Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gurko, Iosif Vladimirovitj - Gurko, Vasilij Iosifovitj - Gurksläktet - Gurlitt, Cornelius - Gurlitt, Louis - Gurmand - Gurre - Guru - Gurunöt - Guska - Gusle - Gussander, Per Ulrik - Gustaf - Gustaf Adolf - Gustaf-Adolfsföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Gurko, V. I.—Gustaf-Adolfsföreningen
26
kiska besättningen i Sipkapasset i ryggen;
denna drog sig då undan och lämnade stora
vägen öppen. Snart tvangs G. att åter draga
sig tillbaka över Balkan samma väg han
kommit. Men då
förstärkningar anlänt i
mitten av okt.,
bildades en ny,
självständig häravd. under G:s
befäl, vilken fick till
första uppgift att
be-mäktiga sig Osman
paschas förbindelseväg
från Sofia till Pleven
(Plevna). Detta
lyckades före månadens
utgång, och G. trängde
nu vidare framåt.
Se
dan Pleven fallit (10 dec.), fortsattes
fram-ryckningen genom passet vid Araba-Konak,
så att G. i början av jan. 1878 åter stod s.
om Balkan och kunde inrycka i Sofia. 1879
—80 var G. t. f. generalguvernör i
Petersburg, sedan i Odessa och var 1883—94
generalguvernör och militärbefälhavare i
War-schau. C. O. N.*
Gu’rko, Vasilij losifovitj, rysk
general (f. 1864), son till I. V. G. (se ovan).
Blev 1885 officer, förde i kriget med Japan
1904—05 en kavalleribrigad och tjänstgjorde i
generalstaben; han var därefter chef för den
kommission, som utarbetade detta krigs
historia. Vid världskrigets utbrott var han chef för
1 :a kav.-fördeln., med vilken han ryckte i fält
under Rennenkampf. G. blev 1915
armékårschef och 1916 arméchef. I slutet av 1916
blev han under general Aleksejevs sjukdom
generalstabschef i högsta ledningen. April
1917 blev han chef för västra fronten men
råkade snart i delo med Kerenskij och
berövades sitt befäl juni s. å. Efter att två ggr
ha blivit fängslad och åter frigiven sändes G.
ut ur landet. Han utgav 1918 »Memories and
impressions of war and revolution in Russia
1914—1917» (sv. övers. 1919). M. B-dt.
Gurksläktet, Cu’cumis, hör till fam.
Cucur-bitaceae (se d. o.) och innefattar bortåt 30
arter, de flesta hemma i tropiska Afrika. De äro
monoika, strävhåriga, nedliggande el.
klättrande örter med handnerviga, vanl. flikiga
blad och gula blommor med utstående
kron-flikar. I Sverige odlas allmänt vanlig gurka
och melon (se dessa ord). I varma länder
odlas även andra arter av släktet, t. ex.
profetgurka, C. prophetarum, i n. Afrikas och
s. v. Asiens ökenområden, samt
anguria-gurka, C. anguria, förnämligast i Amerika.
Båda ha små, taggiga, klotrunda el.
äggfor-miga frukter och äro rikt givande.
Guriitt [go’r-], Cornelius, tysk
konst-författare (f. 1850), son till L. G. (se nedan).
Studerade i sin ungdom företrädesvis
arkitektur. Prof, vid tekniska högskolan i
Dresden 1893—1920. Hans mycket vidlyftiga och
lärda arbeten behandla från starkt personliga
synpunkter Spaniens och Frankrikes
arkitektur, 1800-talets konst i Tyskland, allmän
konsthistoria m. m. G-gN.
Guriitt [go’r-], Louis, tysk målare (1812
—97). Studerade bl. a. i Köpenhamn.
Målade landskap från Danmark och
Nordtyskland m. m.; representerade i tysk
landskaps-konst vid seklets mitt en sund realism och
hade stor andel i Düsseldorfskolans frigörelse
från romantisk schablon. G-g N.
Gurma’nd, se G o u r m a n d.
Gurre, medeltida litet danskt slott vid den
skogkransade Gurresjön, 5,5 km från
Helsingör. Till G. knyta sig sägnerna om konung
Valdemar Atterdags jägarliv och kärlek till
Tovelille. På G. dog han 1375, och dit
förlägger sägnen hans »vilda jakt». G. nämnes
först på 1300-talet, och det är osäkert om det
är äldre. På 1500-talet förföll slottet och
förstördes. Ehuru Tove i verkligheten var
Valdemar den stores älskarinna, ha många
skalder, t. ex. J. L. Heiberg, J. P. Jacobsen och
H. Drachmann, behandlat ämnet såsom
hörande till Valdemar Atterdags tid. E. Ebg.*
Guru, skt (adj., eg. »tung», »stor»,
»ärevördig»); ordet betecknar som substantiv varje
person, som man bör visa vördnad, ss. äldre
personer och framför allt läraren, som bland
de högre kasterna bekläder ynglingen med
offersnöret och inviger honom i vedastudiet.
Gurunöt, se C o 1 a.
Guska (ty. kautschen), urspr. avtaga det
handgjorda papperet från handformen och
nedlägga det på torkfilten. — G u sk v a
1-s a r, två vanl. filtklädda valsar i
pappersmaskinen, vilka åstadkomma den första
våtpressningen av den mellan dem passerande
pappersbanan. G. H-r.
Gu’sle, mus., sydslaviskt stråkinstrument
med lutkorpus och en sträng (sällan två);
särskilt använt vid recitation av folkliga
hjältekväden. T. N.
Gussa’nder, Per Ulrik, främjare av
mejerihanteringen (1793—1871). Blev 1815
kapten vid Jämtlands reg:te; 1823 majors avsked.
G. införde en ny metod för gräddsättning
samt anlade på Gammelstilla den första
svenska fabriken för mejerikärl av järnbleck samt
inrättade 1865 på sin egendom Mogård i
Hälsingland landets första mejeri. H. J. Dft.
Gustaf, svenska konungar och prinsar, se
Gustav.
Gustaf Adolf, svenska konungar och
prinsar, se Gustav, sp. 35—43, 49—52, 57—59
och 59.
Gustaf-Adolfsföreningen. En tysk förening,
Evangelischer Verein der
Gustav-Adolf-Stift-ung, bildades 1832 i samband med
200-årsda-gen av Gustav II Adolfs död och tog till sin
främsta uppgift att understödja betryckta
protestantiska församlingar i icke-protestantiska
länder genom att lämna bidrag till uppförande
och underhåll av kyrkor, skolor,
församlingshus o. s. v. Styrelsen, Centralvorstand, har
sitt säte i Leipzig. Dess organ är sedan 1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
