av dess Nobelkommitté för
fysik samt fil. hedersdr i Uppsala (1907), Jena
(1908) och Dublin (1912).
Gulltrav, Oenothéra, växtsläkte av fam.
Ona-graceae, med. omkr. 30 arter i Nordamerika
och längs Anderna till Chile. De äro örter
med 4-taliga, strålformiga, vanl. stora och
gula blommor, ensamma i bladvecken eller
samlade i ax. Frukten är en lång, nästan
cylindrisk el. klubblik kapsel; fröna sakna
hårpensel el. vinge. Den ända till meterhöga,
tvååriga O. biennis (Onagra biennis) infördes
från Nordamerika till Europa 1614 och har
odlats för de ätbara rötternas skull. Nu
finnes den mångenstädes förvildad på torra,
sandiga platser i södra och mellersta Sverige.
Andra arter, t. ex. O. taraxacifolia, odlas som
prydnadsväxter i trädgårdar. Om O.
Lamare-kiana se Descendenslära, sp. 768—769.
Vanlig gullviva, Primula veris.
Gullviva, Viva, Primula, växtsläkte av
fam. Primulaceae, med omkr. 200 arter,
växande företrädesvis i bergstrakter i Europa
och Asien. Hithörande växter äro fleråriga
örter med vanl. i rosett samlade blad och i
flock sittande, strålformiga blommor; kronan
är fat- el. trattlik med omvänt hjärtlika
brämflikar och lång, cylindrisk, upptill vanl.
vidgad pip. Ståndarna ha korta strängar och
sitta vanl. fästa högt uppe i pipen. Märket
är klotrunt, på ett utdraget stift, vilket ofta
växlar i längd hos samma art (se He te
rost yl i). Kapseln öppnar sig med tänder. I
Sverige finnas 7 arter vilda. Allmänt bekant
är den i ängsbackar o. dyl. växande vanliga
g. (Primula veris) med gula, välluktande
blommor i långskaftad flock; i olika landskap
har den erhållit en mängd olika namn, ss.
oxlägga, gökblomma och majblomma. Två
närstående arter, 1 u n d v i v a n (P. elatior)
och jordvivan (P. acaulis), förekomma
sällsynt i ek- och bokskogar samt parker i
Skåne och odlas dessutom ofta i trädgårdar.
Mindre vanlig är den på sanka ängar,
företrädesvis i kalktrakter, växande majvivan
(P. farinosa), med violetta blommor och på
undersidan vitmjöliga blad. En närstående,
småblommig art utan mjöl på bladens
undersida, smalvivan (P. stricta), tillhör
fjälltrakterna. Flera vivor odlas i trädgårdar.
Vanligast är tjockbladiga aurikeln, en
ytterst mångformig hybrid mellan P. auricula,
med gula blommor, och P. hirsuta, med röda
blommor, och liksom föräldrarna vildväxande
i Alperna. I boningsrum odlas bl. a. P.
sinen-sis och P. obcordata (från ö. Asien); den
senare framkallar vid beröring ett ofta
svårartat hudutslag hos personer med särskilt
känslig hud. G. M-e.
Gullöfallet, se Trollhättefallen.
Gullöfors, järnverk i Trollhättan. Omfattar
elektriska smältugnar, valsverk,
stålmanufakturverk (sågblad, maskinhyveljärn m. m.) och
mekanisk verkstad, uppförda på Göta älvs v.
strand efter kronans förvärv av G:s
fastigheter på Malgön i älven. Äges av a.-b.
Stridsberg & Björck (bolag sedan 1911); aktiekap.
2 mill. kr., 350 arb., tillv.-värde 2 mill. kr.
Verket grundades 1868 i Torshälla och
flyttades 1879 till Trollhättan.
Gulo, zool., se J ä r v.
Gulockra, se Ockra.
Gulrost, se Sädesrost.
Gulseende, farm, toxik., se Xantopsi.
Gulskiva, se Fotografi, sp. 875, och
Ljusfilter.
Gulsot (lat. Voterus), med., är ingen sjukdom
utan ett symtom, som kan ha skilda orsaker.
G. uppkommer, då gallan, i st. f. att från sitt
bildningsställe, levern, genom gallgången
utsöndras i tarmen, går in i blodet,
åstadkommande en s. k. cholemi (g a 11 r e t e
n-tion), och genom blodet sprides inom hela
organismen, varvid hud och slemhinnor (ss.
läppar, vitöga) få den gula färg, som givit
anledning till namnet. En g. framkallas av
ett hinder i det normala gallavflödet från
levern, varigenom gallgångarnas finaste
rötter, de s. k. gallkapillärerna, betydligt
utvidgas och galla inpressas i de lymfrum, som
ligga kring dessa. På denna väg inkommer
gallan sedermera i blodet. Det nyss nämnda
hindret för gallans utsöndring kan vara av
grövre, mekanisk art, ss. en propp i
gallgången av en tjockflytande eller slemblandad
galla, stenar i gallgångarna, ärr och
nybildningar (kräfta) i eller omkring dessa samt
svulster, varbildningar, ärr och
inflammationer o. dyl. inom levern själv, vilka alla kunna
tilltäppa en del av gallgångarna inom levern.
G., ehuru ej alltid höggradig, förekommer vid
hastigt eller långsammare inträdande
degene-ration av levern (akut gul leveratrofi),
höggradiga cirkulationsrubbningar (hjärtfel), vissa
infektionssjukdomar (gula febern,
lunginflam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
