- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter /
23-24

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnilbo - Gunnlaug Ormstunga - Gunnlod - Gunrum - Gunter - Guntersegel - Guntersprisegel - Gunther - Gupta - Gurara, Gourara - Gurgelvatten - Gurgl - Gurk - Gurka - Gurkha, Gurkhali - Gurkmeja - Gurkmejpapper - Gurko, Iosif Vladimirovitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

Gunnilbo—Gurko, I. V.

24

Gunnilbo, socken i n. v. delen av
Västmanlands län, Skinnskattebergs härad; 227,19
kvkm, 1,224 inv. (1928). Genomflytes från
sjöar i n. av Kedjebohammarsån till
Lång-och Lillsvan, som begränsa s. G. mot v. 1,143
har åker, 18,135 har skogs- och hagmark. I
G. ligger Färna (se d. o.) bruk. Pastorat i
Västerås stift, Köpings kontrakt.

Gunnlaug Ormstunga (isl. Gunnlaugr
Ormstunga), isländsk skald (omkr. 983—1008).
G. var dristig och hetlevrad samt en skicklig,
satiriskt lagd skald (därav tillnamnet). När
G. vid 18 års ålder reste utomlands, blev
Helga den fagra på Borg hans löfteskvinna,
d. v. s. hon skulle vänta på honom i tre år
men efter den tiden vara fri från alla avtal
med honom. G. besökte på sin färd Sverige och
gästade Olof Skötkonung, hos vilken han
sammanträffade med sin rival, den isländske
skalden Hrafn. Först efter fyra års förlopp (1005)
fick G. tillfälle att återvända till Island.
Kort förut hade Helga mot sin vilja blivit
gift med Hrafn; deras äktenskap blev
olyckligt. G. utmanade 1006 Hrafn till holmgång,
men striden blev oavgjord. Denna holmgång
var den sista på Island, och dylik tvekamp
blev från den dagen genom lag förbjuden.
Kämparna reste då till Norge, där G.
besegrade rivalen men själv blev så svårt
sårad, att han kort därefter avled. —
G:s biogr. är känd genom den mästerliga
Gunnlaugssagan (utg. 1916 av Finnur
Jönsson). (E-k N-n.)

Gunnlod (isl. Gunnlod), nord, myt., dotter
till jätten S u 11 u n g, vaktade skaldemjödet,
som förvarades i tre kärl. Oden beslöt att
sätta sig i besittning av den ädla drycken,
lyckades med list komma in till G., vann
hennes kärlek och vilade hos henne tre nätter.
Oden drack ur allt mjödet, förvandlade sig
sedan i örnskepnad och flög hem till Asgård.
Suttung påtog sig örnhamn och satte efter
honom. Åsarna sågo förföljandet och satte ut
ett kar på gården, i vilket Oden utsprutade
skaldemjödet, som tillvaratogs av asarna. En
ringa del av drycken lämnade Oden från sig
på annat sätt, och då denna föll på marken,
kunde vem som ville taga därav. Myten
påstår, att denna del tillfallit odugliga skalder.
— Namnet G. betyder den till strid
inbjudande. G. är poetiskt behandlad av bl. a.
Stagnelius (i »Gunlög»). Th. W.*

Gunrum (eng. gunroom), eg. kanonrum;
ör-logsfartygs officersmäss, som på linjeskeppen
låg akterut på ett av batteridäcken.

Gunter [ga’nto], Archibald Clavering,
nordamerikansk författare (1847—1907). Skrev
1877 ff. ett stort antal förströelseromaner
(många i sv. övers.), vilka hade stor framgång.

Guntersegel, trekantigt segel, litsat till
mast- och vantstånd samt hissat till toppen;
g. förekom på större ångfartyg samt brukas
även nu på segelbåtar och kanoter. ö-g.

Guntersprisegel, långsträckt, fyrkantigt
segel; förekommer på segeljakter och kanoter.

Gunther [go’n-], ty., se Gunnar.

Gupta, namn på en indisk härskarätt, som
fr. o. m. 319 el. 320 e. Kr. med utgångspunkt
från Behar underlade sig större delen av n.
och centrala Indien; härskade till omkr. 500.

Gurara, G o u r a r a, oasgrupp och saltsjö i
Sahara, i algeriska Sydterritorierna, utgör n.
delen av Tuat (se d. o.).

Gurgelvatten, en lösning eller blandning av
antiseptiska, sammandragande el. lindrigt
retande ämnen med vatten el. något aromatiskt
te, vilken blandning nyttjas till desinficiering
av svalget och särskilt för att motverka s. k.
halsfluss (se d. o.) och inflammation i
mandlarna och gomseglet. Att använda g. mot
»heshet» (katarr i struphuvudet och
luftstrupen) är lönlöst, emedan g. icke tränger ned
till de därvid angripna organen. Till
gurg-ling begagnas bl. a. svag koksaltlösning,
klor-syrat kali (3—5 % — försiktigt på grund av
medlets giftighet), svag alunlösning el. dyl.
Flera preparat för gurgling (stomatol,
vade-mecum o. s. v.) föras i handeln. Av dem sättas
några droppar till ett halvt glas vatten eller
svag koksaltlösning. (C. G. S.)

Gurgl [gorgl], se Obergurgl.

Gurk [gork], biflod fr. vänster till Drava, i
Kärnten (Österrike). 135 km. Efter G.
kallas v. Noriska alperna Gurktalalperna.

Gurka, Cu’cumis sativus, enårig ört med
handflikiga blad och stora, gula blommor. G.
härstammar sannolikt från Ostindien och
odlades redan av de gamla egypterna och
grekerna. Till Norden kom den först på
1600-talet. Frukterna, som äro långsträckta, ofta
nästan cylindriska och vanl. vårtiga el.
knott-riga, användas i omoget tillstånd, på olika
sätt beredda, som sallad. Under den långvariga
kulturen ha uppkommit talrika till frukten
olika raser, ss. »slanggurkor» och
»Västerås-gurkor». I Sverige odlas gurkor på fritt
land (på »gurklister») och i drivbänk,
varjämte på senare tid odling av finare sorter
i drivhus blivit vanlig. Jfr Gurksläktet.

Gürkha, Gürkhäli (möjl. av skt
go-rakqa, »koherde»; eng. gurkhas), ett
bergs-folk av mongoloidiskt ursprung men med
hinduisk kultur, vilket sedan 1768 utgör den
härskande rasen i Nepal (se d. o.); de ha
sitt namn av en stad, Gurkha, 9 mil v. n. v.
om Katmandu. G. anses vara anglo-indiska
arméns bästa soldatmaterial. J. Ch-r.

Gurkmeja, bot., se C u r c u m a.

Gurkmejpapper, med drogen gurkmeja (se
C u r c u m a) gulf ärgat filtrerpapper. Med
borsyra ger g. vid torkning en orangeröd
färg, som vid tillsats av soda övergår i blå
eller biåsvart. G. nyttjas därför för att
påvisa borsyra.

Gu’rko, losif Vladimirovitj, rysk
general (1828—1901). Var en skicklig
kavalleriofficer, blev 1876 generallöjtnant och fick
under rysk-turkiska kriget juli 1877 befäl
över ryska arméns avantgarde. G. övergick
Balkan genom Hainköipasset och anföll tur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdi/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free