Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gustav III (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Gustav
48
Gustav III:s staty på Skeppsbron i Stockholm.
En sammansvärjning bildades i syfte att röja
G. ur vägen och omstörta regeringssättet. På
en maskerad i operahuset i Stockholm 16 mars
1792 blev konungen sårad i ryggen av ett
pistolskott, avlossat av f. d. kaptenen J. J.
Anckarström, och 29 mars s. å. avled G. till
följd av skottsåret.
G:s familjeförhållanden voro synnerligen
olyckliga. Knappt kommen till manbar ålder,
hade han nödgats att enligt ständernas
fordran men mot sin egen och föräldrarnas
önskan förmäla sig (1766) med Sofia
Magdalena av Danmark (1746—1813). Länge
behandlade han sin påtvungna gemål med stor
kallsinnighet, men 1775 åvägabragte förste
hovstallmästaren A. F. Munck ett närmande
mellan makarna, och 1778 föddes en
tronföljare. Det spända förhållande, som,
alltsedan G. blivit vuxen, rådde mellan honom
och hans moder, förvärrades vid denna tid,
enär hon gav fart åt ett då gängse rykte, att
Munck vore far till det barn drottningen
skulle föda. Väl inträdde en försoning, och
Lovisa Ulrika förklarade offentligen
berättelsen uppdiktad av obetänksamt folk, men vid
kronprinsens födelse uppstod en ny brytning
mellan moder och son. Först på sin
dödsbädd försonade sig änkedrottningen med sin
son (juli 1782). Förhållandet mellan G. och
hans syskon var ej heller det bästa.
För vitterhet och konst var G:s regering
en lysande tid, och det uppsving, som
här-utinnan begynt under frihetstiden, främjades
ivrigt av G. Uppfostrad i franska
smakriktningen och i allm. hyllande dess lagar, sökte
han dock uppamma en, åtm. till innehållet,
nationell litteratur. Han uppträdde själv
med stor framgång som vitter författare.
Med biträde av J. H. Kellgren (se d. o.)
författade han flera dramer, av vilka »Gustaf
Vasa» (med musik av Naumann, f. ggn uppf.
1786) blivit det mest kända, varjämte han
bearbetade och till svenska förhållanden
lokaliserade andra skådespel. För ett
»Äreminne öfver Riks Rådet och Fält
Marskalken Lennart Torstenson», den av G.
instiftade Sv. akad:s första tävlingsämne, vann G.
1786 denna akad:s stora pris. Genom sina
riksdagstal och andra anföranden visade han
sig vara en av Sveriges yppersta politiska
talare. »Konung Gustaf III:s skrifter i
politiska och vittra ämnen; tillika med dess
brefvexling» utgåvos av J. G. Oxenstierna (6
bd, 1806—12). G. verkade för den svenska
vitterheten och konsten även genom den
uppmuntran och det ekonomiska understöd, som
han skänkte deras idkare, och genom att stifta
eller återupprätta institutioner till deras
befordran, ss. Mus. akad., Målar- och
bildhuggar-akad., Sv akad. samt Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakad., Kungl. operan m. fl.
I sitt äktenskap med Sofia Magdalena hade
G. sönerna Gustav Adolf (sedermera konung
Gustav IV Adolf) och Karl Gustav (1782—83),
hertig av Småland. G. ligger begraven i
Rid-darholmskyrkan i Stockholm. Hans staty (av
Sergel; se bild) restes i Stockholm 1808, en
byst (kopia efter Sergel) i Göteborg 1923.
Litt.: Huvudarbetet över G:s regering är
C. Th. Odhners tyvärr ofullbordade »Sveriges
politiska historia under konung Gustaf III:s
regering» (3 dir, 1885—1905; går t. o. m.
1788). Om G:s vittra verksamhet se O.
Le-vertin, »Gustaf III som dramatisk författare»
(1894). Av den rika litt. om G. och hans tid
må f. ö. nämnas A. Munthe, »Svenska
sjöhjältar», VI—VII (i 7 vol., 1911—23). Av G:s
brev finnes ingen samling men flera spridda
publikationer. Nämnas må hans brev till G. M.
Armfelt, utg. av Elof Tegnér (i Hist. HandL,
ny följd, d. 12, 1883), samt »Gustaf III:s
och Lovisa Ulrikas brefväxling», utg. av
H. Schück (2 dir, 1919). Av den rika
dagboks- och memoarlitteraturen förtjäna nämnas
»Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok», varav
bd 1—3 (1902—07) omfatta tiden 1775—92,
G. J. Ehrensvärds »Dagboksanteckningar» (2
bd, 1877—78), A. von Fersens »Historiska
skrifter» (8 dir, 1867—72) och G. J.
Adler-beths »Historiska anteckningar» (2:a uppl., 3
bd, 1892—93). Anteckningar av G. M. Armfelt,
J. A. Ehrenström, J. v. Engeström, L. v.
Enge-ström, A. L. Hamilton, R. Fr. Hochschild, Lil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
