Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Gustav
40
visandet av en svensk förhandlare från
fredsunderhandlingarna i Lybeck. Ä andra sidan
hade Sveriges aktion 1628 till Stralsunds
undsättning inneburit en manifestation, som ej
gärna kunde missförstås. Principiellt var
beslutet om Sveriges inträde i det tyska kriget
fattat i jan. 1629. Det slutliga avgörandet
skedde genom överläggningar i riksrådet på
senhösten s. å. Det följ, vinterhalvåret fylldes
av rastlösa militära och diplomatiska
förberedelser. Så stora visade sig svårigheterna,
att G. A. ännu i sista ögonblicket, sent på
våren 1630, synes ha ryggat tillbaka i
misströstan. Vid det stora företagets begynnelse
stod han utan stödet av förbundstraktater,
svarande mot värvets allvar. Väl yppades
hos de antihabsburgska makterna, främst
Frankrike och England, ej ringa nitälskan för
hans uppträdande på tysk mark, men G. A.
litade icke till löften utan full garanti och
föredrog att t. v. stå obunden. De mera
betydande tyska protestantiska riksständerna
hyste snarast ovilja mot tanken på ett svenskt
ingripande. En helt annan stämning
besjälade vida kretsar av det protestantiska folket,
ej minst borgerskapet i städerna. För dessa
kretsar stod G. A. redan som den gudasände
hjälten, som »lejonet från Norden». I sitt
berömda avskedstal till det 1630 i Stockholm
samlade utskottsmötet tog G. A. den Högste
till vittne, att han gripit till svärdet för
evangeliets frihet och fäderneslandets
försvar. 25 juni s. å. landsteg han i Pommern;
ett par veckor därefter intågade han i Stettin.
Första skedet av G. A:s tyska fälttåg kan
kännetecknas som kampen om besittningen
av Oderlinjen. Att metodiskt, steg för steg
och utan överilning trygga sin uppmarsch såg
han som sin första uppgift. Det kom honom
härvid till godo, att Wallenstein, som klarare
än någon i fiendelägret insett den nye
motståndarens verkliga betydenhet, nyligen
avlägsnats från överbefälet. Framryckningen
längs Oderlinjen, på allvar börjad vid
nyårstid 1631, var efter stormningen av Frankfurt
a. d. Oder i april s. å. fullbordad. En
subsidietraktat med Frankrike (i Bärwalde jan. 1631)
lättade de med krigföringen förenade
finansiella bekymren. De ledande protestantiska
furstarna i Tyskland, kurfurstarna av Sachsen
och Brandenburg, den senare svåger till G. A.,
höllo sig alltjämt tillbaka och slogo råd om
bildandet av ett »tredje, parti», en evangelisk
sammanslutning för väpnad neutralitet under
deras ledning (Leipzigkonventet våren 1631).
Frånsett Pommern, vars hertig genast
avtvungits en allianstraktat med Sverige,
djärv-des endast några få furstar och städer inleda
förbindelser med G. A. Bland de förra voro
lantgreve Vilhelm av Hessen och hertigarna
av Sachsen-Weimar, bland de senare främst
den fria staden Magdeburg, som tidigt
närmade sig svenskarna. Men av det strategiskt
viktiga Magdeburg berodde behärskandet av
Elbelinjen, och Tilly sökte därför nu med
stora ansträngningar spärra vägen genom att
tvinga staden till dagtingan, innan G. A.
hunne anlända. En hotande frammarsch mot
Berlin hade till resultat, att Brandenburg
biträdde G. A:s fordringar och ingick förbund
med Sverige, medan däremot Sachsen ej stod
att rubba. Magdeburg föll (maj 1631) och
härjades på fruktansvärdaste sätt. I sitt befästa
läger vid Werben trotsade emellertid G. A.
framgångsrikt Tillys angrepp, och under
omständigheternas tvång förmåddes omsider
Johan Georg av Sachsen att göra gemensam sak
med svenskarna. Förenad med en sachsisk
armé, utkämpade därefter G. A. den
avgörande drabbningen vid Breitenfeld (7 sept.
1631): sachsarna slogos på flykten, men
svenskarna behöllo fältet. Breitenfeld blev
epokgörande för G. A:s hela ställning i Tyskland,
om också något omedelbart politiskt omslag
ej inträdde. Vägen längs Elbe ned till de
kejserliga arvländerna låg öppen, men G. A.
valde vägen till Main- och Rhendalarna. I
Mainz höll han vintern 1632 ett lysande
hov. Härifrån anträdde han framryckningen
mot Donaulinjen, besegrade vid Lech Tilly,
som där fann sitt banesår, och intågade
i München (maj 1632), samtidigt med att
Wallenstein, återkallad till överbefälet,
uppträdde i Böhmen i spetsen för en
nyorganise-rad armé. För att invänta förstärkningar och
avbida motståndarens företag förskansade sig
nu G. A. i ett befäst läger vid Nürnberg, dit
Wallenstein på sommaren ankom och slog
läger vid hans sida utan att erbjuda batalj
och i avsikt att uthungra svenskarna.
Omsider skred G. A. till stormning av hans läger,
men angreppet slogs tillbaka (aug.). Ostörd
av fienden, avtågade G. A. kort därefter i
avsikt att sammandraga trupper för ett
fälttåg mot de österrikiska länderna. Fiendens
anfall på Sachsen tvang honom att övergiva
denna plan och marschera till
bundsförvantens undsättning. Vid Lützen stod 6 nov.
1632 den häftiga drabbning, som slöt med
de kejserliges återtåg, sedan G. A. redan i
slagets början träffats av ett dödande skott.
Samtida rykten, att han i stridsvimlet
ned-skjutits av en på svenskarnas sida kämpande
tysk furste, sakna helt visst varje grund.
G. A:s död torde som ingenting annat ha
bidragit till det tyska krigets förlängning. Om
hans egna planer ha växlande meningar gjorts
gällande. Att han för Sveriges räkning tänkte
sig en viss territoriell gottgörelse, närmast
Pommern, kan icke betvivlas; härigenom
skulle Sverige få karaktären av ett »stånd»
inom Tyska riket med talan i dess
angelägenheter. På ett tidigt stadium skönjes
därjämte hans strävan att med fastare band
knyta östersjökustens furstendömen och
städer till Sverige. I kraft av denna sin
ställning skulle Sverige bli mäktigt att utöva ett
bestämmande inflytande inom den
organiserade sammanslutning av de tyska
protestanterna, »bestående av sin egen kraft inom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
