Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gundulić, Ivan - Gungner - Gunhild (norsk drottning) - 1. Gunhild (dansk drottning) - 2. Gunhild (dansk drottning) - Gunilla (Bielke) - Gunkel, Hermann - Gunn - Gunnar - Gunnar från Hliðarendi (Gunnar Håmundsson) - Gunnarp - Gunnarsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Gungner—Gunnars jö
20
hjälteepos i 20 sånger (av vilka två felas),
»Osman», ett förhärligande av polackernas
seger över turkarna vid Hotin 1621.
»Osman» är slavernas främsta epos, har en något
förvirrad komposition men innehåller lyriska
partier av stor skönhet och ger rika
upplysningar om slavisk folkpoesi och historia. Det
utgavs senast 1912. — Litt.: A. Jensen, »G.
und sein Osman» (Göteborg 1901) och »Från
Balkan» (1917). A-d J.*
Gungner (»gungande», »svängande»),
nord-myt., Odens spjut, förfärdigat av dvärgen
Ival-des söner. G. träffade alltid målet.
Gunhild, norsk drottning (900-talet),
gemål till konung Erik Blodyx. Hon skildras
som vacker, klok och mångkunnig men även
härsklysten, lidelsefull och grym. Trol. var
hon dotter till konung Gorm av Danmark.
Hon eggade sin make till brodermord o. a.
våldsdåd, vilket vållade, att de omkr. 935
måste fly ur landet. Kort efter Eriks död (954)
-kom G. till Harald Blåtand i Danmark, och
sedan hennes söner (främst Harald Gråfäll)
vunnit fast fot i mellersta delen av Norge,
förde hon den egentliga styrelsen (därav
epitetet »konungamoder»). Hennes maktlystnad
ledde till en rad av nya inbördes strider,
varvid Håkon jarl var hennes mäktigaste
motståndare. Jomsvikingasagas uppgift om att
G. dräpts i Danmark, dit hon lockats med
giftermålsanbud av Harald Blåtand, är
säkerligen ohistorisk, enär G. trol. var syster
till Harald Blåtand. Th. W.*
Gunhild, danska drottningar. 1. G. (d. efter
1014), dotter till polske hertigen Mstislav.
Hon blev gift med konung Sven Tveskägg av
Danmark, vilken emellertid senare försköt
henne. — 2. G., dotter till norske jarlen Sven
Håkonssön (d. omkr. 1054). Hon var först
g. m. svenske konungen Anund Jakob, sedan
med danske konungen Sven Estridsen, från
vilken hon lät skilja sig, enär de ansågos
alltför nära besläktade. P. E-t.
Gunilla (Bielke), svensk drottning (1568
—97 25/b), dotter till riksrådet och
ståthållaren över Östergötland Johan Axelsson Bielke
(en sonson till Erik Turesson Bielke; se
Bielke, sp. 249). Var
hovjungfru hos
Katarina Jagellonica. Då
Johan III efter
dennas död beslöt ingå
nytt äktenskap,
begärde han G:s hand.
Hon hade fäst sitt
hjärta vid Peder
Jonsson (Lilliesparre) och
gav först konungen
korgen men
övertalades småningom av sina
släktingar att giva
sitt ja, och bröllopet med Johan stod i
Västerås febr. 1585. Detta äktenskap med en dam,
som ej var av furstesläkt, väckte stor ovilja
hos Johans syskon, och hertig Karl nekade
komma till bröllopet. G. var ej utan
inflytande på Johan, vars sinne hon vände från
jesuiterna; hon förmådde honom även att
lösgiva de 1590 fängslade rådsherrarna. Ilon
hade en son, Johan, hertig av Östergötland.
Som änka drog hon sig undan till sonens
hertigdöme, dog på Bråborg (se d. o.) och
begrovs i Uppsala. Jfr Nanna Lundh-Eriksson,
»Sveriges drottningar 1531—1860» (1916).
A. B. B.*
Gunkel [goTjkol], H e r m a n n, tysk teolog
och religionsforskare (f. 1862), e. o. prof, i
Berlin 1894, ord. prof, i Giessen 1906 och i
Halle 1920. G. har uppvisat huru Israel lånat
religiösa föreställningar från Babel men
därvid utmönstrat polyteismen och även i övrigt
påtryckt åskådningarna en högre prägel.
Denna uppfattning om den högre religionens
beroende och på samma gång omgestaltning
av de lägre har G. tillämpat även i fråga om
kristendomen, som han anser i mångt och
mycket vara en frukt av religionssynkretism.
G. har samlat ett flertal yngre teologiska
ve-tenskapsidkare kring sig i den under hans
och W. Boussets, sedan Bultmanns, namn
utgivna skriftserien »Forschungen zur Religion
und Literatur des Alten und Neuen
Testa-ments». Bland G:s skrifter må nämnas
»Schöpf-ung und Chaos in Urzeit und Endzeit» (1895;
omtryckt 1921), »Genesis übersetzt und
er-klärt» (1901; 4:e uppl. 1917), »Die Sagen der
Genesis» (2:a uppl. 1901), »Zum
religionsge-schichtlichen Verständnis des Neuen
Testa-ments» (1903), »Elias, Jahve und Baal» (1906),
»Die Psalmen» (4:e uppl. 1925—26),
»Ein-leitung in die Psalmen» (1928). S. H-r.
Gunn (isl. Gunnr, »strid»), en valkyria.
Gunnar, Gjukes son, en av huvudpersonerna
i Eddans hjältesånger och i Volsungasagan.
Den historiska förebilden för G. är
burgun-dernas konung Gundicarius, som föll jämte
hela sitt folk i strid mot hunnerna år 437.
Se vidare Gjukungar och
Volsungasagan. I Nibelungenlied (se d. o.) kallas
G. Gunther. (E. W-én.)
Gunnar från Hlidarendi (Gunnar
Hå-m u n d s s o n), isländsk storbonde (omkr. 945
—omkr. 990), en av huvudpersonerna i Nials
saga. Han var tapper och ädelmodig men
invecklades av sin elaka hustru, Hallgerd, i
tvister med grannarna och begick flera dråp.
Till sist dömd till landsflykt, kunde han ej
förmå sig att lämna sitt vackra hem och blev
där efter tappert försvar dräpt av sina fiender.
G:s öde behandlas i en dikt av Verner von
Heidenstam.
Gunnarp, socken i Hallands län, Faurås
härad, invid Smålands- och Västgötagränsen;
106,07 kvkm, 1,345 inv. (1928). Genomflytes
i djup dal av Ätran, kring denna skogiga
bergplatåer och sjöar. 895 har åker, 7,124 har
skogs- och hagmark. Ingår i G:s och
Gällareds pastorat, Göteborgs stift, Falkenbergs
kontrakt.
Gunnarsjö, socken i Älvsborgs län, Marks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
