- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter /
69-70

(1928) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gutzkow, Karl - Gutzmann, Hermann - Guvernant - Guvernement - Guvernementssekreterare - Guvernör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Gutzmann—Guvernör

70

sen i Weimar; hans nervsystem bröts
småningom ned, han begick 1865 ett
självmordsförsök, vårdades en tid på en
sinnessjukanstalt. återupptog sedan sitt författarskap men
förde en orolig, av grämelse och isolering
förbittrad tillvaro. — G. hade på 1840-talet
stora framgångar som dramatiker med
»Richard Savage» (1839), »Ella Rosa» (1856; uppf.
i Sthlm s. å.), »Patkul» (1840; uppf. i Sthlm
1852). den stora tankefrihetstragedien »Uriel
Acosta» (1847), »Die Schiile der Reichen» (1841;
uppf. i Sthlm 1843), »Zopf und Scbwert» (1844;
uppf. i Sthlm 1845), »Das Urbild des
Tar-tuffe» (1844; uppf. i Sthlm 1846) m. fl. Av
hans stora romaner må nämnas »Die Ritter
vom Geiste» (1850—51), som skildrar
reaktionen efter 1848. »Der Zauberer von Rom» (1858
—61), om ultramontanismen, och »Die neuen
Serapionsbrüder» (sv. övers. 1876). I »Goethe
im Wendepunkt zweier Jahrhunderte» (1836)
tillbakavisade han Menzels hätska pamflett.
Självbiografiska äro »Aus der Knabenzeit»
(1852) och »Rückblicke auf mein Leben» (1875).
G:s författarskap var talangfullt, buret av
idealitet och av betydelse för epoken. Sami,
arbeten 1873—80 i 32 bd; ett urval av Flouben
(12 bd. 1908). Monogr. av II. II. Ilouben (1908),
E. Metis (1915) och L. Maenner (1921). R-n’B.

Gutzmann [go’ts-], H e r m a n n, tysk öron-,
näs- och halsläkare (1865—1922). G. är
grundaren av foniatrien (se d. o.), i vilket ämne
han blev prof, vid univ. i Berlin 1909, sedan
han där förvärvat docentur 1905. G. utgav 1908
»Die Sprachphysiologie als Grundlage der
wissenschaftlichen Sprachheilkunde». Hans
»Sprachheilkunde» (3:e uppl. 1924) gäller som
klassisk, likaså »Stimmbildung und
Stimmen-pflege» (1906) och »Physiologie der Stimme
und Sprache» (1909), vilka utgått i flera
uppl. G:s styrka låg i hans grundliga
kännedom om fackets gränsvetenskaper, särskilt
fysiologien. Från hans skola ha flera lysande
forskare inom foniatrien utgått. V. Nsl.

Guverna’nt (fr. gouvernante), hemlärarinna.
Guverneme’nt (fr. gouvernement, av lat.
gubernäre, styra), eg. styrelse;
förvaltningsområde. län. Jfr Guvernör.

Guvernementssekreterare, guvernörens på
S:t Barthélemy närmaste civile tjänsteman
under svenska tiden (1785—1877).

Guvernör (fr. gouverneur, av lat. gubernäre,
styra). 1. Ståthållare (på ett slott, över en
provins), landshövding. I nästan alla stater
i det moderna Europa har g. en tid varit den
vanliga titeln på provinsstyresman (så ännu
i Finland under större delen av den ryska
tiden fram till 1918. då den gamla
landshövdingtiteln återinfördes). Guvernörstiteln har
dock i denna mening efter hand avskaffats
inom de olika länderna och förekommer
numera (i olika former: eng. governor-general,
governor, lieutenant-governor) huvudsaki. som
benämning på utövaren av högsta
myndigheten inom en koloni. 1785—1877 hade Sverige
en g. på S:t Barthélemy. I Amerikas förenta

stater är g. (governor) titeln på de resp,
staternas regeringschef. I Sverige förekom titeln
g. på länsstyresman redan under 1500-talet
(även i den latinska formen gubernätor),
nyttjades täml. allmänt på 1600-talet och
brukades ännu i början av 1700-talet. Det var
företrädesvis styresmännen över gränslandskapen,
som buro denna titel, vilken betecknade en
vidsträcktare (företrädesvis militär)
myndighet och medförde en högre ställning än
landshövdingtiteln. G. var ock ursprungliga
titeln för Bergsamtets och Bergskollegiums
chef. Även chefen för Krigsakad. på
Karlberg bar denna titel. — Civilguvernör,
läns- eller provinsstyresman, åt vilken
endast den rent civila, ej militära förvaltningen
uppdragits. — Generalguvernör,
utövare av den högsta såväl militära som
civila myndigheten inom ett större område
(flera landskap, flera guvernement). I
Sverige förekommer benämningen redan 1594. då
Klas Fleming utnämndes till generalguvernör
över Finland. Detta land utgjorde sedan 1631
en längre tid under 1600-talet och 1747—52
ett eget generalguvernement. Sverige
upprättade i de erövrade länderna på andra
sidan Östersjön flera generalguvernement. Enl.
1634 års R. F. skulle alla östersjöprovinserna
bilda ett enda sådant (med residens i Dorpat),
men de fördelades vanl. i flera, näml, i
Inger-manland och Keksholms läns (residens:
Nar-va), vilka dock merendels lydde under
överbefälhavaren i Finland, Livlands (med Riga
till residens), Estlands (stundom under samme
generalguvernör som Livland, sedan 1687
bildande ett eget generalguvernement; residens:
Reval). Andra svenska generalguvernement
på utländska orter voro Preussen (1626—35
och 1656, med residens i Elbing), Pommern
(1631—1719, omfattande hela Vorpomniern
och en del av Hinterpommern, med residens
i Stettin, 1719—1814 endast Vorpommern n.
om Peene, med residens i Stralsund), Bremen
och Verden (1648—1719, med residens i Stade).
Även inom det egentliga Sverige (med
Finland) tillsattes, i synnerhet under oroliga
tider, generalguvernörer över flera
gränslandskap. Så t. ex. sammanslogos Västergötland,
Halland, Dalsland och Värmland till ett
generalguvernement (1651—54), Skåne, Halland ocb
Blekinge (vid flera tillfällen) till ett,
Göteborgs och Bohus län, Halland, Skaraborgs och
Älvsborgs län, Närke och Värmland (1716) till
ett. 1634 års R. F. stadgade, att
generalgu-vernörsposterna skulle beklädas av riksråd.
I 1719 och 1720 års R. F. bestämdes, att inga
generalguvernement därefter skulle få finnas
inrikes, en bestämmelse, som i 1772 års R. F.
modifierades därhän, att generalguvernörer
kunde inrikes på viss tid förordnas, om
särskilda omständigheter därtill föranledde. På
grund av detta stadgande styrdes Skåne 1801
—09 av J. Chr. Toll som generalguvernör —
den siste i Sverige. I nu gällande (1809 års)
R. F. § 46 föreskrives, att ingen
generalgu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 9 01:29:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdi/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free