Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Gustav
42
romerska rikets kropp», för vilken G. A. också
tänkte sig själv som ledare.
Främst är G. A. politikern och fältherren.
En mästare i den politiska förhandlingens
konst, visar han tidigt en enastående
överblick över det diplomatiska spelets skilda
vädjobanor och utvecklar personligen på detta
område en rastlös verksamhet i nära
samarbete med sin förtrogne Axel Oxenstierna.
Den svenska diplomatien, nyskapad under
hans regering, blir ett framgångsrikt redskap
i hans hand. Utpräglad realpolitiker, kunde
han mer än en gång även för trosfränder
synas hänsynslös och fordrande, när han gick
sin bana fram, obekymrad om vädjanden och
gensagor. Helt kan han frikännas från
misstanken att ha drivit äventyrspolitik; med
stor planmässighet .förberedde han sina mått
och steg. Detta metodiska drag framträder
ej minst hos G. A. som härförare. Att trygga
uppmarschen och säkerställa
förbindelselinjerna var ett ledmotiv i hans krigföring, även
om det till följd av svårigheterna stundom
brast i verkställigheten under det
vittförgrenade tyska fälttåget. Så snart ögonblicket
syntes honom inne, skydde han ej avgörandet
på slagfältet; hans personliga tapperhet
förledde honom f. ö. här mer än en gång till
obetänksamheter, ökad lättrörlighet i
förening med bevarad slagkraft var ett
kännemärke för den krigskonst, som segrade vid
Breitenfeld och som Wallenstein senare sökte
efterbilda vid Lützen. För Sveriges krigsmakt
var G. A. den store organisatoriske
nydanaren. Krigstukten upprätthöll han med fasthet.
Inrikespolitiskt var G. A:s regeringstid för
Sverige utomordentligt fruktbar, rik på
initiativ på odlingens skilda fält. Många av
dessa initiativ kunna återföras till konungens
personlighet; rent personlig var sålunda hans
frikostiga gåva till Uppsala univ. av
gustavianska arvegods. Om Sveriges inre
utveckling under G. A. se f. ö. S v e r i g e, historia.
Samverkan mellan konung och folk var en
ledande tanke för G. A. som regent. Men väl
förutsatte han villighet att gå riket till handa
i enlighet med tidens krav. De fordringar
han ställde voro mången gång vittgående,
och särskilt under förra delen av hans
regering saknades ej missnöjesyttringar. —
Personligen kännetecknades G. A. av en stor
förmåga att »taga» människor, att rycka med
och övervinna motsägelser. Hans impulsiva
lynne, ej främmande för häftighet, mot vägdes
lyckligt av betänksamheten hos Oxenstierna,
vilken som ingen ägde hans förtroende och
vänskap. Tjuskraften hos G. A:s personlighet
vitsordas av många samtida. Ordets
mästerskap, framträdande i hans tal, skrifter och
brev, har knappast av tiden försvagats.
Uppriktigt religiös i den ortodoxa lutherdomens
anda, fylldes G. A. av känslan av
protestantisk solidaritet. Till det yttre var han en
utpräglat nordisk typ (»guldkonungen»); med
ören besvärades han av tilltagande fetma.
Gustav II Adolfs staty på Gustav Adolfs torg i
Stockholm.
G. A:s varma ungdomstycke för Ebba Brahe
korsades av politiska hänsyn. Hans 1620
ingångna äktenskap med Maria Eleonora av
Brandenburg, som skänkte honom dottern
Kristina, förverkligade varken de politiska
eller personliga förhoppningar, som knutits
därtill. I en tidigare, kortvarig förbindelse
med holländskan Margareta Slots hade G. A.
utom äktenskapet sonen Gustaf Gustafsson,
greve av V a s a b o r g (se d. o.). G. A. begrovs
1634 i Riddarholmskyrkan. Hans ryttarstaty
i Stockholm (av Larchevesque; bifigurer m. m.
av Sergel) avtäcktes 1796. Statyer över G. A.
finnas hl, a. i Göteborg (1854; av Fogelberg;
jfr Bremen, sp. 1173) och Sundsvall (1911;
av H. Sö>-ensen-Ringi). En staty (av O.
Strandman) restes 1928 i Dorpat. Vid minnesstenen
»Schwedenstein» på Lützens slagfält invigdes
1907 en minneskyrka.
G. A:s skrifter äro samlade i flera uppl.:
»Konung Gustaf II Adolfs skrifter» utgåvos
av C. G. Styffe (1861), »Tal och skrifter af
konung Gustaf II Adolf» av Carl Hallendorff
(1915) m. fl. Hans brev och instruktioner till
A. Oxenstierna ingå i »Rikskansleren Axel
Oxenstiernas skrifter och brefvexling», 2, 1
(1888). — Litt. om G. A. är ytterst
omfattande och ger uttryck åt växlande
värdesättningar, mindre dock beträffande hans person
än hans politiska insats. Ett grundläggande
arbete, särskilt av vikt för den inre historien,
är J. Hallenbergs ofullbordade »Svea rikes
historia under konung Gustaf Adolf den
stores regering» (5 bd. 1790—96; går till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
